ta Narfol PpeteHiDe a oe LÄG AT
åkom Hr S., att afbörda sig en abnorm mångd till
galla. I så måtto ha vi troligen gjort hans häl-
sa en stor tjenst; hade vi, såsom meningen med lcer
insändningen säkert var, funnit oss vid attldet
smickra förf:s egenkärlek med att berömma ar-Jmö
betet, så hade mannens galla stadnat i kroppen
och kunnat blifva farlig, men Aftonbladet också la
fått sig en vän i stället för en fiende. Hvilket- 1 sin
dera var nyttigast, må läkare bedöma; så myc-ds
ket kunna vi erkänna, att uppoffringen åa vårjsar
sida var ingen, då dylika utfall visst icke skada lik
oss, om någon skada deraf skall komma. Omfia
IVermlands tidning eftersager eller icke elter- ga
säger de lexor, dem Götheborgs Dagblad, Freja, Y?
Correspondenterne m. fl. påhittat, är oss full- pe
komligt likgiltigt, och deri ligger ingen tinglia
märkvärdigt eller oväntadt; men en sorts märk- I ve
värllighet ligger i en offentlig lärares mod att, h
med sitt namn inunder, träda fram och på så- be
H
dant sätt blotta sin personlighet. mi
Hr S. har varit så ond, att han, blott för fö
att få utgjuta sig, som oftast glömt, icke blott H
hvad han borde vara, utan äfven hvad han är. le
Hvad vetenskapliga ämnen beträffar, hoppas na
han t. ex., att lärarne vid läroverken må kun- 19
na mäta sig med vår tids Herrar Tidningsredak- lir
törer.? Hvem är nu Hr Söderberg? Jo, käre äd
läsare, han är en af vår tids Herrar Tidnings-m
redaktörer? och för öfrigt en man, Som aldrig
gjort sig känd för någon talang på författare-
banan. Är hans mening, att man icke behöf-
ver anses höra till Redaktörernes klass, då man
utger en föga känd tidning, t. ex. Wermlands
Tidning? eller eftersade han blott en jargon,
utan att besinna, hvad han sade? Det är verk-
ligen fara värdt, att det förhåller sig på sist-
nämnde vis. Hr S. förråder i allmänhet myc-
ken fallenhet att eftersäga, hvilket på hans språk
heter forskning i källorna, studium af käl-
lorna. I stället för att sjelf af facta göra sig
ett begrepp om Augustus, upprepar han, hvad
Svetonius dömer, likasom han i sma utfall
mot Aftonbladet troget följer källorna, Miner-
va, Freja 0. S. V. Man träffar i denna förka-
nat, än hvad man redan
Sp Ar ll
-. vv —
Amer 07205
i
t
I
d
E
stelsedom ingenting an s
hundrade ganger sett efter kommando-ord upp-n
repadt i bemälte källor. Uppfinning tyckes ik
icke vara Hr S:s sak, kanske derföre att han g
sammanblandar den med konst, hvilken han ,
fördömer, åtminstone i bistorien. — För att!q
gifva allmänheten ett prof af den ton, hvaruti
en lärare vid läroverken besvarar en, om ock-!,
så icke smickrande, likval lugn och af inga?
personligheter uppblandad recension, vilja vi
anföra några prof, huru han varierar, eller kan-
ske rättare icke varierar, den nu vedertagna!
taktiken mot oss. Hr S. säger sitt tal hafva
blifvit föremål för ett blindt, fanatiskt anfall —
— — hvari bitterhet, ens:dighet, och grof eller ,
nas räcka hvarandra han- -
- RK
uppsåtlig okunnighet sy
cen, för att släcka harmen på talets författare
(hvars sjelfva tillvaro neml. rec. icke ens kän-
de, emedan han icke studerar Statskalendern).
Han igenkänner ganska väl den förgiftade
källa?, hvarur recensionen flutit, och-föraktar 7
lika djupt de usla bevekelsegrunder (hvaraf
dock Hr S. icke gitter visa ens ringaste skymt), I
hvilka dikterat densamma, som taktiken hos den!
tidningsredaktion, som öppnat sina spalter till att
skamlöst förvrida och oärligt behandla en obe-
kant författares arbete. Rec. lärer ej en gång.
varit med, när krutet fanns opp — — —!
den okunnige och sophisten? — — etc. Men j
dessa äro småsaker; Hr 5. har mot slutet con-
centrerat sin vrede och upprepat hela lexan
med ganska dundrande ord, och vi anse oss j
höra aftrycka detta stycke. Min så kallade!
optimism mot slutet? — så lyder denna val-
da bit — har jag icke framställt så obetingad,
; Rec:s nihilism bredvid den kan öd
j
j
att ju el
rum. En reservation har jag dock möjligtvis
underlåtit göra, som måhända bordt inflyta tll
sölje af en bättre förhoppningar motsägande er-
farenhen, nemligen angående vådan 2f en mir
brukad tryckpress, 328 den råkat i oredliga hin-
der och hendhafves blott sksom en litterär marcht-
s. hreiare- eller tittskåpsrörel:e, för att af en gäckad
menighet insamla pengar, häda religionen och foster-
Jandesinnet, håna det positiva ; töuke och handling.
och verka för utbredandet af vighet och charlatane-
si Sådant är onekligen ändamålet med såväl sjelf-
ra Aftonbladet som dess landet öfversvämmande amå
syskon i fickformat Ångmachineu vid lilla Nygatan
bär blifva häfstången för fosterlandets litterära och
politiska press, och Aftonbladets Aristarker litterstu-
sens, politikens och svenskhetens väktare. En sådan
tidsålder lärer åtminstone icke i annat hänseende kun-
na få namn af den gyldna, än genom det Judasmynt
som sarslas på Aftonbladismens kistbotten och rufvis
af den hvitskimrande pappersdraken. Mesa inore den-
na drake bor Nihilismen eller Intetheten; och des:
- are rt oo a Llar hlites ond tYränNtDå-