a a a or, A UP VÄRD NUt fr aUStUulTU-NDalL ten gillade. Hade deremot Nilsson medgitvit lyftningen sa hade visserligen med afseende på den företedd borgen ingen betänklishet deremot mött. Att Nils. son icke sjelf kunde utan med afstående af-börder få lyfta bördeskillingen, derom lemnar 5 Cap. 10 5 Jorda-Balken bestämd föreskrift och således återstoc icke annan utväg än att den stannade i Rådstufvu:. Råttens förvar. Hade Ni!sson då ansett denna deposition betänklig, hade han då, som nu varit af lömska anonyma skrifställere missiedd, borde han ju med nöje omfattat tillfället att mot den ställda borgen få lemna densamma i köparens händer. Att den sålunda i Rättens förvar nedsatte bördeskilling icke kunnat lemnas i Rådstnfvu Rättens Archiv i ett alldeles obebodt hus exponeredt för hvarjehanda olyckshändelser utan en skyndsam och ögonblicklig tillsyn; behagade Herr Justitie Ombudsmannen benäget finna ån ve då Rådstufvu-Rättens Led2möter collecvt för bördeskillingen vore ansvarig i vård år angick bördemannen. navariga, Cess vidsre srunden för det Jängre uppskofvet ligger otvifvelaktigt i den Jika eller Närmare skylde bördemannens rätt att icke genom ett för tidigt beslut innan laga ståndstiden tilländagått, blifva genom en laga kraftvunnen Dom afskuren sin enahanda eller närmare rätt. Dessa i rättegången gifne utlåtanden äro all-drig af någondera parten ölfverklagade och således laga kraäftvunne. Att jag, Rubin, enskildt gjort allt för att förmå Pehr Adamsson och Eric Andersson att fortskynda genom erforderliga handlingars anskatfande slut i saken, derom skola desse säkert lemna mig vittnesbörd, likasom handlanden Niissen i ke lärer neka, att han hos mig varit erbjuden, redan under sommaren, se den i min vård varande bördeskilling, hvilket hanlikvälafgrannlagenhet afslog, att jag enskild sökt tillvägabringa forlikning emellan parterre, hvliket allt borde mer än tillräckligt ådagalägga, att hvarken Rådstufvurätten eller jag enskildt hatt något intresse vid det anmärkta uppskofvet, Redan under den 193 näst-. lidne Juni erhöll Hand. Nilsson genom en af dess) Svåger Rådmannen Linodh till Rådstufvvurätten ingif-ven skrift, om dom i bördetristen, den han på inga: vilkor då ansåg sig böra afstå, Seden slla dessa åt-. gärder förutgått, uppträdde nära rättegångstimmeans ! slut den 25 September å proklamadagen i en vid-i lyftig konkurs, Fjerdingsmanrnen Anders Andersson i! uldsmedshyttan och inlemnade de åberopade fullmagterne; utam att bafva förut till Rådstufvurättens! ordförande anmält sitt ärende då han bordt kunna: inse, att om än fullmagten varit ställd till honom. ; bördeskillingen utan föregången anmälan icke Hverje! Måndag vore å rättens bord tillgänglig, Det är äfven påtagligt att Handlanden Nilsson, genom den a honom den 419 Juni bit vill Rådstufvurätten ingifne skrift, -helt och hållet upphäft verkan af fullmsgten .under den 27 April, att således det sednare tillägget under den 6 Juli ieke kunde såsom ftullmagt antagas mot lagens tydliga stadgande i 15 kapitlet 7 f, Rät-; tagångsbalken, allrahålst i ett mål af beskaffenhet som detta; der fråga vore att ej allenast afskära käi randens rätt till börd, utan äfven lyfta en betydlig I perningesumma, hvartill domstolen icke fenn Andezs I Andersson befullmägtig:d, och icke eller egde hvarken tid eller rättighet utröna, huruvida denne sedha-! res aflärer tryggade domstolen i händelse Nilssom vä-! grat erkänna en dylik åtgärd, i Då Heandlanden Nilssons äfvensom deras handstil, ! hvi ka bevittnat fullmagten under den 27 April, är: iör Rådstufvurätten alldeles okänd, torde äfven den-! na omstärldighet i ett så grannlaga fall icke böra förbises. Detta allt i förening med Rådmannen Lindhs! yttrande, att han icke egde den ringaste kännedom, ) att Nilsson frånträdt bördeanspråket, töran!edde Rådi stnfvurätten att meddela ett så långt uppskof, att Nils) son kunde delgifvas det nu i så hög grad tadlade be; slutet, och Herr Justitie-Ombudsmannen och Riddaren lärer troligen godkänna en försigtighet, hvilken! äfven utgången rättfärdigar, I Nästlidne Måndag den 46 dennes sammanträdde; undertecknade Rådstufvurättens ledamöter och, medj;i den kännedom ordför:nden egde, att vice Häradshöfdingen Lindberg blifvit förordnad att behandla ej allenast ifrågavarande bördetvist än ock den deraf beroende inteckningsfåga, hvaruti ordförarden :örklarat sig jäfvig, hade i staden boende för detta ordinarie Rådmän blifvit kallade för att den serskilta Rådstuf-! vurätten biträda, men då hvarken Handlanden Nilsson eller dess ombud låta sig a!höra och klockan li-j dit öfver, Tolf, fann Rådstufvurät:en sig föranlåten! gitva Häradshöfdingen Lindberg del dera! att en från Herr Justitiz-Ombudsmannen och Riddaren til ser-! skilda Rådstufvurätten ställd skrifvelse vore acrkommen. Af närlagde domboksutdrag täcktes Herr JustitieOmbudsmannen inhemta, hurusom Häradshöfding Lindberg ansett sig icke kunna med målet taga befattning. Att han likväl råknat den af ordlöranden framlemnäde, af Handlarden Nilssons svåger, igenkände bördeskilling. Att densamma åter förseglad måst tagas i förvar af rättens ordförande, Om klaganden hyst den ogrundade misstanka, stt hen äfventyrade bördeskillingen, hace han bordt afvakta den dag domstolen föreskrifvit for densammas utlemnande, men Nilssons frånvaro ådagalägger mer än tilräckligt, att han icke hyst en sådan farhåga, att han endast omfattade tilltället att under derna mellantid på ett (äfven af en förfördelad part) mindre hedrånde sätt angripa RådstufvuRätten och serskidt dess Ordförande och med skyndsamhet inför Herr Justitie Ombudsmannen och Riddaren framlägga de mest kränkande angifvelser, för att enom deras offentliggörande gitva, serdeles mig Rubin, i opinionen ettsår innan detsamma kunde afböjas genom en förklaring. Detta ligger säkert öppet för Hr Justitie Ombudsmannen och Riddarens erfarna blick, och om det således icke kelt och hållet lyckas RådstufvuRätten att, genom den utveckling målet erhållit ur opinionen borttaga den skugga klagsnden kastat på Domstolens förhandling, då tidsandan synes med begärlighet, omfatta tadlet, hoppas RådstufvuRätten likväl att Hr Justitie Ombudsmannen skall ogilla det oädla, hvarje redlig man ovärdi-,