olverstelojtnantel cUet BCeTt Po VV taga följaktligen turen af hvarje öfverstelöjtnant, som står öfver dem. Atminstone en tredjedel af adjutanterne ur landtarmen äro unga män, som på detta sätt gått förbi sina äldre förmän, och vi hafva derpå ett ganska märkligt exempel i Lord Fredrik Fitzelarence. Denne officer kom i tjenst 1814 och blef adjutant hos Konungen — d. v. ss. fick ölfversterang framför alla de veteraner, som voro öfverstelöjtnanter, då ban inträdde i armeen såsom gosse eller fändrik. Denne nurmera gamle öfverste, som gått forbi tusentals andra officerare, har aldrig! hört ett skarpt skott lossas på allvar. Endast 6 af dessa adjutanter hafva aflöning, hvilken utgör 10 sh. 6 d om dagen. Alla hafva likväl rätighet till entråe, d. v. s. de kunna genom baktrapporna nalkas monarkens person på couroch högtids-dagar. De fleste af dem uppvakta icke ens vid hofvet, hvilket tillräckligen bevises deraf, att många af dem wistas i Ostindien eller i kolonierna. Tolf bland dem tillhöra milisen, och det vore således en löjlighet att af dem förvänta något slags militärisk tjenstgöring; t. ex. Sir Waetkin Wynn, som insvept i en filt bäres upp i portchäs til Underhuset, för att votera emot populära åtgärder, och markisen af Hunt!ey, som är nära sina åttatio. Om de mäns politik, hvilka Drottningen, på sina liberala ministrars råd, på detta sätt gör sig ett nöje af att hedra, torde ett par ord vara tillräckliga. Dessa personer äro till större delen kreatur eller favoriter af hennes Tory-sinnaåe företrädare, och följaktligen Tories — några stycken till och med af det mest fanatiska slaget; vi skulle kunne, såsom bevis derför, anföra den verksamhet och det flammande nit, somliga af dem ådagalade vid de sednaste parlamentsvalen i Westminster och Middlesex. Bland hela samlingen af 54 skall man knappast kunna leta opp ett halft dussin reform-vänner. Det finnes icke en enda Napier ibland dem; utan i stället för sådana hafva vi Sir August Dalrymple, Tory-ledamoten i Underhuset för Brigthon ; öfverste Wood, Tory-ledamoten för Breconshire, Castlereaghs svåger och far vil den der vältalande gardes-officern, som besegrade Hume i Middlesex; de båda Fitzelarences; Lorderne Valletort och de Grey, och markiserne Ormond och Thomond — allt namn, som icke lukta särdeles väl i ärliga reform-vänpners näsor. Hvarföre placeras sådana personer i en ställ. ning, som ger dem lätt tillträde till monarken? Månne derföre att hertigen af Wellington, som kanske icke har nog af det befäl och inflytande, han äger i armeen, måtte hafva en flock af ett halft hundrade Tory-adjutanter kring Drottningens person, hvilken dessutom såsom qvinnva icke behöfver några adjutanter, för ati understödja hans hemliga inflytande vid hofvet? För att i någon mån plåstra ötver denna dårak tiga bandling af Whigministeren, har man sagt, at våra förra monarker alltid brukat bekräfta sina företrädares adjutanter i deras befattningar. Denna härd, i fall den är af någor vigt, kan endast lämpas på de sex första adjutanterna; men vi kunna icke ett ögonblick tro, att den kan gälla för dem, hvarken konstitutionellt eller nationellt. Om adjutanter verkliger betyda hvad ordet uttrycker, och hela inrät!ningen icke blott är en militärlek, så är dei er ornulighet att föreställa sig, att en general kar vara belåten med de medhjelpare, hans företrä dare i befälet utvalt — ingen general mer sundt förnuft kan vara det. Hvad de 48 adju lanterne angår, som våra martialiske konungar Torysinnade efterträdare ytterligare utnämnt, s finnes i afseende på dem hvarken föregåend exempel att åberopa, ej heller någon anran ur säkt för deras tillskapande. Om man går u från 7eform-principer, så borde hvarenda a dem hafva fått afsked och tillåtelse att återg till sin egentliga befattning, och 6 pålitliga re formvänner blifvit satta i deras ställe. Dess utvämningar äro visserligen icke af särdeles sto vigt eller nödvändighet, men befatiningarne är duck mihända lika vigtiga som statsfruarpe. och hoffroknarnes, hvilka blifvt så skrytsam utbasunade. Man borde med tillfredsställels hafva begagnat tillfället, då en qvinlig monarl bestigit tronen, och militär-ståt således icke blo: är skadlig utan till och med rent af löjlig, fö att afskaffa missbruk, i ställe: att, såsom mini steren gjort. bekräfta och upprätthålla gansk fula missbruk af dess föregångare. Detta ä ett elakt omen för den så högt önskade refor men inom armeen.