motarbetas och undanrödjas. Några fordna her
dabref, i sammanhang med så väl den ofta å
terkommande företeelsen af prestmän tillgifn
pietisteriet, som de svårigheter oförvitlige prest
män förefunnit, då de önskat motarbeta det
samma, ger anledning tll den förmodan, att re
formen, i detta som i så mycket annat, skull
visa sig verksammast ofvanifrån.
Till Högvördiga Domkspitlet i Götheborg!
I en tid, då civilisation och upplysning skiljt sma
ken från forntidens med katolicismens ränkor förena
de despotiska munkvälde,, kan det icke annat ä
väcka hvars och ens rättvisa afsky, att en predikant
af enskildt agg eller hat, från predikstolen söker ut
peka någon, vare sig från- eller närvarande åhörare
som, i hvilket fall som helst, der icke kan eller få
försvara sig från den förres orättvisa angrepp.
Det är under anmälan af PastorsAdjunkten Foss:
bergs i Ljungby förfarande i slikt hänseende, son
undertecknade Pastorats-boer nödgas väinda sig til
Högvördiga Domkapitlet, med anhållan, att denn
prestman deremot måtte erhålla tjerlig varning, och
derest han icke skulle låta sig deraf rättas, ansvar
för det han i Alfshögs kyrka sistliden Annandag Jul
uti sin oanmodade likpredikan öfver 14-årige gossen
Petter Andreas Christi.nsson, från Kjärreberg, yttrat
som rykten äro sauna, så är han nu i helvete.
Hvarifrån Tit. Fossberg kunnat hemta anledning ti
sin ohyggliga förmodan, och rättighet att fördöm
denne unge kristendoms-broder, må han sjelf förkla
ra: vi vilje dock icke bestrida honom att direkt
känna hvad vi icke ens indirekte veta. såsom saknan
de alla kommunikations-rykten, sanna eller osanna
från detta ohyggliga, uppgifna stället; men hvad vi
till tröst för de derigenom upprörde föräldrarne fö
nämnde gosse, med visshet kunna intyga, är, at
samme deras sflidne son i lifstiden var känd som et
både i tukt och Herrans förmaning af välkände föräl
drar uppfödt barn. Likaledes har det händt. att Tit
Fossberg tillåtit sig på ett opassligt despotiskt sät
åt kyrkan åter inköra personer, som, efter slutac
först Nattvardsgång och sedan Gudstjenst, af natur-
behof utgått. samt att han under predikan sökt ut-
peka någon, för hvilken han ägt ovilja, vare sig för otfvi
eler annat; och, under förment orsak att han troti
densamme, ehuru bevisligen vakande, vara sofvande
nedelst dunderslag och stampande i predikstolen,
tillika utfarit i så nöra personaliserande arga uttryck
att hvar och en med lätthet kunde veta, hvem som
utgjorde föremålet för opassliga utbrottet af han:
vrede på predikstelen. Ett sådant förhållande a
Adjunkten Fossberg kan med skäl hänföras till de
i sista momentet, 3 Kap. 4 9 MissgerningsBalker
bestraftande oljud och förargelse-väsende i kyrko
hvartill säkert den af honom helt oskyldigt angripne
gjort sig förfallen, om han vid rilltället, i ord elle
gerning. velat värja sig från Fossbergs anstötliga an-
fall. Dessutom vållade Fossbergs förifrande och högs!
opassliga åtbörder på predikstolen det olyckliga in-
trycket på en i kyrkan varande qvinsperson, att hor
måste hjelpas ur kyrkan och knappt utkommen förr-
än hon föll ett offer för en slag-attack, hvaraf hen-
nes helsa för lifstiden kan blifva vacklande. Till fö-
rekommande af flere dylika olyckshändel-er och mera
försrgelse af dylik art, anhålle vi Ödmjukast, att
Högvördiga Domkapitlet täcktes åtvarn2a Adjunkten
Fossberg, att icke ohelga predikstolen med stampan-
de eller slående, eller tillvälla sig någon mot Reli
gion och Lagar stridande despotisk makt öfver åhö-
rare eller sockneboer, utan stilla och anständigt för-
kålla sig på predikstolen, bortläggande afunds-predik-
ningar och alla personaliseringar, utan i all saktmod
uppbygga sine åhörare med rent Guds ord efter den
anledning Evangelium meddelar.
Bobl den 26 Auausti 1837.
J. Wennersten, J. Hansson,
Landtbrukare. extra Nämndeman.