motarbetas och undanrödjas. Några fordna her dabref, i sammanhang med så väl den ofta å terkommande företeelsen af prestmän tillgifn pietisteriet, som de svårigheter oförvitlige prest män förefunnit, då de önskat motarbeta det samma, ger anledning tll den förmodan, att re formen, i detta som i så mycket annat, skull visa sig verksammast ofvanifrån. Till Högvördiga Domkspitlet i Götheborg! I en tid, då civilisation och upplysning skiljt sma ken från forntidens med katolicismens ränkor förena de despotiska munkvälde,, kan det icke annat ä väcka hvars och ens rättvisa afsky, att en predikant af enskildt agg eller hat, från predikstolen söker ut peka någon, vare sig fråneller närvarande åhörare som, i hvilket fall som helst, der icke kan eller få försvara sig från den förres orättvisa angrepp. Det är under anmälan af PastorsAdjunkten Foss: bergs i Ljungby förfarande i slikt hänseende, son undertecknade Pastorats-boer nödgas väinda sig til Högvördiga Domkapitlet, med anhållan, att denn prestman deremot måtte erhålla tjerlig varning, och derest han icke skulle låta sig deraf rättas, ansvar för det han i Alfshögs kyrka sistliden Annandag Jul uti sin oanmodade likpredikan öfver 14-årige gossen Petter Andreas Christi.nsson, från Kjärreberg, yttrat som rykten äro sauna, så är han nu i helvete. Hvarifrån Tit. Fossberg kunnat hemta anledning ti sin ohyggliga förmodan, och rättighet att fördöm denne unge kristendoms-broder, må han sjelf förkla ra: vi vilje dock icke bestrida honom att direkt känna hvad vi icke ens indirekte veta. såsom saknan de alla kommunikations-rykten, sanna eller osanna från detta ohyggliga, uppgifna stället; men hvad vi till tröst för de derigenom upprörde föräldrarne fö nämnde gosse, med visshet kunna intyga, är, at samme deras sflidne son i lifstiden var känd som et både i tukt och Herrans förmaning af välkände föräl drar uppfödt barn. Likaledes har det händt. att Tit Fossberg tillåtit sig på ett opassligt despotiskt sät åt kyrkan åter inköra personer, som, efter slutac först Nattvardsgång och sedan Gudstjenst, af naturbehof utgått. samt att han under predikan sökt utpeka någon, för hvilken han ägt ovilja, vare sig för otfvi eler annat; och, under förment orsak att han troti densamme, ehuru bevisligen vakande, vara sofvande nedelst dunderslag och stampande i predikstolen, tillika utfarit i så nöra personaliserande arga uttryck att hvar och en med lätthet kunde veta, hvem som utgjorde föremålet för opassliga utbrottet af han: vrede på predikstelen. Ett sådant förhållande a Adjunkten Fossberg kan med skäl hänföras till de i sista momentet, 3 Kap. 4 9 MissgerningsBalker bestraftande oljud och förargelse-väsende i kyrko hvartill säkert den af honom helt oskyldigt angripne gjort sig förfallen, om han vid rilltället, i ord elle gerning. velat värja sig från Fossbergs anstötliga anfall. Dessutom vållade Fossbergs förifrande och högs! opassliga åtbörder på predikstolen det olyckliga intrycket på en i kyrkan varande qvinsperson, att hor måste hjelpas ur kyrkan och knappt utkommen förrän hon föll ett offer för en slag-attack, hvaraf hennes helsa för lifstiden kan blifva vacklande. Till förekommande af flere dylika olyckshändel-er och mera försrgelse af dylik art, anhålle vi Ödmjukast, att Högvördiga Domkapitlet täcktes åtvarn2a Adjunkten Fossberg, att icke ohelga predikstolen med stampande eller slående, eller tillvälla sig någon mot Reli gion och Lagar stridande despotisk makt öfver åhörare eller sockneboer, utan stilla och anständigt förkålla sig på predikstolen, bortläggande afunds-predikningar och alla personaliseringar, utan i all saktmod uppbygga sine åhörare med rent Guds ord efter den anledning Evangelium meddelar. Bobl den 26 Auausti 1837. J. Wennersten, J. Hansson, Landtbrukare. extra Nämndeman.