os) gal val anledning till åtskilliga raljerisr på han åI bekostnad, men han fann en tillräcklig tröste np grund och skadestånd derför i Azors erkäusla Det kompani, till hvilket Bacbard hörde, ha r,de nyss fått order att marschera till fästet Mal . doub, en heue från staden, för att derstä es af yr ! lösa ett grenadter-kompaui, hvilket legat der er er veckas tid. Man vissie, att denna post var far ;lig; aflägsen irån staden så pass, alt man svår: fligen derifrån på ögonblicket kunde få undsätt. I ning, hade deu ofta varit utsatt för anfall, och aj mänga tappra soldater hade der funnit sin dod. -; Araberna valde den alltid vill målet för sina fö. retag, sakra om en trygg reträtt, ifall de missn lyckades, och att efter behag i ostörd ro få st Stympa sina offe., i händelse de blefvo de besegrande. I Ota hände det, att, när man kom fram till e d-una olyckliga post, man icke mera fanu der r den trupp, man skulle aflösa, eller hittade man . endast på en ssympad menuiskobål, betäckt med g rysliga blessyrer, och som man igenkände på i oe efterlemuade trasorna af något, som fordom varit uniform; ty Araberna taga alltid med sig endast vapnen och hufvudet. Också skulle man f se hvilka förbe:edelser våra soldater nu gjorde, t innan de begafvo sig af till den vigtiga post, , som blivit dem kommenderad! Med hvilken ( omsorg de skursde sina vapen! Hur blankt hvarje gevär g anste! På dess ovanligt fina spets , såg man, alt bajone ten bhivit slipad på sten. Och när alla dylika anstalter voro slutade och man såg sig temligen valrustad, för att kunna försvara sig med besk-d, upphåäfdes tusen fröj derop; det stundade till högud, det skulle regna kulor! Hundarne glömdes icke heller; som vanligt utgjorde de avantgardet och höllo sig kriog: trumpetaren. De som blitvit medförda af grenadies erna, följe ater hem med dem, den nya. truppen hade de:emot med sig en mängd, som! voro dem serskil t och synuerhgyt tillgifna. bVessa trogna bundslörvanster tycktes förstå, att man raknade på deras tjenst, och deras glädtiga hopp och språng bevittnade, att de voro färdiga till hvarje sådan, — — — — — I Pet nya voltizeur-kompagniet hade redan någon tid uppebålht sig i Maldvub, och emot förväntan var ännu allung tyst och stilla; icke det ringaste skramskott hade stört soldaterna i. deras lugn. Man såg dem i midten af detta! lilla fäste, knappast sto t nog alt rymma dem . alla, öfverlemua sig åt tusen olika fredliga sys-J: selsättningar och hvar och en hitta på någon j: ny utväg att förbättra deras läge och göra dem lifvet derstädes mera behagligt och beqvämt. j Denna beundransvärda verksamhet hos franska! soldaten, som alltid och hvart som helst för med 1 sg våra konster och vår civilistation, gjorde ett besynnerligt afbrott mot den torra karakteren af eit landskap, lika vildt som de folkstammar, hvilka bebo detsamma. I I I f Maldoub är beläget på en upphöjd platå, !s I f 8 t och företer icke till sitt yttre, oaktadt det arbete, geni-korpsen der nedlagt, denna regelbuncenhet, som utmärker våra fästningsverk ; ögat moter öfverallt den bisarra arkitektur, som Morerne införde 1 stallet för den göthiska. D Lan et omkrivg erbjuder hvarken någon ve-je getation eler något vattendrag; marken är öf-o verallt splittrad hksom genom någon stor jord-a skakning, ofantliga remnor afskära terrängen nu bäst man gar, och dennas brända färg öfver-Ir ensstämmer väl med de sällsynta och torra väx-jo ter, som, borttvinande i brist af all väta, lutas sig mot jorden här och der. h Och midt i denna döda natur, under deonala brännande sol, höll sig ändå den fransyska!s munterheten vid lif; de inom den trånga fästningen inneslutna soldaterna skämtade och skrat g jade med hvarandra från morgon till qväll, Nz, Bachard! sade en volugeur, hvars grå-fz spräckliga knaätvelbårar vittnade om ett respekabelt antal tjeusteår; nå, du skall på post kloc y kan tio, och det på den längst afl.gsnpa punkfå en; akta dig för Beduinen! det är det mestli,; slupska djur under solen, min gosse!n vi Ålltsedan jag kom hit, har jag icke en gång sett någon af dessa yataganer, hvarom ni har a mycket att berätta, och hvilka så behändigt, u säger ni, skara af ett hufvud. Jag har aldrigivi sett Araberna annorstädes än på torget, nr de komma dit in för att sälja sin kål, och jag harli en sådan otur, att om också ett anfall blir af,)b ir jag söker på, att det sker mot en annanfc punkt, än der jag äger vakten. För öfrigt vet)k bi ju, att man ända hittills icke sett till någonting misstänkt: bvarfoöre skulle det iust nu bli el