NN — RE o förtjenst och presterliga cgenskaper nu, oak tadt allt motarbetande, sunnit en sådan hyllning i den första församling i hufvudstaden, är ett faktum, som i egenskap af opinionsyttring kan förtjena att tagas ad notam. Allmänheten känner förut genom detta blad det i Krigshofrätten anhängiga mål emellan kapteu Arrhenius och General-adjutanten Baron von Piaten, innefattande klagomål deröfver, att den sednare ålagt den förre arrest för förment underlåtenhet att hälsa på honom i ett sällskap. vå Aftonbladet var det första, som meddelade berättelsen härom åt offentligheten, åligger det oss äfven att följa fortgången deraf, och viinföre derföre här nedan Krigsfiskals-embetets genom Hr Lagmannen Rhodin afgifna slutpåstående i saken, oaktadt det jemväl är synligt i en annan tidning. Efter : sjelfva ingressen lyder det som följer: Bland de ämnen, hvartill KrigsRätten utsträckt undersökningen i målet, har äfven förekommit GCeneralAdiutauter Friherre von Platens, uti afgifven förklaring den 17 sistl. Januari gjorda och med utdrag af straffjournalen strrkta anmälan, att Kaptenen Arrhenius ifrån år 18:24 till och med 1834 skall för mindre tjenstiörseelser blifvit fem serskildta gånger med arrest extrajudicialiter straffad. Att ingå i undersökning härom anser jag KrigsRätten hafva varit obefogad, enär anledningarne till och förhållandet med desse bestraffningar, som icke egt någon gemenskap med de af Köpitenen Arrhenius öfverklagade åtgärderne, jemlikt 26 6f. 2 kap Kong, krigsartiklirne, efter numera långt för detta förlupen preskriptionstid, icke bordt eller få bli!va föremål för Domstols upptagnde och pröfvande. Den af Kapitenen Arrhenius i främsta rummet öfverklagade åtgärd, hvaröfver jag eger att utlåta mig, innefatras uti argifvelsen, att General Adiutanten Frih. von Platen i egenskap :f Kegementschef, skell ifölid af den 28 Sept. 1835 utfärdad ordres, olarligen å lagt Kapiteren en, af honom undergången extrsju diciel bestraffning af en månads arrest å bostsden, utan sällskap ch unde: bevakning at en korporel, för det kaptenen den 25 sistbirörde månad, utiett större sällskap i Skars, skall åsidosatt att hälsa Friher ren och GeneralAcjutanten, s:mt jemväl påföljande jag, då Friherren i tjensteärender befunnit sig i Skara, hvareet kaptenen då äfven vistats, skail uderlåtit att sig hos Friherren anmäla, osktadt Kaptenen förut vid ett annet tillfälle skall bliivit genom tjerstgörande Majoren, cm denna sednare skyldighet erinrad. Under skriftvexlingen i målet har Kapitenen Arrheniu: enständigt pås!ått, att hzn verkligen skall hädsat på GeneralAdjutanten Friherre von Flaten. Gå denne, vid förberörde tillfälle, civilt klädd, inträdde i rummet, och att Kapitenen således icke, genom urakUåtevhet hirutinnan, visat sidovördnad etmot förmean, att cm ock det varit möjligt for Friheirren och GeneralAdjut2nten, att med en enda blick öfverse de närvarandes bugringar vid hars inträde i ett sällskap, beståence af emellan 2 å 300 personer, vore lik21 den utan föregånsen undersökning, vidiaogne bestr ffningsåtgärden oformlig och stridande emet stadgndet i 13 kap. 38 9. Kongl. krigsartiklarne. Hvarföruten kap:enen, i afseende på förmenta tjenstelelet, att han, som den 16 September sistledit år vistats i Skara, icke skall derstädes uppvaktat Fricerren, och General-adjutanten andregit, att han, som då begagnat åtta dagars honom af tjenstgörande majoren metddelad skriftlig permission och endast i ekonomiska angelägenbeter uppehållit sig derstides samt af sådan anledningideke från kompagnistationen medfört uniform, :ldrig blifrit underrättad gerom, att den ifrågaställda uppvaktningen väntades, enär den crinran kapteren år 1835 erhållit af majoren Lind af Hageby, att oltare infinna si hos regements-cheien, endast skall varit ett erskildt af välviljan dikteradt råd, saknande all officiel egenskap; att som vid ett föregående tillfälle, så kaptenen besökt Frihir en och General! adjutanten, skall inträffat, att kaptenen, om ej direkte, åtminstone indirekte, blifvit utvisa ! genom en af betjeningen på stället kapteneu meddelad avis, ett hans åkden på Friherrens befallning stod för porien, så hade k:pteren ansett sin pligt fordra, att endast i tjensteåliggsnden besvära Friherren ech Curera!-adjutanten med besök; samt att 2:-e andia oflicersre id regementet, som vid tillfälle vistats i kara och n hvilka ingendera haft permission, skola lika med kaptenen icke uppvaktat Frikerren och General-adjutanten, utan att likväl sådant haft någon påtöljd. Häremot har General adjutanten Friherre von Piaten förklarat, att som han sjelf, genom egen ertesenhet, kommit till kännedom om kaptenen Arrheuii underlåtenhet. att vid oftaberörde tillfälle hälss: på Friheren och General-adjutanten, hade, utan att hvarlen förhör derom anställts, eller kaptewens förklaring infordrats, denna erfarenhet varit tillräcklig att grundlägga bestraffningsåtgarden, samt att Fuherreus och Gene.al adjutantens uppgift om förhållandet ;gde vitsord, intilidess kaptenen, jemn!ikt 2 kap. 279, Kongl, krigsartiklarne, åstadkomme den honom å:igvande bevisningen för sitt påstående, att han vid tillfället verkligen hälsat; att det är venligt, så vid Westgötha, som andra regementen, att, när chefen inträffar i någon embetsförrättning, alla på stäl let vistande officerare då anmäla sig hes honom, chvad de äro permitterade eller icke; men att Friherrn och GenerelAdjatanten ej fordrat uppvaktnirg at sådane officerare, hvilka uppehållit sig I staden såsom resande, utan endsst at dem som der vistats; scmt att Kapitenen Airhenii underlåtenhet i deita afseende bordt, såsom tjenstefel, anses och bestraff-s, enör hau, för cu lika uraktlåtenhet, blilvit örut af tierstgörande Majoren tillvättavisad.