enhet visar sig nu i alla möjliga krumsprång. ådana Greker, dem han anser väl anskrifna os Sir E. Lyons, få känna hela tyngden af ans vrede, då deremot Ryssarne lyckats inticka sina anhängare i hvarje befattning, som lifvit ledig och kunnat åtkommas med låck eler påck. Trikupi är rappellerad från London, och England och Frankrike förolämpas genom urst Michael Suzzos utnämning till Greklands epresentant vid de båda hofven. Denne Michael Suzzo, denne så kallade furste, ir ryske kejsarens favorit-Grek; och det var på kejsarens begäran, som han, vid Bäjrarnes ankomst ti!l Grekland, skickades att i Petersburg representera konung Otto. Kejsar Nikolaus tyckes nu anse hans uppfostran fullbordad och skickar honom att predika sitt evangelium i vesterlandet. För att vinna nåd vid hofvet, har suzzo talat i så vanvördeliga ordalag om det nuvarande kungliga huset i Frankrike, att sjelfva hans obetydlighet icke kunnat dölja hans oförskämdhet för franska hofvet, der han fordom emottogs med mycken artighet. Denna utnämning kan sålunda betraktas som en gemensam förolämpning emot England och Frankrik-. På samma gång Herr Rudhart återkallar Trikupi, hvars bildade cch otförargeliga uppförande förvärfvat honom aktning på alla håll i England, och nämner Ryssen Suzzo i hans ställe, säges han äfven haft den oförskämdheten, den skamlösheten, att skrifva till engelska regeringen och begära Sir E. Lyouss rifpell hån Athen, och det genast efter presentersndet af hans nya kreditiff). dr Rudharts språk mot Englaad liknar temligen nära styleni en Metternichs not till de oberoende regeringarna i Nassau, Baden eller Hessen; och jag är öfvertygad, det han har den inbilskheten att tro, att vår regering utan tvekan skall efterkomma hans modesta begäran, besynnerligen då han har så vigtiga grundar att åberopa, som Sir E. Lyonss motsträfvighet att gå in på Rysslands, Österrikes och Bäjerns förenade afsigter med Grekland. Den unga Drottningen i England är mycket musikalisk, För att fullända sin bildning i det afseendet, har Hennes Maj:t begynt taga lektioner af den Franske sångaren Lablaehe, Detta val gillas högeligen; han sjunger, säger en tidning, alltid som en verklig musicus och icke som en blott theatersångare. L. berömmer mycket Drottningens både röst och method; rösten, säger han, är klangtull mjuk och ren. I Hull röfvades postväskan, som skulle afgå till Hamburg, d. 14 Sept. om aftenen; ätminstone förmodade man, att det skett då, och öfver hela händelsen hvilade, vid Londonska postens afgång d. 21, ännu ett fullkomligt mörker. Väskan, som skulle afgå och innehöll 328 bref och två tidningar, blef at en postskrifrare bemälde afton aflemnad ombord på ångfartyget Lee, som genast skulle afsegia, Skrifvaren fick ett recepisse, och fartyget afgick. Fredags aftonen kl. 9 blef en man varse eld i en svinstiga, omkring en mil (eng.) från hamnen, der fartyget legat, Han släckte elden, rom syntes bestå af itända papper, och på lördagen kl, 2 e. m. gick han, med några andra personer, dit, för att se, hvad det var för papper, då de befunnos bestå af en hop bref. Om dessa tog polisen hand och underrättade postkontoret. Angfartyget skulle först d. 21 afgå från Hamburg, och före dess hemkomst var icke att hoppas någon upplysning, huru stölden kan halva tillgått. De flesta brefven voro så brända, att hvarken utaneller underskrifterne kunde läsas, Bref funnos från Hull, Manchester, Leeds, Liverpool, Sunderland, Newcastle o. s. v. Flera voro skrifna på tyska; några funnos växlar, i andra tyg-profver. Altonaväskan fanns fredagsmorgonen tom; men man visste icke, om de bref, som tunnits deruti, voro blanc dem, som funnos hrinrande. — (förmodligen vorc deribland bref till Sverige). Både de uppgifna facta och artikelns ton ärc märkliga, då man besinnar att Morning Chronicle är ett ministerielt blod. A. gående H. Maj:t Konungens resa berätta AN I CC ar doo os