fred-Yxskaft.
Om vid en examen i något af våra elemen-
tarläroverk det skulle fallit någon in, t. ex. om
det ivarit Hr StatsSekreteraren von Hartmans-
dorff vid skolan i Hernösand, att i stället för
den frågan: hvilka herrgårdar som finnas vid
Götha Kanal, göra hvilken som helst af lärjun-
garna en annan, nemligen hvad han förstod med
benämningen: konstitutionelt eller lagbundet re-
geringssätt, så skulle gossen utan tvifvel genast
svara: Ett lagbundet regeringssätt i allmänhet är
det, hvarest de regerande äro ansvarige inför
lag för huru det regeras. Föreställe vi oss å-
ter, att en skolgossei Hernösand finge examinera
Hr StatsSekreteraren von Hartmansdorff i sam-
ma ämne, samt att han tillsporde Hr StatsSe-
kreteraren: är Sverge ett konstitutionelt sam-
hölle, så skulle Hr StatsSekreteraren naturligt-
vissvara: Ja! min gosse. Gossen: År då Konungen
i Sverge ansvarig inför lag för huru han rege-j
rar? Hr StatsSekreteraren: Nej! ty regeringsättet
i Sverge kallas monarki, och begreppet om mo-
narki är just, att monarken, det vill säga, den
högste regerande personer. är upphöjd ofver la-
gen, och således icke kan ställas till rätta för!
någon af sina handlingar. Gossen: kan då en
monarki likafullt vara konstitutionel? Hr Stats-
Sekreteraren: Ja! på det sättet, att de som rå
da och hjelpa Konungen att regera, såsom t.
ex. jag, äro ansvarige i Konungens ställe och
för hans räkning. Gossen: Äro då aldrig Ko-
nungen och de, som råda honom, af olika tan-
kar om saker, som tillhöra Regeringsärenderna?
Hr StatsSekreteraren: Jo! det händer visserligen.
Gossen: Kan det äfven hända, att alla Rådgif-
varae någongång äro af en tanka och Konungen
af en annan? Hr StatsSekreteraren: Afven det
har stundom inträffat. Gossen: Hvilkenderas
tacka blir då den gällande? Hr StatsSekreteraren:
Alltid Konungens, om han ej vill gå in på
Rådgifvarnss. Gossen: Men om Konungens
tanka någongång skulle af Rådgifvarne anses så
oriktig, alt de göra hvad de kunna för att afstyr-
ka den, men sådant icke lyckas, äro de ändock
ansvarige för hvad de ogilla? Hr StatsSekrete- !
raren: Nej! i de flesta fall icke, blott de lita
anteckna sin mening i ett protokoll, som sedan
genomläses af vissa utvalda personer vid riks-
dagarna, men som ingen utora dessa personer!
får se. Gossen: Men i sådana fall, hvem är då
ansvarig för regeringsbesluten, i fall de befinnas
skadliga för det allmänna? Hr Stats-sekreiera-
ren: Ingen. Gossen! Ar då regerivgssättet i
Sverige konstitutionelt? Hr Stats-sekreteraren:
Ja! visserhgen. I
Ungefar på detta sätt eller föga annorlunda
föreställe vi oss, att ett samtal i frågor och
svar skulle kunna föras emellan le gros bon
sens, det enkla, okonstlade sunda förnuftet å
den ena sidan, och å den andra, den doktrin,
som prisar och söker försvara den närvarande
utan tvifvel för rådgifvarne begvama, men all
ansvarighet tillintetgörande inrättningen med re
servationsrätten och konstitutions-utskottet. Så
länge icke Konungens rådgifvare förpligtas att
ansvara för alla regeringsbeslut, skall man för-
gäfves söka att få något system, någon fullkom --
lig enhet i åsigter och handlingar emellan dem
inbördes; — så länge skall det vidunderliga för-
hållandet fortfara, att den ena styrelseledamoten
kan, så vidt i hans förmåga står, motarbeta en
annan, såsom händelsen t. ex nu är i de flesta frå-
gor, som röra nationalekonomien, mellan Herrar
von Hartmansdorff och Skogman, allt annat att
förtisa. Ifrån den stund deremot, som Statsråd
och Statssekreterare gemensamt blifva ansvarige
för alla de åtgärder, som utgå ifrån konungamak-
ten, är det klart att förhållandet skall och måste
förändras. De kunna icke, så vidt någon an-
svarighet ofverhufvud är tänkbar under närvarsn-
de representationssätt, exponera sig för en sådan
för vigtigare åtgärder, som de afstyrkt, och om
äfven den juridiska ansvarigheten icke komme
att utkräfvas, så skulle vi våga tro i de flesta fall,
den moraliska vara nog, för att tillvägabringa
och framdrifva den enda grundsats, under hvil-
ken i sjelfva verket en konstitutionelt monar-
kisk styrelse kan tänkas, nemligen att Konun-
gen väl utgör maktens medelpunkt, men att hans
allena styrande kraft måste taga råd och led-
ning sf de män, hvilka han i detta afseende
skänkt sitt förtroende, så länge de äga det.
Det är detta man i andra koustitutionella sam-
hällen sökt uttrycka med den i svensk öfversätt-
ning något dunkla frasen, att konungen skall
regera men icke styra, en fras, som, vi med
gifva det, i sig sjelf innesluter en sofism,