gonting kompani. Man auvholl om tillstånd härtill he krigsministern, hvilken likväl icke beviljade nå got sådant, af orsak, som han förebar , att e dylik inrättning sku le bringa folk på den tan kan, att Fravsose ne wille upplifva de grymheter som Span orerne föröfvade vid Perus eröfring Imedlertid vågade man icke mer draga in fö bundarne ds mål, dem de genom sina tjenste så väl förijenat, och hvarje morgon vid rations utdelningen iakitages ännu samvetsgrant att af ligga för dem deras veterbörliga portion. En u-:g soldat, benämnd Bachard, var kän för det intima förhållande, som ägde rum mel lan honom och en af de nya förbundsb öderna Azer — detta var det något vulgära nama hai gifvit den fyrbenta kamra en, — var väl de sämsta exemplaret af hela sitt slägte. Det är naturligt, att bland hundar, kring ströfvande så der i lösa svärmar, racerna ick gerna bibehålla sig obandade och äkta; Åzo var en telning af den mest oädla kroisering Imecdlertid hyste Bachard för honom en ytterlig ömhet, och det var en lycka för honom, att : Azors uppfostran hafva funnit en sysselsättning som numera något upptog hans tillförene så odriögligt långa dagar. Azor var icke ett al dessa qvicka hufvuden bland elever, som genast fa ta alla sin mästares föreläsningar; hans tröga och motstrafviga fatiningsö: måga nekade vid flere tillfällen allt insteg åt de lärdomar som hans herre med mycket tålamod inpräglade hos honom och stundom tillbörligen unde stedde med käppens me a eftertryckliga och lättfattliga räsoner; men han var, hvad som betydde mera, lika varmt tillgifven F-ansosern, som han var fiende till allt hvad som bar turban. I synnerhet föremål för hans odelade Var uniformen ett vördnad och dyrkan; hvarenda militär var säker att mottagas af honom på det mest älskvärda sätt och med en uttycksfull viftniln på svansen. Och man bör tillagga att, till föje 2f en annars icke just allmän filosofisk åsigt, åtskilvaden i grader betydde ganska litet i hans ögon, och ett hen alltid endast såg Fransosen under den välkända uniformen, hurudana broderierna och epåletteena på denna för öfrigt måtte vera. ; Det var någontiog eget att se, när en lång rad af lösdrifvande hundar drog förbi infanteriets qvarter, hurusom vid namnet Åzor,, utropadt ifrån kaserngården, ett af dessa djur plötsligt lyssnade till, gef alla teck:n till glädje och störtad: fram till en ung soldats föder, hvilken med förtjusning tog emot honom, snyggade epp honom och tvättade honom ren om ban smutsat ner sig på sma ströfverier; och att sedan höra på dessa långa tal och resonneman ger, som hunden val icke förstod, så vidt man vet, men på hvilka han ändå syntes lyssna lika andäktigt, som om han fullt omligt velat begripa och bedömma desamma. Det var också nåsärdeles med denna tillgifvenhet från soldatevs sida! hvarenda morgon, sedan han fullgjort sin tjenst, begaf han sig till den vanl: ga platsen, der hans fyrbenta vän brukade in)! finna sig hos honom, och tillbragte här alla de ! stunder, dem han kunde undandraga sin mili! tärtjenstgöring Han fäste sig allt mer och mer uteslut ande vid sin kära Azors vänskap, den; stackars Bachard! Hvad skulle han annat? han bade funnit sig bedragen i så mycket, hvad han drömt ärofullt och skönt om soldatlifvet! Det; var icke har så, som hans onkel, en gammal Napoleous sergeant, hade förtäljt honom om !! bussarne i stora armåeen. I Bachard var ett Pariserbarn, hade knappast sina sjutton år, och gjorde tjenst sedan ett års tid. Han hade förr än de flesta ledsnat vid! detta flacka lefnadssätt, som utgör gaminernas ! vällust, och hade redan öfvergifvit det innan! 1 han knappt bunzvit smaka riktigt på det, Och hans mor hade sagt till honom: Du har hittills gjort mig olycklig, emedan du icke vill arbeta, utan allid varit en oduglipg såväl som de andra; nu gör du mig ännu olyckligare, emedan jag ser dig beständigt gå och hänga hufvudet och vara ledsen. Nej, mir mor!, — hade han beslutsamt svarat, — ,jag skall icke förorsaka er mera sorg. emedan jag reser min väg. Jag vill icke vara handtverkare, jag vill bli soldat som min onkel, jag skall bli tapper som han, jag skall som 0 ND han få mig korset och ena pension, och allt skall jag då ge va utan att behöfva arbeta.v Några dagar derefter gick Bachard in vid eit regemente, som begaf sig till Afrika; han hade S S E E er, på det ni måtte kunna lef-je a I I trott sig genast skola komma ini stridernas tumIt