enhet visar sig nu i alla möjliga krumsprång.
ådana Greker, dem han anser väl anskrifna
os Sir E. Lyons, få känna hela tyngden af
ans vrede, då deremot Ryssarne lyckats in-
ticka sina anhängare i hvarje befattning, som
lifvit ledig och kunnat åtkommas med låck el-
er påck. Trikupi är rappellerad från London,
och England och Frankrike förolämpas genom
urst Michael Suzzos utnämning till Greklands
epresentant vid de båda hofven.
Denne Michael Suzzo, denne så kallade furste,
ir ryske kejsarens favorit-Grek; och det var på kej-
sarens begäran, som han, vid Bäjrarnes ankomst ti!l
Grekland, skickades att i Petersburg representera
konung Otto. Kejsar Nikolaus tyckes nu anse hans
uppfostran fullbordad och skickar honom att predika
sitt evangelium i vesterlandet. För att vinna nåd
vid hofvet, har suzzo talat i så vanvördeliga orda-
lag om det nuvarande kungliga huset i Frankrike, att
sjelfva hans obetydlighet icke kunnat dölja hans oför-
skämdhet för franska hofvet, der han fordom emottogs
med mycken artighet. Denna utnämning kan sålunda
betraktas som en gemensam förolämpning emot Eng-
land och Frankrik-.
På samma gång Herr Rudhart återkallar Trikupi,
hvars bildade cch otförargeliga uppförande förvärf-
vat honom aktning på alla håll i England, och näm-
ner Ryssen Suzzo i hans ställe, säges han äfven haft
den oförskämdheten, den skamlösheten, att skrifva
till engelska regeringen och begära Sir E. Lyouss
rifpell hån Athen, och det genast efter presentersn-
det af hans nya kreditiff). dr Rudharts språk mot
Englaad liknar temligen nära styleni en Metternichs
not till de oberoende regeringarna i Nassau, Ba-
den eller Hessen; och jag är öfvertygad, det han
har den inbilskheten att tro, att vår regering utan
tvekan skall efterkomma hans modesta begäran, be-
synnerligen då han har så vigtiga grundar att åbero-
pa, som Sir E. Lyonss motsträfvighet att gå in på
Rysslands, Österrikes och Bäjerns förenade afsigter
med Grekland.
Den unga Drottningen i England är mycket musikalisk,
För att fullända sin bildning i det afseendet, har Hennes
Maj:t begynt taga lektioner af den Franske sångaren
Lablaehe, Detta val gillas högeligen; han sjunger,
säger en tidning, alltid som en verklig musicus och
icke som en blott theatersångare. L. berömmer
mycket Drottningens både röst och method; rösten,
säger han, är klangtull mjuk och ren.
I Hull röfvades postväskan, som skulle afgå till
Hamburg, d. 14 Sept. om aftenen; ätminstone för-
modade man, att det skett då, och öfver hela hän-
delsen hvilade, vid Londonska postens afgång d. 21,
ännu ett fullkomligt mörker. Väskan, som skulle
afgå och innehöll 328 bref och två tidningar, blef
at en postskrifrare bemälde afton aflemnad ombord
på ångfartyget Lee, som genast skulle afsegia, Skrif-
varen fick ett recepisse, och fartyget afgick. Fredags
aftonen kl. 9 blef en man varse eld i en svinstiga,
omkring en mil (eng.) från hamnen, der fartyget le-
gat, Han släckte elden, rom syntes bestå af itända
papper, och på lördagen kl, 2 e. m. gick han, med
några andra personer, dit, för att se, hvad det var
för papper, då de befunnos bestå af en hop bref.
Om dessa tog polisen hand och underrättade post-
kontoret. Angfartyget skulle först d. 21 afgå från
Hamburg, och före dess hemkomst var icke att hop-
pas någon upplysning, huru stölden kan halva till-
gått. De flesta brefven voro så brända, att hvarken
utan- eller underskrifterne kunde läsas, Bref funnos
från Hull, Manchester, Leeds, Liverpool, Sunderland,
Newcastle o. s. v. Flera voro skrifna på tyska;
några funnos växlar, i andra tyg-profver. Altona-
väskan fanns fredagsmorgonen tom; men man visste
icke, om de bref, som tunnits deruti, voro blanc
dem, som funnos hrinrande. — (förmodligen vorc
deribland bref till Sverige).
Både de uppgifna facta och artikelns ton ärc
märkliga, då man besinnar att Morning Chronic-
le är ett ministerielt blod.
A. gående H. Maj:t Konungens resa berätta
AN I CC ar doo os
