Thesin — — hm — hm — nu ja — non
improbare bonam conscientiam — -— —
num — nam si ob — obeduamus verbum —
nej verbo Dei — tunc accipimus bonam (con-
scientiam — — — et — — e — — (Här
gör Opponens en ny squadronad och förklarar
sig än ytterligare) Resp. Utique est vwverbum
Dei optimum solatium — id non-n-ne —
negavimus: sed — si non Deus — daverat
— nej — de — dederat nos suum verbum
— — — nos ä— — a — ä non habe —
haberemus bonam conscientiam: nam — —
Deus est juslus et — et nu — nu pupu —
punibit eos quos — qgquos — non habent
bonam conscientuum — — — si non in hoc
nej hac vitam, — certe faciet id in — in
cello et — nu — hm — et (Nytt afbrott af
Opponens, som söker gora sitt argument begrip-
ligt) Nu uppstod en lång paus. Respondens
synes nu fått reda på Opponentens mening,
men är i mycken förlägenhet om hvad han
skall svara. Ändtligen drar han till i ångesten:
Sed — sed — Christus est — hominum sal-
vator — et — e ille dixit, ut — hm —
nu — bonarm conscientiam est — hm — hm
— sot — hm — ut bona conscientia est
eptimum lenimen in malibus et — — Opp:
Concedo lubentissime et nunc me confero
etc. Äfven jag concederar, att detta Specimen
var det uslaste jag hört, men ej stort bäitre
får man vid många disputationsakter höra. At!
ej dessa onyttiga, men tidsödande och ofia
tröttsamma lekverk längesedan blifvit afskaffa-
de, kan ej annat än förvåna en hvar. Men
man igenkanner äfven häri ett visst partis sta-
tonära bemödande, hvars maklighet, fåfänga,
fordomsfullhet och egennytta alltid finna sig
bäst vid, att allt blifver vid det kära gamla.
Och dock beror på detta lekverk mingens
framkomst och välfard: ty huru likgiltige ve-
derbörande numera med skäl blifvit för detta
katedergyckleri, så händer dock någongång, al
en skicklig prestman blir, om ej för alltid, dock
för längre tid utestängd från befordran, för del
han ej kan på latin reda sig i katedern. Bor-
de någonsin en slik uselhet stå cn skicklig per-
sons befordran i vägen?
Man fråge uu atla desse, som användt så
mycken tid och möda att lära sig tala och skrif-
va latin, hvad egentlig vinst för sin bild-
ning och medborgerliga gagnlighet de skör-
dat af all denna uppoffring af tid och
krafter, och de fleste skola säkert, om de
ej blygas att vara ujprigtige, tillstå, att,
utom de fördelar, som genomgångna Exa-
mina och Specimina medföra, den varit rakt
ingen. Desse månge, som af sina använda år
och mödor, icke ens hafva den i sig sjelf obe-
tydliga hugnaden, att hafva hunnit någon fär-
dighet i det döda språkets talande och skrif-
vande, skulle dock, på dessa år kunnat for-
värfva sig till någon högre grad, redbara kun-
skaper, i stället att de nu i dessa äro lika ytli-
ge som i latinet, för hvilket alla andra studier
måst stå tillbaka.
Med skäl kan man påstå, att Latinska språ-
kets lärande genom den myckna tid deråt eg-
nas på bekostnad af andra gagneliga studier, är
ibland de väsendtligaste hinder för all annan lit-
terär bildning. Säkertskuile vi hafva kunnigare och
dugligare embetsmän, om de ej från ungdomen
nödgades forspilla sin tid och uttrötta sina krafter
på att lära en sak, hvaraf de, så vida de ej
såsom lärare skola handleda andre till samma
onyttiga kunskap, isin embetsbefattning så högst
sällan eller aldrig hafva behof och gagn. 5Sä-
kert skulle ock redbara kunskaper mera sprida
sig inom alla stånd, om de ej i skolorna måste
stå tillbaka för latinet, hvarigenom nu händer,
att otaligt månge, som direkte från skolan ingå
i andra än lärda yrken, lemna densamma, okun-
nige i launet, men för latinets skull nästan än-
nu okunnigare i andra vetenskaper. Nian be-
tanke, att vid den tid barnen intagas i skolan,
ännu ej kan afgöras, till hvilket lefnadsyrke de
äga anlag och böjelse. Till och med efter fle-
re års vistande i skolan hafva de fleste ej be-
stärat sig för något visst. Ganska månge, sedan
de genomgått de flesta eller alla klasserna, befin-
nas pu ej hafva antingen håg och failenhet eller
tilifälle att gå den lärda vägen, som det heter.
De lemna derföre skolan och ingå i andra med-
borgerliga yrken, men hafva under sina många
läroår knappt ivhemtat det nödvändigaste af de
kunskaper, som tyckas böra tillhöra alla bilda-
de samhällsklasser, eller af de speciella, som for-
Arac fär dot cöärckilda tåla de Aha: tv dÅdarac