erste RrRSNReR Arenan
Hvad jag gör så gerna:
Jag hargjort en visa om det, jag)
Meledi: Jag bygger min löfsal i närmaste dal. :
Jaz sjunger så gerna
Allt skönt, som jag vet,
Fast ej jag har stämma
Och rang som poået.
fag gnolar ändå
Om himmelens frid ren påjorden.
Jag sätter så kämlor till orden
Och glädes med vänner, som sånger förstå.
Jagkdricker så gerna
Mict skummande glas;
Dock än jag ej trifdes)
I Bacchi kalas.
Jag tömmer en skål
Bland glada, förtroliga bröder:
Jag purpras som drufvan och blöder;
Men dricker ej mera, då mor jag ej tål
Jag skämtar så gerna
Allt ondt att bli godt,
Fastän jag ej snille
Och qvickhet har fått.
Jag skämtar ändock;
Ty skämt är ju samtalets krydda,
Af skämt bli små flickor så brydda;
Men såra de hulde! det vill jag ej dock
Jag kysser så gerna
En blomstrande mö;
Dock än jag ej kunnat
Af kärlek just dö;
Fast kyssar jag fick,
Den tysta, den heliga stunden,
Då månan mig såg blott i lundea
Me - tärnan, så ren, som dess himmelska blick,
Jag röker ock gerua
Min pip: iro.
En rökgubbe får man
Dock mig icke tro.
Jag röker i frid,
Funderar på tiden och flärdem;
Och bäst jag så sitter — all verldex
Med eländet, höljes i rökmola derrvid.
Jag läser så gerna
En anderik bok;
Dock är jag ej blifvit
En grubblande tok.
Jog läser allt sannt,
Sem Böckernes Bok uppenbarar,
Naturen och hjertst förklarar:
iåd Plato, Horatius, Bulwser och Kant.
Må ödera storma
Mitt hjerta och bo,
Med sådana vänner
Jag lefver i ro.
Jag sitter i frid
Och sjnnger och dricker så gerna.
Jag skämtar, jag kysser min tärna,
Jag röker, jag läser. Så flyktar min tid.
Dock än är inte visan slut:
Jag sitter så gerna
Vid brasan om qvälln
Der är :u så trfligt
Vid fredliga hälln!
Jag sitter der än
Och ser på de slocknande glöden:
-å slocknar vårt lif ock i döden,
Tills gnistan uppblåses ur askan igem. —
Jag ser alltför gerna
Spektakel också;
Sjelf gör jag spektakel 7
Med i gan äncaå.
Jag sitter der nöjd:
Ser Almlöf i Skulden ech — bäfvar,
Ser Emelie — ,Jungfrun, — och sväfvar,
Som hon inspirerad, till himmelens höjd
Jag hoppas sist gerna
Min egen att bli:
Få gård uppå landeto
Och husfru deri.
Jag hoppas en gång
Få hästar och grisar och kalfvar:
Ett lif fullt af glädje på allvar:
En Fru, som rill skämta och sjunga mia sång!
Nu vet jag ej mera,
Som gerna jag gör:
De gerningar Nio
Förslå, som sig bör,
Väl! låt mig då få
Ån sjunga, än dricka, än röka
Än se på spektakel — och söka
Hvar fröjd med en vän, som sigtlärtämig förstå!
J.A. G. I.
— — — — — — ——
Då bladet lägges under pressen, äro de ut-
ändska posterna öfver Greifswald ännu icke
inkomna.