de 1 olrig! 10euertr
Till följe af denna liknojdhet, händer det
sällan att ett bortröfvadt barn återkommer till Vic
de sina, och om det blifvit såldt 1 ett aflägset ska
land, är det nästan ohjelpligen förloradt. Vis- Der
serligen händer det någon gång att röfvarenal
häktas efter försäljningen. Då sättas de i fän- stö!
gelse såsom misstänkte för mord, och qvarhål- tills
jas der, intill dess barnet återfunnits, hvilket 60,
för de fleste är detsamma som ett evigt fängelse. hac
Det sätt, hvarpå den Hinduiska lagskipningen)
går till väga i dylika fall, äfven som i alla an- zig
dra, erbjuder icke så ringa trygghet åt den sjö
anklagade. Saken göres forst anbångig införlien
en polis-embetsman, hvilken lagen gfver rättig- frå
het att undersöka brotten och a.t bestraffa dem de;
med 6 månaders till 2 års fängelse samt 200 I gro
rupiers böter i mån af deras beskaffenhet. Men I ma
om saken erfordrar ett större straff, hänvisar !de
.embetsmannen den till underdomstolen, hvil- sn
ken kan pålägga ända till 14 års fängelse. tåg
En Mahomedansk embetsman är alltid närva- jku
rande vid ransakningen, och då denna är slutad, ist
skrifver han på protokollets omslag den telwa, ha
ler artikel i alkoranen, som är tillämplig på —
hvarefter han undertecknar
akten, sätter derpå sitt sigill och återlemnar tac
den till domstolen. Om fetwan fäller eller fri-et!
känner fången, och domstolens mening instämmer fo
med alkoranens, sättes fången antingen på fri fot luj
ler dömes han utan vidare omständigheter. rä
Men om detta icke är fallet, hänvisas målet till l—
sfverdomstolen Nizamut Aaasvlut, som dö-
mer alla kapital-förbrytelser och afgör i sista
ävstansen.
De Indiska barnröfvarena b
sända de fintliga konstgrepp adepterne i Loa-
ton och Paris härtill begagna. Något namnam IP
eller en liten leksak är allt hvad som behöfs,
rör att draga offret i den utlagda snaran. Vid
issa tillfällen använda de en dryck kallad da-
uya, som förorsakar en djup sömn och, om
den tages i stark dosis, till och med döden.
För några år sedan förgaf en röfvare på detta
ät en hel familj.
Det är i synnerhet de
ban, som röfvarena lägga sig till,
as forsvionande föranleder mindre efterspanin-
sar än de rikas. Dessa sistnämndes barn äro
ikväl äfven icke sullan blottstallda för faran, i
anseende till de ädla stenar och dyrbara smyc-
n de vanligen bära om balsen, armarna, be-
en och öronen. När de falla i röfvarenas hän-
er, mördas de icke sällan och kastas i någon
runn eller flod, för att sålunda undvika hvar-
min
frågavarande fall,
ehöfva icke an-j
fattigare klassernas
emedan de-
e upptäckt.
En annan stor fara, hvarför de Indiska bar-
on äro blottställda, är att bli offrade åt Gu-
nonan Kalec eller Durga,, det ondas genius i
en Indiska mythologien. Ar 1821 vaktade en
ng herde sin hjord nära en by på gränsen al
ovinsen Jyntea 12 (Evgelska) mil ifrån Sylb
het, då han oförmodadt anfölls af några perso--
ir, som försökte lägga en kafle i havs mun.
Cossen började likväl ropa om bjelp, och nå-
a af byns innevånare skyndade till hans bi-l.
tånd, fängslade angriparena och förde dem in-
or domstolen.
Här uppgaf en af dem, att Vochung- Runyant-
.ovar, svåger till Ram Singh, Rajah i Jyntea,
,.fallt dem bemäktiga sig ett barn, för att off-
s åt Gudinnan Kalee, på det denna målte gö-
a Röajahns i Jyntea syster fruktsam, med hvil-
cn Kouaren var gift. Denna angilvelse åtfölj-
es af beskrifningen på ceremonien, och bekräf-
ades af de öfrige fångarne. Engelska Regerin-
en lät då tillsäga Rajhan, att, om något sådant
kedde ännu en gång, skulle man fordra deras
tiefvererande, som uppmanat till brottet, och
ut, huru hög deras rang än måtte vara, skul-
de straffas efter lagens yttersta stränghet.
Den förfärade Rajahn försäkrade nu, att han
icke hade någon del i missdådet, och lofvade
illse, att sådana ohygghga offer icke skulle få
ga rum i hans stater. Beklagligtvis sväfvar
skväl Gudinnan Kalees inflytelse och makt stän-
vigt för de vidskepplige Hinduernes inbillning.
Det är alltid henne de anropa, vid allmänna
olyckor, och t. ex. vid gängse farsoter, som
äro så vanliga i Indien, händer det icke sällan,
stt de offra lefvande djur på hennes altaren, i
stället att använda de medel, läkarena föreskrifva.
Äfven Mahomedanerne aro, i trotts af olik-
heten i sin religion, icke fria från fruktan
för Gudinnan Kalee, och det är således att be-
fara, att, oaktadt Rajahns löften och Engelska
Regeringens vaksamhet, kommer menniskobloc
0 oo ov Auto fframför den för-