ning; man jemföre Polyfem med Minerva och Jan Jansson. Det var under denna epok, som Atterboms sol upprann och han fick allt, hvad han gerna kan hoppas, utom nordstjernan och ledamotskar i svenska Akademien. Den förra har kommil i sin tur dessa dagar; men med det sednart ser det något vanskligt ut, då han nu blef förbigången vid den stora fourngen. En aning säger oss dock, att man en dag får se honom : en af de Aderton fåtöljerna, eburu otroligt de än skolat låta för ett par decennier tillbaka Om det dröjt så länge, bör man deraf icke sluta, att Akademien har någonting mot mannen; tvertom är det troligen just derföre, at han har för smycket för sig, som han ännu icke bhfvit utkorad; detta skall hinna sätta sig) något mera ibland den åskådande allmänheten och ,la elique des rieurs,, så blir nog saker hbjelpt. Akademien kan både risa och lisa; denna gången gaf hon två åt allmänna rösten och en at den politiska renlärigheten; nu har hor förvärfvat nog förråd af goda verk och gerningar, för att på en rund tid icke behöfva göra sig besvär med koncessioner åt något annat än la politique des bien intentionns IC) ix: Atterboms andra stadium slöts och det tredje begyntes med den ofvannimnda kopulationen al Orang-Utang, eller, för att tala i allmänbet. med hans öfvergång till fullkomligt frenetisk och blind hätskhet mot en hop menniskor, om hvilka han vet ingenting. Han beskrifves såsom en af naturen mycket saktmodig man; och bemälda hätskhet är således ett besynnerligt fenomen. En af hans vänner och trosförvandter skall hafva åt hans tillfslliga uppbrusningar gifvit namn af ,lambsens vrede., Vi älska att tro, den denna benämning är träffande; ty endast ett lams fromma menlöshet kan det förlåtas, att med en så demonisk bitterhet utfare mot läror, hvilka ban ej synes gjort sig et ögonblicks möda att lära känna, och hvilka: värde han, i sin professorliga uppblåsthet och ytterliga ensidighet, icke mäktar bedöma. Vi ofvergå i det följande till Hr Atterbom: poesi.