fred-Yxskaft. Om vid en examen i något af våra elementarläroverk det skulle fallit någon in, t. ex. om det ivarit Hr StatsSekreteraren von Hartmansdorff vid skolan i Hernösand, att i stället för den frågan: hvilka herrgårdar som finnas vid Götha Kanal, göra hvilken som helst af lärjungarna en annan, nemligen hvad han förstod med benämningen: konstitutionelt eller lagbundet regeringssätt, så skulle gossen utan tvifvel genast svara: Ett lagbundet regeringssätt i allmänhet är det, hvarest de regerande äro ansvarige inför lag för huru det regeras. Föreställe vi oss åter, att en skolgossei Hernösand finge examinera Hr StatsSekreteraren von Hartmansdorff i samma ämne, samt att han tillsporde Hr StatsSekreteraren: är Sverge ett konstitutionelt samhölle, så skulle Hr StatsSekreteraren naturligtvissvara: Ja! min gosse. Gossen: År då Konungen i Sverge ansvarig inför lag för huru han rege-j rar? Hr StatsSekreteraren: Nej! ty regeringsättet i Sverge kallas monarki, och begreppet om monarki är just, att monarken, det vill säga, den högste regerande personer. är upphöjd ofver lagen, och således icke kan ställas till rätta för! någon af sina handlingar. Gossen: kan då en monarki likafullt vara konstitutionel? Hr StatsSekreteraren: Ja! på det sättet, att de som rå da och hjelpa Konungen att regera, såsom t. ex. jag, äro ansvarige i Konungens ställe och för hans räkning. Gossen: Äro då aldrig Konungen och de, som råda honom, af olika tankar om saker, som tillhöra Regeringsärenderna? Hr StatsSekreteraren: Jo! det händer visserligen. Gossen: Kan det äfven hända, att alla Rådgifvarae någongång äro af en tanka och Konungen af en annan? Hr StatsSekreteraren: Afven det har stundom inträffat. Gossen: Hvilkenderas tacka blir då den gällande? Hr StatsSekreteraren: Alltid Konungens, om han ej vill gå in på Rådgifvarnss. Gossen: Men om Konungens tanka någongång skulle af Rådgifvarne anses så oriktig, alt de göra hvad de kunna för att afstyrka den, men sådant icke lyckas, äro de ändock ansvarige för hvad de ogilla? Hr StatsSekrete! raren: Nej! i de flesta fall icke, blott de lita anteckna sin mening i ett protokoll, som sedan genomläses af vissa utvalda personer vid riksdagarna, men som ingen utora dessa personer! får se. Gossen: Men i sådana fall, hvem är då ansvarig för regeringsbesluten, i fall de befinnas skadliga för det allmänna? Hr Stats-sekreieraren: Ingen. Gossen! Ar då regerivgssättet i Sverige konstitutionelt? Hr Stats-sekreteraren: Ja! visserhgen. I Ungefar på detta sätt eller föga annorlunda föreställe vi oss, att ett samtal i frågor och svar skulle kunna föras emellan le gros bon sens, det enkla, okonstlade sunda förnuftet å den ena sidan, och å den andra, den doktrin, som prisar och söker försvara den närvarande utan tvifvel för rådgifvarne begvama, men all ansvarighet tillintetgörande inrättningen med re servationsrätten och konstitutions-utskottet. Så länge icke Konungens rådgifvare förpligtas att ansvara för alla regeringsbeslut, skall man förgäfves söka att få något system, någon fullkom -lig enhet i åsigter och handlingar emellan dem inbördes; — så länge skall det vidunderliga förhållandet fortfara, att den ena styrelseledamoten kan, så vidt i hans förmåga står, motarbeta en annan, såsom händelsen t. ex nu är i de flesta frågor, som röra nationalekonomien, mellan Herrar von Hartmansdorff och Skogman, allt annat att förtisa. Ifrån den stund deremot, som Statsråd och Statssekreterare gemensamt blifva ansvarige för alla de åtgärder, som utgå ifrån konungamakten, är det klart att förhållandet skall och måste förändras. De kunna icke, så vidt någon ansvarighet ofverhufvud är tänkbar under närvarsnde representationssätt, exponera sig för en sådan för vigtigare åtgärder, som de afstyrkt, och om äfven den juridiska ansvarigheten icke komme att utkräfvas, så skulle vi våga tro i de flesta fall, den moraliska vara nog, för att tillvägabringa och framdrifva den enda grundsats, under hvilken i sjelfva verket en konstitutionelt monarkisk styrelse kan tänkas, nemligen att Konungen väl utgör maktens medelpunkt, men att hans allena styrande kraft måste taga råd och ledning sf de män, hvilka han i detta afseende skänkt sitt förtroende, så länge de äga det. Det är detta man i andra koustitutionella samhällen sökt uttrycka med den i svensk öfversättning något dunkla frasen, att konungen skall regera men icke styra, en fras, som, vi med gifva det, i sig sjelf innesluter en sofism,