sat en pistol i sin mun, men döden hade gäc-
kat hans önskan.
En ransakning företogs till följe äf dessa up-
gifter. Alla de, som känt Ferrand, hafva afgif-
vit de mest hedrande vittnesbörd om hans mil-
da sinnesart, hans noggrannhet i sina pligters
uppfyllande och exemplariska seder. Det var
en ordestlig, ung man, en Son, intagen af öm-
het för sim mor, en kamrat af ett alltid jemnt
och välvilligt lynne.
Men åtskilligt förtal, som man sökt sprida om
Mariette, för att skilja banne från honom, och
hvarför äfven han till en del varit föremål, ha-
de på en tid djupt bedröfvat honom. Oaktadt
det utomordentliga saktmodet i hans karakter,
hade han utmanat på duell en af sina bäste
vänner, som talat otillbörligt om henne. Ett
par kulor växlades mellan de båda kämparne,
avarefter de räckte hvarandra handen till för-
soning.
Alla dessa vedervärdigheter hade gjort Mari-
ette ledsen vid lifvet. Hon hade ofta yttrat, att
bon ärnade gifva sig sjelf döden, men ingen få-
stade någon uppmärksamhet vid dessa ord, som
man endast tillskref en snart öfvergående sorg.
Det var i synnerhet i närvaro af hennes fa-
milj, hvilken önskade förmå henne att gifta sig
med en ung man från kemmynen Iv:y, som
denna olyckliga antog ett utseende af munter-
bet och bekymmerslöshet. Jag vill icke, att
man skall veta huru olycklig jag känner mig,
sade hon till Ferrand, och ju närmare den sorg-
liga dagen nalkades, desto mindre kunde man
ana hennes bedröfliga föresats. Hen skulle, sa-
de hon, ha känt sig förödmjukad, om någon
annan ån Ferrand misstänkt det qval, hvaraf
hen sönderslets.
Läsning hade ännu mera exalterat hennes
sinne; någon tid före tin död hade hon dekla-
merat ett ställe ur Heloise och Abeillardt, med
så mycken hänförelse, att de närvarande ej
kunde tro annat, än att hon ville egna sig åt
teatern.
Oaktadt denna ömsesidiga och häftiga böjelse,
är det likväl bevisadt, att Ferrand aldrig tillst sig
; den minsta otillbörliga frihet mot den älskade,
och ehuru de om söndagarna alltid plägade
spatsera ensamma med hvarandra, än i Boulog-
ner-skogen, än annorstädes kring Paris, ansåg hon
sig likväl så säker vid hans sida, som om hon
varit under en brors beskydd.
Hon emottog gerna af bonom blommor, som
hen förvarade med ett slags religiös vördnad
och Ferrand hade också, då han tredde, att
han skulle dö, prydt sig med en törnros, som
bon givit honom, och sem är ett ibland rätte-
gångsbevisen.
i fängelset var Ferrand ensam med sin väk-
tare; han hade sedan några dagar börjat gå uppe,
men var ännu ganska svag. Han talade föga
och med låg röst, emedan kulan, som inträngt
i gomen, der förorsakat en skada, som besvä-
rade honom när han ville tala.
Van undviker med största sorgfällighet, att i
hans närvaro nåmna Mariettes namn, ty hans
ögon fyllas då genast med tårar och han för-
sänkes i en hemsk tystnad.
Hans mor tilläts nyligen besöka honom. I
kennes närvaro har han vid sin heder försäkrat,
att han icke skulle göra någet nytt försök mot
sitt lif. En Br Charles Ledru har åtagit sig att
vara hans advokat.
FR