ning med aristokratiens till en del lyckade bemö
danden att, isynnerhet under den så kallede frihets
tiden, grunda stångjernssmidets bestånd på bergs
manna-näringens planmessiga nedtryckande, förmådd:
att göra tillämpningen deraf alldeles om intet; ehurt
det likväl sedermesa (år 1803) lyckades en ännn lef.
vande Stetsman att, till heder för sig och till de
allmännas båtnad, ånyo bringa sakerna derhän, at
samma ide, åtminstone under vissa vilkor, kunde
vinna till:mpr ag utom Bergslag. BergsKollegi
förtjenst inskränker sig derföre nu egentlizen endas
dertill, att åt en redan förut hyllad sann ide söks
bereda en efter närvarande omständigheter lämpad
så beskaffad utsträckning, hvarisenom äfven Bergs-
lagerne kunde få erfara de välgörande verkningarnt
af jernhandteringens utaf sjelfva tidsförhållanderne,
och i trots af skråväsendet, nästan framtvingade
högre industriella utveckling.
I anseende till den andra frågan, angående till-
ökning i smidet vid de jemverk, der helfrihet
för härdsrne ej kan vinnas, hvarom lDDagblads-Insän-
daren, säkerligen emot bättre vetande, velat insinu-
era, att BraksSocieteten ej skulle hafva varit af
samma tanka som BergsKollegium; så hänger likväl
dermed så tillhopa, att BergsKollegzii förslag til smi-
desstadgan har uti 18 följarde o: rdaiydelse: De
pjernverks-ägare, hvilka icke anmäla sig till fri smi-
desrätts erhållar de, eller icke kunna uppfylla de
vilkor, som dertör blifvit bestämde, varda i allo
bibehållne vid de rättigheter och skyldig heter,
som hittills utkomne författningar innehålla.n
Då nu hvarje sakkunnig person ganska vil vet, att,
venligt 1303 års Kongl. Förordning, alla de Härd-
ägare, som kunna visa nödig skogstillgång för ökadt
smide, utan tackjernsblåsningens eller andra bruks
förnärmande, oredan hafra sig ,rättigheten, tiller-
tänd att vinna tillökning i smide et så lärer det för
varje opartisk granskare vara åskådligt, om och till
vad grad BergsKollegium och BruksSocieteten, ens
it: denna speciella fråga. vait huvudsakligen af
lideles motsait tanka, på sätt sem Dagblzds Insän-
laren och efter honom Svenska Minerva för den 12
eptember oriktigt föreburit. — Mean undersöke der-
öre, en annan gång, först och döme sedan! —
Jetta må tili en början vara nog sagdt om den he-
yktade Dagblads-artikeln vid genomläsningen hvar-
f mången kännare, just till tölje af de, utaf ingen
erklig sakkännedom motsvarade och derföre i san-
ing löjliga anspråken,, lärer hafva erfarit samma
obehag, hvars naturliga uppkomst under enahanda
örhållanden, Dagblads- Insandaren, vid slutet af sin
rtikel sjelt så träffande skildrat.