nom hvad som blifvit af hans far och mor.
Han svarade, att de svarte männen mördat dem,
äfvensom pigan och Herr Armstrong, och att
af alla dem, som varit på den första flottan,
funnos inga fl.re vid lif än han och hans lilla
bror. Vildarne hade några kojor på denna ö,
dit de förde oss. an gaf oss mat och hand-
terade oss i början aldeles icke illa; men snart
förändrade desse barbarer sitt uppförande, och
vi måste af dem lida alla slags grymheter.
Efter några dagars förlopp syntes ett fartyg
icke långt ifrån ön. Jag gjorde allt hvad jag
kunde, för att förmå vildarne att föra oss om-
bord på detta fartyg, men de ville icke göra
sig af med oss. Sju dagar sednare nalkades å-
ter tvenne fartyg, som seglade tillsammans in-
till ön. Nu flydde vildarne från alla håll till
skogen, dit de med våld medfö-de oss och to-
go med alla våra olyckskamraters hufvud. Se-
dan fartygen med minskade segel farit längs
kusten, liksom om de väntat någon signal,
fortsatte de åter sin kosa. Någon iid derefter,
anlände innevånarne på ön Murray och köpte
mig och William Oyley för en hop bananas af
Boidangs infödingar, men Sexton och George
Oyley, hvilkas ägare ej ville släppa dem, för-
des af desse till en annan ö, och jag har se-
dan fått veta, att de båda två blifvit dödade.
Det folk, som kopt William Oyley och mig,
förde oss nu till sin ö. Vi behandlades af dem
vida bättre, än af deras grannar. De hafva små
trädgårdar, hvari de odla ignamer ock bananas,
och kokosträden, som växa der i mängd, äro
för dem af stor nytta. Vi vänjde oss vid att
lefva tillhopa med dem, och jag lärde med tem-
melig lätthet deras språk. På detta sätt fick
jag veta, att Sexton och George Oyley blifvit
mördade af folket på Boidang.
Jeg nade icke varit betänkt på att noga räk-
na dagarna, sedan jag öfverfördes ull ön Mur-
ray, hvarföre jag icke kan bestämdt upp-
ge tiden då ett nytt fartyg visade sig; men
det var långt efter det första, hvarom jag talat.
Detta skepp, som, efter hvad jag sedermera fick
veta, var Mangles, lade sig for ankar på nå-
got afstånd från ön. Infödingarne höggo af
en stor gren med grönskande löf, som jag länge
svängde från höjden af en kulle, såsom signal;
men man rörde sig icke om bord på fartyget.
Mot aftonen sprang jag ned till stranden, atfoljd
af flere infödingar, och förnyade der mina sig-
naler; det var likväl fruktlöst; ingen båt infann
sig, såsom jag hoppats.
Följande morgon sköto vildarne ut flere pi-
roger i hafvet; jag gick om bord derpå med
dem och vi rodde till fartyget. Jag var i den
tredje eller fjerde pirogen, och så snart vi ett ö-
gonblick upphörde att röra våra pagaier, dref
strömmen oss genast tillbaka. - Man kastade
från aktern till oss ett tåg, som jag fattade och
med hvars tillhjelp jag kunnat klättra opp om
bord på fartyget, i fall jag icke bade skadat
min hand några dagar förut. En matros ka-
stade åt mig en liten rulle tobak. Jag sade till
denne. Hela ner er båt i sjön, så skall jag
hoppa deri. Detta skedde äfven; men som
de, hvilka stego deri, väpnade s:g med sablar
och pistoler, trodde infödingarne, att de ärnade
mörda oss, hvarföre de släppte tåget och bör-
jade ro af alla krafter, för att hinna tillbaka
till lands. Jag höll mig stående i båten och
fortfor att göra tecken åt matroserne; men en
vilde fattade mig i armarna och kastade mig
ned i botten på pirogen, der han qvarhöll mig,
ända till dess vi hunnit till ön.
Man har sagt, att jag flytt undan dem, som
sökte befria mig och att jag syntes foredra att
lefva tillhopa med vildarna, men jag har nu
förklarat det skäl, som förmådde desse sistnämn-
de att taga till flykten. Det är folket på
Mangles, som icke gjort allt hvad de kunnat
för att få mig fri. Den lille gossen befann sig
urder tiden hos qvinnorna i skogen; men jag
är fullkomligt säker, att man kunnat köpa oss
lösa för två eller tre yxor. Huru än dermed
må vara, så är det åtminstone visst, att sedan
båten en stund följt våra piroger, vände hon
om tillbaka om bord. På eftermiddagen nalka-
des båten ånyo till ön och kaptenen steg sjelf
mm -. Oo .