os) gal val anledning till åtskilliga raljerisr på han
å- I bekostnad, men han fann en tillräcklig tröste
np grund och skadestånd derför i Azors erkäusla
- Det kompani, till hvilket Bacbard hörde, ha
r,de nyss fått order att marschera till fästet Mal
. doub, en heue från staden, för att derstä es af
yr ! lösa ett grenadter-kompaui, hvilket legat der er
er veckas tid. Man vissie, att denna post var far
;- lig; aflägsen irån staden så pass, alt man svår:
f- ligen derifrån på ögonblicket kunde få undsätt.
I ning, hade deu ofta varit utsatt för anfall, och
aj mänga tappra soldater hade der funnit sin dod.
-; Araberna valde den alltid vill målet för sina fö-
. retag, sakra om en trygg reträtt, ifall de miss-
n lyckades, och att efter behag i ostörd ro få
st Stympa sina offe., i händelse de blefvo de be-
segrande.
I Ota hände det, att, när man kom fram till
e d-una olyckliga post, man icke mera fanu der
r den trupp, man skulle aflösa, eller hittade man
. endast på en ssympad menuiskobål, betäckt med
g rysliga blessyrer, och som man igenkände på
i oe efterlemuade trasorna af något, som fordom
varit uniform; ty Araberna taga alltid med sig
endast vapnen och hufvudet. Också skulle man
f se hvilka förbe:edelser våra soldater nu gjorde,
t innan de begafvo sig af till den vigtiga post,
, som blivit dem kommenderad! Med hvilken
( omsorg de skursde sina vapen! Hur blankt
hvarje gevär g anste! På dess ovanligt fina spets
, såg man, alt bajone ten bhivit slipad på sten.
Och när alla dylika anstalter voro slutade och
man såg sig temligen valrustad, för att kunna
försvara sig med besk-d, upphåäfdes tusen fröj-
derop; det stundade till högud, det skulle reg-
na kulor!
Hundarne glömdes icke heller; som vanligt
utgjorde de avantgardet och höllo sig kriog:
trumpetaren. De som blitvit medförda af gre-
nadies erna, följe ater hem med dem, den nya.
truppen hade de:emot med sig en mängd, som!
voro dem serskil t och synuerhgyt tillgifna. bVes-
sa trogna bundslörvanster tycktes förstå, att
man raknade på deras tjenst, och deras glädti-
ga hopp och språng bevittnade, att de voro fär-
diga till hvarje sådan, — — — — —
I Pet nya voltizeur-kompagniet hade redan
någon tid uppebålht sig i Maldvub, och emot
förväntan var ännu allung tyst och stilla; icke
det ringaste skramskott hade stört soldaterna i.
deras lugn. Man såg dem i midten af detta!
lilla fäste, knappast sto t nog alt rymma dem .
alla, öfverlemua sig åt tusen olika fredliga sys-J:
selsättningar och hvar och en hitta på någon j:
ny utväg att förbättra deras läge och göra dem
lifvet derstädes mera behagligt och beqvämt. j
Denna beundransvärda verksamhet hos franska!
soldaten, som alltid och hvart som helst för med 1
sg våra konster och vår civilistation, gjorde ett
besynnerligt afbrott mot den torra karakteren
af eit landskap, lika vildt som de folkstammar,
hvilka bebo detsamma.
I
I
I
f
Maldoub är beläget på en upphöjd platå, !s
I
f
8
t
och företer icke till sitt yttre, oaktadt det ar-
bete, geni-korpsen der nedlagt, denna regelbun-
cenhet, som utmärker våra fästningsverk ; ögat
moter öfverallt den bisarra arkitektur, som Mo-
rerne införde 1 stallet för den göthiska. D
Lan et omkrivg erbjuder hvarken någon ve-je
getation eler något vattendrag; marken är öf-o
verallt splittrad hksom genom någon stor jord-a
skakning, ofantliga remnor afskära terrängen nu
bäst man gar, och dennas brända färg öfver-Ir
ensstämmer väl med de sällsynta och torra väx-jo
ter, som, borttvinande i brist af all väta, lutas
sig mot jorden här och der. h
Och midt i denna döda natur, under deonala
brännande sol, höll sig ändå den fransyska!s
munterheten vid lif; de inom den trånga fäst-
ningen inneslutna soldaterna skämtade och skrat g
jade med hvarandra från morgon till qväll,
Nz, Bachard! sade en volugeur, hvars grå-fz
spräckliga knaätvelbårar vittnade om ett respek-
abelt antal tjeusteår; nå, du skall på post kloc y
kan tio, och det på den längst afl.gsnpa punk- få
en; akta dig för Beduinen! det är det mestli,;
slupska djur under solen, min gosse!n vi
Ålltsedan jag kom hit, har jag icke en gång
sett någon af dessa yataganer, hvarom ni har
a mycket att berätta, och hvilka så behändigt, u
säger ni, skara af ett hufvud. Jag har aldrigivi
sett Araberna annorstädes än på torget, nr de
komma dit in för att sälja sin kål, och jag harli
en sådan otur, att om också ett anfall blir af,)b
ir jag söker på, att det sker mot en annanfc
punkt, än der jag äger vakten. För öfrigt vet)k
bi ju, att man ända hittills icke sett till någon-
ting misstänkt: bvarfoöre skulle det iust nu bli
el