a REVY AF TIDNINGARNE. Det har i alla tider utgjort ett föremål f mängdens förundran att se den ytlighet och va makt, i hvilken den ministeriella och ndevoui rade pressen befunnit sigl, så snart frågan vai att ingå i någon argumentation öfver allmänr ärender och princip-frågor. I stället alt våg sig in i någon diskussion öfver sjelfva ämnet har nemhgen dessa kämpars hela stridskonst t gånger af 10 bestått deri, att röra sig inom e trång krets med allmänna deklamationer i hel andra ämnen, och att genom Bhvarjehanda åt häfvor dolja sin nullitet under ett affekterad förakt för pressens framställningar, likasom fö allmänna tänkesättet, såf snart detta stått i strid med deras patroners intresse. Aldrig har likväl denna nullitet visat sig komplettare, än i närvarande ögonblick. Att försöka vrida bort hvad motståndarne sagt och dikta på dem, hvad de icke sagt; att insinuera motiver, som icke hafva det aflägsnaste sammanhang med deras yttranden; se der de nobla och lysande vapen, hvaraf dagligen deras arsenal utgöres, En sådan tydning, som nu blifvit nämnd, har Svenska Minerva sednast gifvit åt några anmärkningar i vårt Tisdagsblad, i anlodning af en uppsats i Dagl. Allehanda öfver det Tionde Aftonbladets indragning. Allehanda hade nemligen, i anledning af denna indragning, å nyo ledt sig till en anmärkning dervid, att man lemnat utan åtal de bekanta Skildringarna, till hvilkas förf. Allehanda, som bekant är, på den sednare tiden halt ett serdrles godt öga, och att denne författare måtte vara försedd med ett priviI legium eller någon talisman, efter hans skrifter ic: ke åtalas. Detta yttrande upptogo vii vårt blad i anseende dertill, att Alleh. fiamställt den artikel i Aftonbladet, som ansågs hafva föranledt indragningen, såsom likartad med Skildringarna, och vi erinrade, i anledning deraf, bland annat, att epitetet likartad här vore oriktigt användt, S enär Aftonbladets artikel består af allmänna satser, l då Skildringarne deremot bestå af biog-afier och aja nekdoter om bestämda personer samt reflexioner j 3 deröfver att det föreföll: fremmande att höra Alleh. tala om ett privilegium för Skildringarne, enär något sådant alldeles icke behöfdes, och i la fall icke skulle hafva kunnat lampas till ifrågavarande fall, eller en indragning, m. m. Af denna tydliga mening formerar Minerva den curiösa beskylloing, att Aftonbladet skulle uppnanat, åklagarerätten att göra sig gällande emot kildringarna, och således funnit sig vid att in-! ;å i Allehandas insinuation. För att usdanrödja lla vidare bekymmer om vår mening, som ive lenna sak tyckes plåga: dej deyoueradex, allt ny aturligtvis af den kända ömhet om Skildrintro arnes författare, som förut visat sig i deras reke ensioner, så länder dem till efterrättelse, hvad !de e annars genast hade kunnat se af ordställnin-!en en i Aftonbladets artikel, nemligen, att Af-l!brc nbladet alls icke ingår i de devouerade, tidkrö ngarnes vuer, alldeles icke anser Skildrinaf unes författare hafva behöft något privile-! der um för sina skrifter, och är öfvertygadt, I hål t Skildringarnas Författare är en Person, som i det. inner mer af det inre af dagens historia, än hva tt man möjligen skulle vilja utsätta sig för o.der