Vi kunna icke underlata att fasta Yala 19987 res uppmärksamhet på tvenne charmanta stycken, under namn af pPa ken i Cairo och samtal med Mehemed Ali,) hvilka finnas att läsa i måndagens nummer af Sverges Statstidning. De utgöra fortsättning af en genom flera numror af högstberörde tidning fortsatt så kallad öfver sättning ifrån den bekanta Päckler Muskaus resa i Egypten; det tyckes likväl snarare deraf vara en bearbetning, ty åtminstone hvad dessa båda sednaste fragmenter beträffar, uttalar sig deri högst tydligt en viss egen karakter, den hvar och en, som något litet känner P. M:s författareskap, lätteligen finner icke fullkomligt vara hans. Onekligen äro de ifrågavarande ar tiklarna i sitt slag ett par mästerstycken, och bevisa huru under en skicklig öfversättares eller redaktörs hand äfven temligen triviala och intetsägande saker kunna göras pikanta och vinna ett icke vanligt intresse. Man träffar sällan inom så litet omfång koncentrerade så rika anledningar till detta välbehag, hvilket man, liksom vid njutandet af i allmänhet hvarje fulländadt konstverk, erfar af ett utbildadt, noggrannt och redbart språk, en exemplarisk logik, klarhet och reda i tankarna, sanning och effekt i uttrycket. Första meningen lyder sålunda: , Första dagen under mitt vistande i Cairo, var jag ej utan hus. Litet längre ned förekommer: En betydlig anläggning och på de ställen, der man nu såg vppigt gräs och sköna träd växa, fann man förut ete. Det ligger ett serskildt behag i denna koncentrering ien punkt, i stället att säga t. ex.: Detta är en betydlig anläggning. På de ställenn etc. Något längre ned ser man följande mening: Ibrahim Pascha, som vi i Europa blott känna såsom fältherre, beundras här äfven såsom åkerbrukare och anläggare af sköna parker, åtnöjde sig icke härmed., Vidare: vutan sträcker kunskapen (2?) om åkerbruket äfven till flera delar af den i öster belägna öknen, och allt detta (2) står under den ouetröttliga Bonforts ledning. Vidare: 3 piaster om dagen, som ordentligt om alla fredagar utbetalas, der måhända indragoingsmakten ej utan nytta kunde begagnas mot ordet om. En enda anmärkning må ännu tillåtas oss. Det heter nemligen: Olifträd, hvars löf här äro svartblåa och mycket tjocka, men bära ej så god frukt som vanligt. Man har hittills ej vetat att Olivträdens frukt, eller Olifträdet som det stafvas at Statstidninger, växer på bladen, och naturalhistorien står således för denna upptäckt i serskild förbindelse. Om vi icke uttryckligen förklarat att vi icke skulle göra någon vidare anmärkning, hade man kunnat hemställa, om icke ett anspråkslöst och lämpligen borde insättas någonstädes äfven i följande sats: 200 dromedarier, hvilka beständigt följa wice-konungen till hvarje ställe han begifver sig, med hvilka han afsänder kurire, etc., så att det t. ex. finge heta: och med hvilka etc. Hvad beträffar detta yttrande: Det ligger. någon: ing stort uti att se en herrskare öf-, ver millsoner, som bero af hans vink, och jag har derför icke utan röreise någonsin kunnat närma mig en sådan, och detta så mycket mera, som denne tillika är en stor man, må det i förbigående anmärkas, att den spirituelle öfversättaren här kanske icke fyllest riktigt uppfattat originalets tvifvelsutan något dunkelt uttryckta mening. Antingen torde man böra läsa: om i stället för: somp, hvilket icke är en så obetydlig skilnad, eller bibehålla versionen: som,, men deremot förändra ,detta så mycket merav till detta gällde så mycket mera här, eller: i närvarande fall, eller dylikt, och sålunda i någon mån angifva allusionen på Mehemed Ali. Ett annat ställe förefaller oss också litet oegentligt uttryckt, och det är ptoujours en passant som vi taga det i betraktande: nhan skulI le hvarje dag — heter det — utsätta att falla ett offer för någon fanatikers dolk, om han vore så hatad, som man påstår. Det vore likväl lätt nog att justera meningen, i fall vi finge föreslå en liten ändring, t. ex. af erdet vutsätta sig, till: vara utsatt. Skulle vi ytterligare hafva någonting att på minsta vis anmärka, så vore det en period ett stycke längre ned, som lyder sålunda: Man måste vara af samma rang, för att få sitta bredvid en person på otlomanen, och i detta afseende komma följande grader i fråga