se den absoluta monarkismens organ, Svenska Minerva, fullkomligt belåten med Fransmännens konung Ludwig Filip? Detta glädjande fenomen har imedlertid nu ändtligen inträffat. Hvad ärli det då som föranledt denna lyckliga förändring? !1 Jo, att den fransyska styrelsen förvisat den o1 1 1 Hvem hade trott, att man en gång skulle fålj : l lycklige italienske flyktingen Grefve Gonfalonieri. Den fransyska ministeriella pressen har försökt mildra det förhatliga af denna förvisning, genom den uppgiften, att Gonfalonieri år 18221: skall hafva blifvit raddad från bilan genom in-. tercession af Hertigen och Hertiginnan af Or: leans (n. v. Konungen och Drottningen), samt att ban för 18 månader sedan blifvit frigifven från Spielberg på grund af samma höga bemedling, men mot högtidligt löfte, att han aldrig skulle komma till Frankrike. Tessa uppgifter, som äro för Minerva högst välkomna, uppdukas af henne med mycken pomp och ståt, och hon påstår, att Aftonbladet, vid refererande af underrättelsen om förvisningen, med flit uteglömt denna uppgift. Nu förhåller det sig imedlertid så förargligt, att den oberoende pressex nekar hela den i Minerva upptagne historien ntan all ceremoni. Le Constitutionel t. ex. yttrar bland andra härom: Bör man ej hbarmas att se, med hvilken oförlåtlig lättsinnighet maktens handtlangare kompromettera och framhafva de hogst:; uppsatta namn. Denna ifriga förbön år 1822 dl Hertigen och Hertiginnan af Orleans för Grefve Gonfalonieri är ej annat än en dikt på fri! hand, utan ringaste sanning. C. fortfar, att han sett G:s olyckskamrats, Alex. Andryanes, handskrifna memoirer, som upplysa, buru underbarligen båda blefvo räddade från döden, utan att något spår finnes af Orleansk intercession. Hvad äter angår Fransmännens konungs förböner år 1836 (så fortfar Constitutio-! nel) och löftet, att fången aldrig skulie få vistas : i Frankrike, så inskränka vi oss till den anmärk; ning, huru besynnerligt det är, att vår ambassadör under de tre månader, som Gonfalonieri vistades i Wien efter sin befrielse från Spielberg, icke låtit honom veta, hvad han hade latt tacka Fransmännens konung för, och det högtidliga löfte, som den höge sökanden gifvit Österrike att icke emottaga honom i sina stater. Vi tillägga, huru oförklarligt det är, att kans vänner, som hade den äran att nalkas konungen, aldrig hört talas om dess ädelmodiga intercession, och det i aderton månaders tid, sedan G. lemnade Spielberg och det kongliga löftet högtidligen gafs, för att tillvägabringa hans befrielse. Vi anmärka slutligen, huu oförklafgligt sdet, är, att samma tystnad blifvit iakttagen under de sju månader, dem han i tillbragt i Amerika, der han icke gjorde ringa-! Isie hemlighet af sin afresa till Frankrike; att Iman tllåtit honom återkomma till Europa, att man med all möjlig beredvilhghet låtit påteckna hans pass af franska beskickningen i London, utan att ge honom den ringaste vink, att han ej skulle emottagas i Frankrike. ? I l I j Kan man allvarsamt sätta minsta tro till denna kungliga intercession, som ingen ända hittils hört omtalas, och som man nu så obetänkt framkastar, för att ursäkta den omenskli-: gaste handling, den mest förnedrande eftergifi venbet, som någonsin en fransk ministere visat utlänningen? Visst icke; och man kan i den olycklige Gonfalonieris bortvisande icke se annat lan en underdånighet mot österrikiska regerinI gens befallning genom en nyligen anländ diplomatisk not från Wien.? — Constitutronel nekar sedermera bestämdt det foregifvandet, att; G. fått valja tiden för sin afresa; han bade fått, befallning att inom 24 timmar lemna Pars, och I icke tillåtits annan väg ur Frankrike än åt England — en befallning ytterst menlig för den olyckhge flyktiogens bhelsa, och hvari ändring medgifvits endast på förböner af bans vänner, som utverkade två dagars uppskof. Det föregifvandet, at G. brutit sitt löfte, är alldelesi falskt. Han har aldrig gifvit något dylikt; fråga har icke ens någonsin varit derom; andra andra vilkor, hafva icke varit omtalade än de, dem Spielbergs-fångarne underkastade sig då man gaf dem valet mellan evigt fangelse eller deportation till Amerika och förkunnade i dem, att de ånyo skulle komma på Spielberg, om de visade sig i Europa och råkade i Öster kes hander. Detta innefattade intet gifvet löfite; det var ingenting annat än hvad som vanligt är i alla öfverenskommelser: vilkor, dem de kontraherande äga hålla eller öfverträda, på egen I risk. utan att deiriserom träda sin heder för nä