olverstelojtnantel cUet BCeTt Po VV
taga följaktligen turen af hvarje öfverstelöjtnant,
som står öfver dem. Atminstone en tredjedel
af adjutanterne ur landtarmen äro unga män,
som på detta sätt gått förbi sina äldre förmän,
och vi hafva derpå ett ganska märkligt exem-
pel i Lord Fredrik Fitzelarence. Denne officer
kom i tjenst 1814 och blef adjutant hos Konun-
gen — d. v. ss. fick ölfversterang framför
alla de veteraner, som voro öfverstelöjtnanter,
då ban inträdde i armeen såsom gosse eller
fändrik. Denne nurmera gamle öfverste, som
gått forbi tusentals andra officerare, har aldrig!
hört ett skarpt skott lossas på allvar.
Endast 6 af dessa adjutanter hafva aflöning,
hvilken utgör 10 sh. 6 d om dagen. Alla
hafva likväl rätighet till entråe, d. v. s.
de kunna genom baktrapporna nalkas monar-
kens person på cour- och högtids-dagar.
De fleste af dem uppvakta icke ens vid hofvet,
hvilket tillräckligen bevises deraf, att många af
dem wistas i Ostindien eller i kolonierna. Tolf
bland dem tillhöra milisen, och det vore såle-
des en löjlighet att af dem förvänta något slags
militärisk tjenstgöring; t. ex. Sir Waetkin Wynn,
som insvept i en filt bäres upp i portchäs til
Underhuset, för att votera emot populära åtgär-
der, och markisen af Hunt!ey, som är nära si-
na åttatio.
Om de mäns politik, hvilka Drottningen, på
sina liberala ministrars råd, på detta sätt gör
sig ett nöje af att hedra, torde ett par ord vara
tillräckliga. Dessa personer äro till större de-
len kreatur eller favoriter af hennes Tory-sinna-
åe företrädare, och följaktligen Tories — några
stycken till och med af det mest fanatiska sla-
get; vi skulle kunne, såsom bevis derför, an-
föra den verksamhet och det flammande nit,
somliga af dem ådagalade vid de sednaste par-
lamentsvalen i Westminster och Middlesex.
Bland hela samlingen af 54 skall man knappast
kunna leta opp ett halft dussin reform-vänner.
Det finnes icke en enda Napier ibland dem;
utan i stället för sådana hafva vi Sir August
Dalrymple, Tory-ledamoten i Underhuset för
Brigthon ; öfverste Wood, Tory-ledamoten för
Breconshire, Castlereaghs svåger och far vil den
der vältalande gardes-officern, som besegrade
Hume i Middlesex; de båda Fitzelarences; Lor-
derne Valletort och de Grey, och markiserne
Ormond och Thomond — allt namn, som icke
lukta särdeles väl i ärliga reform-vänpners näsor.
Hvarföre placeras sådana personer i en ställ.
ning, som ger dem lätt tillträde till monarken?
Månne derföre att hertigen af Wellington, som
kanske icke har nog af det befäl och inflytan-
de, han äger i armeen, måtte hafva en flock
af ett halft hundrade Tory-adjutanter kring
Drottningens person, hvilken dessutom såsom
qvinnva icke behöfver några adjutanter, för ati
understödja hans hemliga inflytande vid hofvet?
För att i någon mån plåstra ötver denna dårak
tiga bandling af Whigministeren, har man sagt,
at våra förra monarker alltid brukat be-
kräfta sina företrädares adjutanter i deras be-
fattningar. Denna härd, i fall den är af någor
vigt, kan endast lämpas på de sex första adju-
tanterna; men vi kunna icke ett ögonblick tro,
att den kan gälla för dem, hvarken konstitutio-
nellt eller nationellt. Om adjutanter verkliger
betyda hvad ordet uttrycker, och hela inrät!-
ningen icke blott är en militärlek, så är dei er
ornulighet att föreställa sig, att en general kar
vara belåten med de medhjelpare, hans företrä
dare i befälet utvalt — ingen general mer
sundt förnuft kan vara det. Hvad de 48 adju
lanterne angår, som våra martialiske konungar
Torysinnade efterträdare ytterligare utnämnt, s
finnes i afseende på dem hvarken föregåend
exempel att åberopa, ej heller någon anran ur
säkt för deras tillskapande. Om man går u
från 7eform-principer, så borde hvarenda a
dem hafva fått afsked och tillåtelse att återg
till sin egentliga befattning, och 6 pålitliga re
formvänner blifvit satta i deras ställe. Dess
utvämningar äro visserligen icke af särdeles sto
vigt eller nödvändighet, men befatiningarne är
duck mihända lika vigtiga som statsfruarpe.
och hoffroknarnes, hvilka blifvt så skrytsam
utbasunade. Man borde med tillfredsställels
hafva begagnat tillfället, då en qvinlig monarl
bestigit tronen, och militär-ståt således icke blo:
är skadlig utan till och med rent af löjlig, fö
att afskaffa missbruk, i ställe: att, såsom mini
steren gjort. bekräfta och upprätthålla gansk
fula missbruk af dess föregångare. Detta ä
ett elakt omen för den så högt önskade refor
men inom armeen.