nom hvad som blifvit af hans far och mor. Han svarade, att de svarte männen mördat dem, äfvensom pigan och Herr Armstrong, och att af alla dem, som varit på den första flottan, funnos inga fl.re vid lif än han och hans lilla bror. Vildarne hade några kojor på denna ö, dit de förde oss. an gaf oss mat och handterade oss i början aldeles icke illa; men snart förändrade desse barbarer sitt uppförande, och vi måste af dem lida alla slags grymheter. Efter några dagars förlopp syntes ett fartyg icke långt ifrån ön. Jag gjorde allt hvad jag kunde, för att förmå vildarne att föra oss ombord på detta fartyg, men de ville icke göra sig af med oss. Sju dagar sednare nalkades åter tvenne fartyg, som seglade tillsammans intill ön. Nu flydde vildarne från alla håll till skogen, dit de med våld medfö-de oss och togo med alla våra olyckskamraters hufvud. Sedan fartygen med minskade segel farit längs kusten, liksom om de väntat någon signal, fortsatte de åter sin kosa. Någon iid derefter, anlände innevånarne på ön Murray och köpte mig och William Oyley för en hop bananas af Boidangs infödingar, men Sexton och George Oyley, hvilkas ägare ej ville släppa dem, fördes af desse till en annan ö, och jag har sedan fått veta, att de båda två blifvit dödade. Det folk, som kopt William Oyley och mig, förde oss nu till sin ö. Vi behandlades af dem vida bättre, än af deras grannar. De hafva små trädgårdar, hvari de odla ignamer ock bananas, och kokosträden, som växa der i mängd, äro för dem af stor nytta. Vi vänjde oss vid att lefva tillhopa med dem, och jag lärde med temmelig lätthet deras språk. På detta sätt fick jag veta, att Sexton och George Oyley blifvit mördade af folket på Boidang. Jeg nade icke varit betänkt på att noga räkna dagarna, sedan jag öfverfördes ull ön Murray, hvarföre jag icke kan bestämdt uppge tiden då ett nytt fartyg visade sig; men det var långt efter det första, hvarom jag talat. Detta skepp, som, efter hvad jag sedermera fick veta, var Mangles, lade sig for ankar på något afstånd från ön. Infödingarne höggo af en stor gren med grönskande löf, som jag länge svängde från höjden af en kulle, såsom signal; men man rörde sig icke om bord på fartyget. Mot aftonen sprang jag ned till stranden, atfoljd af flere infödingar, och förnyade der mina signaler; det var likväl fruktlöst; ingen båt infann sig, såsom jag hoppats. Följande morgon sköto vildarne ut flere piroger i hafvet; jag gick om bord derpå med dem och vi rodde till fartyget. Jag var i den tredje eller fjerde pirogen, och så snart vi ett ögonblick upphörde att röra våra pagaier, dref strömmen oss genast tillbaka. Man kastade från aktern till oss ett tåg, som jag fattade och med hvars tillhjelp jag kunnat klättra opp om bord på fartyget, i fall jag icke bade skadat min hand några dagar förut. En matros kastade åt mig en liten rulle tobak. Jag sade till denne. Hela ner er båt i sjön, så skall jag hoppa deri. Detta skedde äfven; men som de, hvilka stego deri, väpnade s:g med sablar och pistoler, trodde infödingarne, att de ärnade mörda oss, hvarföre de släppte tåget och började ro af alla krafter, för att hinna tillbaka till lands. Jag höll mig stående i båten och fortfor att göra tecken åt matroserne; men en vilde fattade mig i armarna och kastade mig ned i botten på pirogen, der han qvarhöll mig, ända till dess vi hunnit till ön. Man har sagt, att jag flytt undan dem, som sökte befria mig och att jag syntes foredra att lefva tillhopa med vildarna, men jag har nu förklarat det skäl, som förmådde desse sistnämnde att taga till flykten. Det är folket på Mangles, som icke gjort allt hvad de kunnat för att få mig fri. Den lille gossen befann sig urder tiden hos qvinnorna i skogen; men jag är fullkomligt säker, att man kunnat köpa oss lösa för två eller tre yxor. Huru än dermed må vara, så är det åtminstone visst, att sedan båten en stund följt våra piroger, vände hon om tillbaka om bord. På eftermiddagen nalkades båten ånyo till ön och kaptenen steg sjelf mm -. Oo .