ovan ghet, OC af UTE MBE Cs , romål eljest sällan afprutva mängden betraklas I g likt ett lysande och bullrar e vaturfenomen, som !o går Otver laudet, dels derföre att Kuugen är deu If högsta autorileten i samhallet, och alla gerna lic vilja begagna ullfallet att någon gång hofva sett I fc honom ansigte mot 2usigte, dels 1 anseende till I den omgifvande glansen al granna ekipager, löpare med strutsplymer, en mängd anda galonerade livicter och spannridare, samt slutlige. den ovauliga rörelse och fart, som bela iuacai ; neriet af embetsmanna-Merarki och kronobetje:n ning dervid erhåller. Allt detta samlar naturli a gen eu stor mängd folk ifråu alla kauter til det punkter, bvarest tåget framgår, och ästadsomf mer på den annars lugna ytan al dagens framI riunande fluvd en svallning, som icke otjenhigt. skuile kuoana likoas vid den som uppkommer ji när ett ångfartyg passerar genom en a, bvarvil de små fiskarna i tid laga sig at sidan, att e icke må kowma uuder skoflarna, och hela hayen af vass och mneckrosor i abräddarnua djupt bugar sig för det framgående fartygets maj-stät. 4 — — Fr Till större och läng e kungliga resor hafva också i alla tider hört illuunnationer i de städer, hvarest de höga resande tagit nattqvarter. Att åstadkomma sådant, behotves vanligen blott ait antingen de förn :mste emhbetsmännen på stället ytt a sin önskan derom och förmå någre at börja. cen ene vill då icke gerna vara sämre än den andre, eller göra af brott i coupdoeuilen genom mörka fönster, och dessuto u finnes onekligen ingenting mera lysande i mörkret an eld eller jus, och ett lämpligt tillfälle att Astadkomma en sådan ögonfägnad begagnas paturligtvis icke ogerna äfven for det nöje de betalande sjeltve hafva deraf. et är af samma orsak, som ingenting är lattare att tillställa än högjidliga publika middagar till ära: för någon förnäm gäst eller någon vigtig håudelse, emedan hyar och en af de bjudande der sjelf har hka godt af steken som den bjudue. Något mera ligger likväl utan tvifvel i de vackra välkomsthelsningar, som under den nyligen förflutna resan ägt rum. ven milda och intagaude vänlighet, som konungen i så hög grad besitter och hvarmed han alltid visar sig bland folket, hela hans personlighet som är så fångslaude i det enskilda umgänget, den lätthet och behag, h-armed H M. imerendels yttrar sig åfven off.ntligen, och slutligen de fuikostiga gafvor och uuderstöd åtskilliga orter, ståder, a!linänna inrättningar eller personer dels åtnjutit uv H. M:is egen kassa, dels erhållit i auslagsväg, och för hvilka de således på ett eller annat sätt sta i förbiodelse, äro allt omständigheter, om bvilka tankarna äro odelade. Lägg härtill det siarka och vordnadsbjudande inryck, som en kranfull och glad ålderdom alltid väcker, och nan har till-: räckligt många talavde orsaker til de glädje betygelser, som visat sig för deux aldrige Regenten. I AA — Av Meu det finnes en mängd personer, för hvilka allt detta ännu icke synes nog. Man kan vara öfvertygad, att de icke komma att sakn-s, som främst af allt skola fr.mställa den hyllning Konungens pc rsonl ghet emottayit, såsom 2 op ninonsyltring i afseen :e på stvrelsesyst met och Rikets förvaltning. Vår tanka i deta hänseende är tillräckligt känd. att vi icke behofve nu vialyfti t utb eda oss deröfver; men det torde icke vara utan vigt, att folket sjelf stadgar sitt omdör 12 ne härutinnan, då ;ss rund utan nyssnämnda åsigt och förkl. tvihel icke skall underlåta att gällande vid minga tilifällen, de: all a detta omdöme. göra sig vinna 21eL4der äro i hägn. For att bi är det säkraste och bästa tet, att hvar och en gör sig reda för och eftiersinvar, huruvida styrelsen gjurt afsee de på folkombudens sig tr och beslut i afseende på hushålluivgen mc statsmedlen och andra ämnen, deri jepresentationen äger beslu ande rätt: om statsutgiftern: blifvit minskade eller fö:ökade och exdast an: vända till nyttiga ändamal; om syrelsen bl:fvi vid dess Atsar r vid dess altgar mera tolerant fe avnmärkoinsg der; buruvida betordringsväsendet de sednar åren främst ofset förtjeosten, men icke börd el ler relationer: om ce personer, med hvilk tronen närmast omgifrit sig, och som skola da vid dess beslut, en Brahe, Rosenblad, Lö werhjelm, jörner, Akerhjelm, Adelsvärd, Nei mav, Grip, Hartunansdo: ff, m. f., äro ansedc ö statsmin och tänkare land igen att ge såsom de stör äger ; huruvida styrelsen varit ange nom stora uppk vid univel sileterna, po dy t stadivm ss Ha ste