Vi kunna icke underlata att fasta Yala 19987
res uppmärksamhet på tvenne charmanta styc-
ken, under namn af pPa ken i Cairo och sam-
tal med Mehemed Ali,) hvilka finnas att läsa i
måndagens nummer af Sverges Statstidning. De
utgöra fortsättning af en genom flera numror
af högstberörde tidning fortsatt så kallad öfver
sättning ifrån den bekanta Päckler Muskaus re-
sa i Egypten; det tyckes likväl snarare deraf
vara en bearbetning, ty åtminstone hvad dessa
båda sednaste fragmenter beträffar, uttalar sig
deri högst tydligt en viss egen karakter, den
hvar och en, som något litet känner P. M:s
författareskap, lätteligen finner icke fullkomligt
vara hans. Onekligen äro de ifrågavarande ar
tiklarna i sitt slag ett par mästerstycken, och
bevisa huru under en skicklig öfversättares eller
redaktörs hand äfven temligen triviala och in-
tetsägande saker kunna göras pikanta och vinna
ett icke vanligt intresse. Man träffar sällan in-
om så litet omfång koncentrerade så rika an-
ledningar till detta välbehag, hvilket man, lik-
som vid njutandet af i allmänhet hvarje full-
ändadt konstverk, erfar af ett utbildadt, noggrannt
och redbart språk, en exemplarisk logik, klarhet
och reda i tankarna, sanning och effekt i uttrycket.
Första meningen lyder sålunda: , Första da-
gen under mitt vistande i Cairo, var jag
ej utan hus. Litet längre ned förekommer:
En betydlig anläggning och på de ställen,
der man nu såg vppigt gräs och sköna träd
växa, fann man förut ete. Det ligger ett
serskildt behag i denna koncentrering ien punkt,
i stället att säga t. ex.: Detta är en betydlig
anläggning. På de ställenn etc.
Något längre ned ser man följande mening:
Ibrahim Pascha, som vi i Europa blott kän-
na såsom fältherre, beundras här äfven så-
som åkerbrukare och anläggare af sköna
parker, åtnöjde sig icke härmed., Vidare:
vutan sträcker kunskapen (2?) om åkerbruket
äfven till flera delar af den i öster beläg-
na öknen, och allt detta (2) står under den
ouetröttliga Bonforts ledning.
Vidare: 3 piaster om dagen, som ordent-
ligt om alla fredagar utbetalas, der måhän-
da indragoingsmakten ej utan nytta kunde be-
gagnas mot ordet om.
En enda anmärkning må ännu tillåtas oss.
Det heter nemligen: Olifträd, hvars löf här
äro svartblåa och mycket tjocka, men bära
ej så god frukt som vanligt.
Man har hittills ej vetat att Olivträdens frukt,
eller Olifträdet som det stafvas at Statstidninger,
växer på bladen, och naturalhistorien står så-
ledes för denna upptäckt i serskild förbindelse.
Om vi icke uttryckligen förklarat att vi icke
skulle göra någon vidare anmärkning, hade man
kunnat hemställa, om icke ett anspråkslöst och
lämpligen borde insättas någonstädes äfven i föl-
jande sats: 200 dromedarier, hvilka bestän-
digt följa wice-konungen till hvarje ställe
han begifver sig, med hvilka han afsänder
kurire, etc., så att det t. ex. finge heta: och
med hvilka etc.
Hvad beträffar detta yttrande: Det ligger.
någon: ing stort uti att se en herrskare öf-,
ver millsoner, som bero af hans vink, och
jag har derför icke utan röreise någonsin
kunnat närma mig en sådan, och detta så
mycket mera, som denne tillika är en stor
man, må det i förbigående anmärkas, att
den spirituelle öfversättaren här kanske icke
fyllest riktigt uppfattat originalets tvifvelsutan
något dunkelt uttryckta mening. Antingen tor-
de man böra läsa: om i stället för: somp,
hvilket icke är en så obetydlig skilnad, el-
ler bibehålla versionen: som,, men deremot
förändra ,detta så mycket merav till detta
gällde så mycket mera här, eller: i när-
varande fall, eller dylikt, och sålunda i
någon mån angifva allusionen på Mehemed Ali.
Ett annat ställe förefaller oss också litet oe-
gentligt uttryckt, och det är ptoujours en pas-
sant som vi taga det i betraktande: nhan skul-
I
le hvarje dag — heter det — utsätta
att falla ett offer för någon fanatikers dolk,
om han vore så hatad, som man påstår.
Det vore likväl lätt nog att justera meningen, i
fall vi finge föreslå en liten ändring, t. ex. af
erdet vutsätta sig, till: vara utsatt.
Skulle vi ytterligare hafva någonting att på
minsta vis anmärka, så vore det en period ett
stycke längre ned, som lyder sålunda: Man
måste vara af samma rang, för att få sitta
bredvid en person på otlomanen, och i det-
ta afseende komma följande grader i fråga