ev ensam, Cen åldrige och eriane, ullherio:tjen-
, sten at att hafva insett, det medgifsamheten Åt vis-
s2 ropande och soilande interesserade ) gått nästan
ör långt På ett annat ställe yttris det åter:
Jen st:rke och tilltagsna — nog hjelper den sig:
v, om ej annat leder till målet, så tvingar han
sig såsom Riksdagsman tll alla billiga (!) förde-
vlar: men den svage och foglige — den står
hjetplös och blifver nedtrampad, så framt icke sty-
elsen sätter honom i lika tillfälle med den starke
stt genom kunskaper och flit söka sia förkofrann
1) — Och vidare igenfinner man derstädes afven
ioljande galimatias: Såsom skäl för de mäktissres
hegäran (2?) att få en i lagen grundad rätt att
ärossa (?) de miudre (och svagare) Sruksegar-
ne och Bergsmänuen, hvilkas röst aldrig i denna
fråga fått höras (?) andrages, att fäderneslandets
väl, statsmanna-rättvisa och billighet :o. dra
dietta (?) på det att handterinugen må kurni be-
drifras at dem, som ega iörlagsstyrka,, eller
ven tillverkning, som uppgår till 300 eller något ar-
nat större antal skepp. smide. Detta inåste men
medgifva vara en höst besynnerligt lära, s m dock
s5ges utgöra grunden för de Engelska, Nordameri-
kanska och Beigiska ekonomiska lagarna. Möjligt
vär, att Aftonbladet yttrat något sådant: men att det
icke så törhåller sig det vet hvar och en, som utur
pilit!iga urkunder hemtar sina kunskiper; (2) och
om det så vore, så finnes intet skäl att eltergöra
n sådan galenskap. När man läser detta slit
så föres man ovilkorligen på den twurkan stt törtat-
ren måste vara en af desse vsvage,, som s!yrel-
en icke satt i tillfälle att genom kunskaper ochi
it söka sin förkolran; ty eljest hade han aldrig
kunnat skrifva på detta sätt. — Men det enfaldiga
krifsättet väcker ändock mindre vår förundran in
len omstindigheten, att eni saken både theoretiskt.
ch praktiskt så okunnig person som artikeltöriat-
ren, vågat, kanske af idel lycksökeri, till--
väta sig en talan, som at ingen kunnat sämre ut-
oras än han gjort det.
I anledning af artikoln i Stockha!ms Dagblad Nri
i!, som utmärker sis för en viss anspråksiullhet
amt några i en myndig ton framkastade trån det-;
håll lika obehöriga som löjliga vinkar. må den
. märkningen först här göras, stt, ehuru D:gligt Al-
i-handa på ett kanhända oskickligt sätt u:i irågan om
.midesstadgan inblandst Presidenten Friherre af Nor-
dins personlighet, så står det duck fast, att med de
wnämnde löftena sig så förhåller: att Berge
sollegii Presidsnt vid bergsundersökningarne visser-
isen både åberopat och sjelt vppläst eller upplösa.
åtit Kong!. Maj:t nådiga bref till Bergskollegium af
:.n Y Mars och 24 M:j 1333. Men såvida som des-
ca Kongl bref tilläfventyrs kunna anses innebära
vågra ;löitern, eiler grundade amledningar till
opp om större filihet än dittills vid Sven-
ta jernhandteringens bedritvaacdse, så lärer
erföre ej kunna påstås, att det varit Bergskollegii
resident, som gilvit dem? Medgifvas må det likvål,
t bemälde President, likasom de fleste bruksegare,
rde haft orätt deruti, att i förväg hoppas på
t snart afskaffande at de uppenbara missbruk
h den olikhet i rättigheter, som i anseende
11 smidesprivi!egierne och deras gagnande xu verke-
sen ega rum, i synnerhet af den anledning att kon-
ollsystemet hvarken hittills i allo tillämpats
ller hädanefter kar hendhatvas, just emedan utt
jängt handhatvande derit skulle göra systemet, både
ir det eliminna och näringsidkarne, ännu sörderf-
sare, än det isig sjelft är. Huru föröfiigt Bergs-j
slegium i förslaget till smidesstadgan förmått :örena
e stridiga interessena, kan imedlertid bäst in-
mtas st sjelfva motiverna till förslaget, när doj
införas med Bruks-Societetens yttrande iäm-
et I). Kanske hade duck Bergskollegium, äfvensom;
ss President, bort aldeles afstå ihån sina bemö-
nde att i förslaget till smidesstagan få de serskil-
i vbruks-interessena inom och utom bergs-!;
j
l
I
z så afvägde, att bergsmännens fördel och
ndets allmänna väl dermed kunna så tillssmmans. I
Ien tilläfventyrs anade hvaken Bergskollegium eller I
resident då, att likaren for vigternes justering i
ulle behötva lånas från främmande håll, eller!
vöjligen kunde finnas till sa!u hos Polisblidets in-
sändare.
Beträffande sjelfva hufvudfrågan, eller BergsKol-
:gii förslag till nya smides-stadgan, så har Insända-
:n uti Stockholms Dagblad egentligen fästat sig vid
svenne omständigheter. Han har nemligen funnit sig
ött deraf, att en ide genomgår hela BergsKol-l
ii förslag, den, att oinskränkt tillverkningsrätt I4
århundraden medgifven skräddare och skomakare
a. fl. fobrikanter) också skulle, emot derefter läm-
1
id
d skatt, förunnas bruksidkare och bergsmän i
allmänbet, scm styrka sig äga eller kunna dispone-j(
ra nödigt kolfång för verkstadens eller härdarnes drit- 1
vande hela året igenom och vidare anmärker In-:
indaren, hurusom Bruks-Societeten, som i J
nderdånighet tillstyrkt nådigt bifall till BergsKol- i J
coli förslag med några få temligen likgiltiga modili-A
ationer, derjemte i dess underdåniga yttrande be-lr
Ärt, vatt jemväl ägare af sådana jernverk, der härd- 5
frihet eller oinskränkt tillverkninasrätt ej kan vin- :
vas, må erhålla privi!egium å tillskning i smides-
vrätten, en förmån, den Insändaren falskeligen före-
ifver, att BergsKollegium skulle i allo hafva af-
styrkt.
Hvad den ifrågakomne ideen om oinskränkt smi-
lesrätt angår, så hafve vi härmed velat upplysa
både Stockholms Dagblad och dess bergslärde
Insändare derom, att samma ide bvarken är ny,
ifrån utländningen införskrifven, eller eljest för all-
mänrna säkerheten, eller venskildes äganderätt på
minsta sätt vådlig: ty den har här i Sverge giort sig
sållande åtminstone i tvenne århundraden, före den
ud, då bruksäganes ih bördes afundsjuka, i före-
I Utan tvifvel hafves här afseerde på da tryckta
snmärkningsskrifterne, deruti ingenting annat
förekommer, än ett idkeligt if venskilda inte-