egendom på statslotteriets dragningar deremot aldrig varit ansedd olaglig; att sedan Kgl. Maj:t, genom ett nådigt bref af den 6 Juni 1826, med upphäfvande af 1784 års förbud emot försäljning inom riket af lotter för utländsk räkning, tillåtit utlänningen att bortlotta sin egeudomn, här 1 landet, vore deraf en följd, att Kouvgl. Maj:t redan ansett ze äldre förlattningar, hbvari möjigen fordom kunonat förbjudas lottförsäljning a lös egendom, vara till kraft och verkan upphäfna, enär det icke syntes troligt, att meningen kuude vara att förvägra Svensk man samma rättighet, som utänningen i vårt eget land åtnjuter m. m. Herrar Hjerla och Raos pro testerade derjemte emot Öfvers:åthållareembetets behörighet at: i målet dömma, och yrkade dess hänvisande till laga domstol. På grund af det uppdrag Öfverståthållare! embetet erhå!lit genom ett Kongl. Bref af den! 23 April 1795, att vaka öfver han :bafvandet af författningaroe emotnafventyrliga spel, ansåg ! likväl Embetet sig behörigt, och med gillande af: åklagarnes påståenden fälldes svaramderna hvar! dera till boter af 133 R:dr 16 sk. banko; och: Grosshandlanden Roos förständigades tillika, att; genast låta inställa lottförsäljuingen på ångfarty-! get Örnen. i Uti de besvärsskrifter, som de bötesfällde ingilvit i Justitie Revisionen, har grosshandlaren Roos gjort den invändningen, alt någon bortI lottning af ångfartyget Örnen ännu icke var! verkställd och således den handling, hvarför! han tilltalades, icke ens begången, och samtlige svaranderne hafva fortsatt sin anmärkning mot: Poliskammarens behörighet att upptaga målet. En af besvärsskrifterna innehåller i detta hänseende, att Öfverståthållareembetet genom misstydning af det Kongl. brefvet af den 21 Aug.: 1795 förklarat sig behörigt att handlägga målet, och upptagit det under förevänning, att. det anginge äfventyrligt spel. För dyhka öf-verträdelser finnas likväl, anföres det vidare — serskilda författningar, hvari spelea, dels under bestämd benämning såsom spel och dobbel till sin beskaffenhet angifvas, dels iklädas naturen af brott emot allmän ordning, hvarföre ock alla deltagarne deri underkastas ansvar. Motiverna för 1772 års förbud sägas deremot vara rent ekonomiska. Inrä:tandet af serskilda louerier, hvilke: förbjudes i den nu åberopade förut länge förgätna författningen, vore väl något helt annat, än bortlottning af effekier, grun—, dad på det för statens räknisg inrättade lotte; riets dragningar. Förbudet afsåg tydligen så-; dana före nummerlotteriets uppkomst inrättade, på 1740 och 1750-talen brukliga, enskilda lotterier, hvilka grundades på enskilda, godtyckliga spelsätt och voro utan offentliga kontroller. Hela stadgandet vore dessutom endast hemtadt från deu grundsatsen, att lotterierna skulle blott till statens gagn vara inrättade; en princip, som numera genom våra grundlagar blifvit förkastad, då 60 :n Regeringsformen förbjuder monopolier för statens rakning, lika väl som för enskildes. I femtio, sextio år, sedan nämnde förbud emot serskilda lotterier för enskild räkning tillkom, hade bostlottning af enskild egendom varit här i riket allmänt bruklig. Det hade således för klaganderne, äfvensom för allmänheten, varit en okänd sak, att någon lagöfverträdelse kunde ligga i ett företag , som, ehuru i en större skala, likväl var alldeles detsamma, som dagligen och stunrdligen bedrifves oantastadt i en mindre; och de kunde så mycket mindre föreställa sig sådant, då Kongl. Maj:t år 1826 vpphäft 1784 års förbud emot lottförsäljningar för utländsk räkning. Det skulle således vara den Svenske mannen förbjudet, hvad som 1 Sverige är utlänningen tillatet? Slut ligen anföres, att det ifrågavarande förbudet varit så obekant, att till och med i vissa utgifna samlingar och laghandböcker finnas formulärer uppgifne för lotter å lös egendom; att ingen skada skett och ingens rätt blifvit förnärmead m. m. I sammanharg med de förra målerv, torde vi nu i korthet böra nämna, att som Hr G. Hjerta icke ansåg Öfverståthållare embetets öfverklagade beslut ännu äga någon lagvunnen kraft, Jät han fortsätta lottförsäljuingen. Advokatfiskalen Fredholm fann detta erbjuda ett godt tillfalle till ännu 200 R:drs böter, och gjorde påstående derom. Ofverståthållareembetet, hvars utslag eljest i flera fall genast gå i verk