gonting
kompani. Man auvholl om tillstånd härtill he
krigsministern, hvilken likväl icke beviljade nå
got sådant, af orsak, som han förebar , att e
dylik inrättning sku le bringa folk på den tan
kan, att Fravsose ne wille upplifva de grymheter
som Span orerne föröfvade vid Perus eröfring
Imedlertid vågade man icke mer draga in fö
bundarne ds mål, dem de genom sina tjenste
så väl förijenat, och hvarje morgon vid rations
utdelningen iakitages ännu samvetsgrant att af
ligga för dem deras veterbörliga portion.
En u-:g soldat, benämnd Bachard, var kän
för det intima förhållande, som ägde rum mel
lan honom och en af de nya förbundsb öderna
Azer — detta var det något vulgära nama hai
gifvit den fyrbenta kamra en, — var väl de
sämsta exemplaret af hela sitt slägte.
Det är naturligt, att bland hundar, kring
ströfvande så der i lösa svärmar, racerna ick
gerna bibehålla sig obandade och äkta; Åzo
var en telning af den mest oädla kroisering
Imecdlertid hyste Bachard för honom en ytterlig
ömhet, och det var en lycka för honom, att :
Azors uppfostran hafva funnit en sysselsättning
som numera något upptog hans tillförene så
odriögligt långa dagar. Azor var icke ett al
dessa qvicka hufvuden bland elever, som genast
fa ta alla sin mästares föreläsningar; hans tröga
och motstrafviga fatiningsö: måga nekade vid
flere tillfällen allt insteg åt de lärdomar som
hans herre med mycket tålamod inpräglade hos
honom och stundom tillbörligen unde stedde med
käppens me a eftertryckliga och lättfattliga rä-
soner; men han var, hvad som betydde mera,
lika varmt tillgifven F-ansosern, som han var fi-
ende till allt hvad som bar turban. I synnerhet
föremål för hans odelade
Var uniformen ett
vördnad och dyrkan; hvarenda militär var
säker att mottagas af honom på det mest
älskvärda sätt och med en uttycksfull viftniln
på svansen. Och man bör tillagga att, till fö-
je 2f en annars icke just allmän filosofisk åsigt,
åtskilvaden i grader betydde ganska litet i hans
ögon, och ett hen alltid endast såg Fransosen
under den välkända uniformen, hurudana bro-
derierna och epåletteena på denna för öfrigt
måtte vera. ;
Det var någontiog eget att se, när en lång
rad af lösdrifvande hundar drog förbi infante-
riets qvarter, hurusom vid namnet Åzor,, ut-
ropadt ifrån kaserngården, ett af dessa djur
plötsligt lyssnade till, gef alla teck:n till glädje
och störtad: fram till en ung soldats föder,
hvilken med förtjusning tog emot honom, snyg-
gade epp honom och tvättade honom ren om
ban smutsat ner sig på sma ströfverier; och att
sedan höra på dessa långa tal och resonneman -
ger, som hunden val icke förstod, så vidt man
vet, men på hvilka han ändå syntes lyssna lika
andäktigt, som om han fullt omligt velat begri-
pa och bedömma desamma. Det var också nå-
särdeles med denna tillgifvenhet från
soldatevs sida! hvarenda morgon, sedan han
fullgjort sin tjenst, begaf han sig till den vanl- :
ga platsen, der hans fyrbenta vän brukade in- )!
finna sig hos honom, och tillbragte här alla de !
stunder, dem han kunde undandraga sin mili- !
tärtjenstgöring Han fäste sig allt mer och mer
uteslut ande vid sin kära Azors vänskap, den;
stackars Bachard! Hvad skulle han annat? han
bade funnit sig bedragen i så mycket, hvad han
drömt ärofullt och skönt om soldatlifvet! Det;
var icke har så, som hans onkel, en gammal
Napoleous sergeant, hade förtäljt honom om !!
bussarne i stora armåeen. I
Bachard var ett Pariserbarn, hade knappast
sina sjutton år, och gjorde tjenst sedan ett års
tid. Han hade förr än de flesta ledsnat vid!
detta flacka lefnadssätt, som utgör gaminernas !
vällust, och hade redan öfvergifvit det innan!
1
han knappt bunzvit smaka riktigt på det, Och
hans mor hade sagt till honom: Du har hit-
tills gjort mig olycklig, emedan du icke vill
arbeta, utan allid varit en oduglipg såväl som
de andra; nu gör du mig ännu olyckligare, e-
medan jag ser dig beständigt gå och hänga
hufvudet och vara ledsen.
Nej, mir mor!, — hade han beslutsamt sva-
rat, — ,jag skall icke förorsaka er mera sorg.
emedan jag reser min väg. Jag vill icke vara
handtverkare, jag vill bli soldat som min on-
kel, jag skall bli tapper som han, jag skall som
0 ND
han få mig korset och ena pension, och allt
skall jag då ge
va utan att behöfva arbeta.v
Några dagar derefter gick Bachard in vid eit
regemente, som begaf sig till Afrika; han hade
S
S
E
E
er, på det ni måtte kunna lef-je
a
I
I
trott sig genast skola komma ini stridernas tum- It