UCSPpOUcl UVPpet IeUUvi9 OREIICl I UUYSHS UTN
att dessa omätligt rika hof äro stora central-
instituter för brott och liderligbet, och att un-
dersåtarnes vildhet eller försoffning, allt efter
tillfälliga inflytelser vexer med deras utarmning;
att civiliserade och välmående samhällen blifvit
förda till sitt fall genom egendomens ojemna
fördelning, och att de krig, som återställt dem, l:
.allud återställt egendomens jemnare fördelning;
se Egypten, se Grekland, se Rom, och säg oml
icke historien förlägger deras lycka till den tid, !
då egendomen var jemnt fördelad och arbetaren
sin lön värd! Än Eldslandets invånare, som
söka lifvets uppehälle bland snäckorne på strun-
den! De frestas visst icke af öfverflödet på nöd-
vändighetsvaror, och icke äro de mönster af
kraft och sedlighet. Men detta Ebogland, som
aldrig citeras oftare än då man vill framdraga
dess lyten, månne det verkligen, såsom en och
annan påstått, har att för sin industii tacka de
höga prisen på lifsmedel? Det fanns en tid,
då England ägde en i jord ännu mäktigare ari-
stokrati och en deremot svarande ännu armare
beroende befolkning än det nu äger: och likval
residerade industrien på fasta landet, och just
der en rik jord och republikarska grundsatser
gynnade låga priser på lifsmedel, och egendo-
mens fördelning efter arbetet. Hvem tilltror sig
nu visa, att Englands inträdande i den iadustri-
ella och politiska konkurrensen varit en följd af
de höga priserna på lifsmedlen, eller att Eng-
lands öfvervigt genom dessa priser blifvit beredd
eller underhållen? Historien vittnar, att hvarje
folks kraft utvecklas i samma mån som den le-
des till något visst och medvetet syfte, och en!
bick på Englands historia visar, att denna er-
farenhet i afseende på just detta land åger all
önsklig tillämphghet. Här är ej stället att ingå
i detaljerad undersökning af orsakerna till ut-
vecklingen af Englands krafter, men väl att er-
inra, att denna utveckling varit föranledd at:
helt annat än höga priser på nödvändighetsva-:!
ror, att icke alla nödvändighetsvaror utan blott
lifsmedlen i England varit dyra, och att denna
dyrhet varit föranledd just af den utan allt för-!
hållande stora produktionen - af andra varor.
Utom denna ofverstora produktion skulle Eng-
lands jordaristokrati ej önskat, ej förmått,
genomdrifva ett monopolium på jordproduk-!
ter, ty. det är icke ur Englands jord utan
från alla jordens delar de skatter blifvit upp-
gräfna, som hälva sig i det stolta Albion. Med ;
ett ord, Statstidningen har här, om ock icke
ensam, förblandat orsak och ve;kan och tarfvar
erinran om den gamla skilnaden mellan guoi-
que och parceque, eller derom att Englands
industri stigit oaktadt men icke förmedelst de
höga prisen på lifsmedlen. Och för att ännu
ett ögonblick uppehålla oss vid England, huru-
dan är der den populace, som kommit i den
ställning att den icke utan yt!ersta ansträngning
kan lifnära sig? Statstidningen plägar just con
amore orerå om denna populace, hvarföre glöm-
ma den nu? Må den dervid tillika erinra sig,
att den stora, den för sedlighet utmärkta, delen
af Englands arbetande klasser, är i den ståll-
ning, alt de kunna tänka på att förvärfva, att
lägga ihop, icke blott på att spara, såsom för-
hållardet är hos ess) -
Än i det fiia Nordamerika? Ar det väl en
knapp tillgång på nödvändighetsvaror, som der
skapat och underhållit en snart sagdt omåttlig flit
att förvärfva och en exemplarisk sedlighet. ::er,;
hvarest arbetet betalas så högt, smittas sjelfva:
den europeiska af armod och förtryck alstrade
håglösheten af den inföddes lust att förvärfva,
att äga mer, vida mer än man för dagen be-
höfver. Mäånne denna förvärfnimgslust skulle ta-
git samma fart, om den arbetande varit nödsa-
kad att dela sin arbetsförtjenst till personer,!
som vilja tära utan att arbeta, om han der fun-
nit sig hållas en haleine af dagens behof och!
icke ägde utsigt att lägga ihop och komma vill!
välstånd och oberoende. I
Och i Sverige, i vårt eget kära fädernesland,
hvad säger oss erfarenheten der? Hvar är det
trefligast, hvar är det sedligast: ibland dem, som
kunna räknas till de arbetande klasserne, inom
den välmåen de bondens hus, der belåtenheten på
matmoderns ansigte tydligen säger, att skafferi-
et är fullt, och att hon icke fruktar för mor-
gondagen, och der mannens lugna uppsyn för-
kunnar, att han icke väntar hvarken fogde eller
länsman, eller i den tryckta hofgårdsbondens
stuga, der hustrun oroligt sammansöker det
) I allmänhet misstager man sig mycket på de
klagomål öfver brist, som ej sällan skönjas