De: torde vara tid att taga bladet från mun-)
nen och; en gåvg tala ett förnuftigt ord oml.,
vår tryckfrihet, sedan man så lange pratat hit lie
och dit i vädret och förnedrat detia heligalh:
:mne ända till ett lekbygge för slagdangeskrit-
vare, en skott-tafla för illasinnade eller halfklokaj-.
politicerare. Jag vet väl, att det gifves med-1n
borgare ibland oss, och dessa till icke ringaln
antal, som se hvar sak på dess rätta sida, och
för hvilka således en uppsats, sådan som jag
ville skrifva den, är fullkomligen öfverflödig;
men den stora legionen ser annorlunda, och
man arbetar enhäget derpå, att den måtte fort-
fara att se på sitt sätt. Å en annan sida vet
jag också. att, Demosthenes? orationer oaktadt,
eröfrade Philip Grekland, och att Ciceros Phi-
bppiker icke förmådde rädda den Romerska
friheten. Men det må vara! En svensk med-
borgare, som brinner af kärlek till sitt fäder-
nesland, känner sig i stunden af den allmänna
vådan kallad till dess värn; han mäter icke sin
kraft, men nöden, som hotar; och väcker han
blott en hämnare, så skrifver han nöjd sitt
namn på den räddade skölden och nedböjer
gerna sitt hufvud.
Man möte mig icke med det inkastet, stt
faran ännu icke är för dörren, att tryckfrihets-
lagen ännu är i sin fulla kraft, och att det är
ovyttigt att se spöken der inga finnas; den,
som gör sådana inkast, bevisar, att han hvarken
känner menniskonsturen, eller historren. Jag
år fast ölvertygad, att, om ingen rättsinnig upp-
träder, utrustad med mod och kraft att uppda-
ga och motarbeta de hemliga och uppenbara
planer, som blifvit lagda och ännu läggas, för
att beröfva pationen dess dyrbaraste egendom,
dess med blod och förmögenhet köpta Magna
Charta — Yryckfriheten — så äro vi beröf-
vade den, innan vi ana det, och stå så på sam-
ma bedröfliga punkt, som före den 13 Mars
1809, endast dubbelt olyckliga, emedan vi då äro
det genom eget förvållande. Hvartill tjenar oss
väl hela vår så högt b: prisade konstitution, om
dess grundsten undanryckes oss? Så länge den
förblifver orubbad, kan den tilläfventyrs i mån
ga delar ännu ofullkomnade byggnaden fullän-
das och stadfästas, då denna i annan hände!se
otvifvelaktigt instörtar vid första slaget af en
tilltagsen band, Skola vi, med armarne i kors,
tåligt åse, huru man för den större kortsynta
hopen utmålar vår tryckfrihet, såsom ett skad-
ligt ondt, ett laglöshetens och omedborglighe-
tens Amulet, en häfstång i Jakobinismens och
upprorsandans hand till utförande af riksförderf-
liga afsigter? Tror man då, att alla dessa ba
sunstötar, som på någon tid låtit böra sig, äro
utan ändamål eller utan verkan? Lyssnar då ho-
pen begärligare till den torra sanningens röst,
än till den smyckade och krypande lögnens?
O! jag känner mången hederlig och valmeran-
de man, som uppriktigt tror, att det icke måt-
te hänga så rätt väl tillsammans, hvad man sä-
ger om tryckfrihetens gagn, emedan han ej
vänker sjelfståndigt nog, för att inse grundlös-
heten af hvad dess fiender anföra och bedyra
Kan nu sjelfva den rättsinnige patrioten föorle
das, huru skall det gå med den som hvarker
är varm eller kall, eller den hos hvilken fo
sterlandskänslan icke mera har någon röst? Sko
ia vi, skall nationen uppoffras, för det någr
enskilte bofvar eler mnarrar, lycksökare elle
dumhufvuden, känna sig stå på en svigtand
punkt, eller se sina små statsborgerliga e:ler lit
terära personer i fara? nej! må vi icke låta för
leda oss, — hvarken af elakheten till att misstr
vårt sanna intresse, eller af godtrogenhef ti
att tro oss i säkerhet; den som låter söfva sig
skall uppvakna med förskräckelse.
(Forts. följer.)
Ya PM.
—- DM a a Ft pt
- PES I 1 FA 7