Thesin — — hm — hm — nu ja — non improbare bonam conscientiam — -— — num — nam si ob — obeduamus verbum — nej verbo Dei — tunc accipimus bonam (conscientiam — — — et — — e — — (Här gör Opponens en ny squadronad och förklarar sig än ytterligare) Resp. Utique est vwverbum Dei optimum solatium — id non-n-ne — negavimus: sed — si non Deus — daverat — nej — de — dederat nos suum verbum — — — nos ä— — a — ä non habe — haberemus bonam conscientiam: nam — — Deus est juslus et — et nu — nu pupu — punibit eos quos — qgquos — non habent bonam conscientuum — — — si non in hoc nej hac vitam, — certe faciet id in — in cello et — nu — hm — et (Nytt afbrott af Opponens, som söker gora sitt argument begripligt) Nu uppstod en lång paus. Respondens synes nu fått reda på Opponentens mening, men är i mycken förlägenhet om hvad han skall svara. Ändtligen drar han till i ångesten: Sed — sed — Christus est — hominum salvator — et — e ille dixit, ut — hm — nu — bonarm conscientiam est — hm — hm — sot — hm — ut bona conscientia est eptimum lenimen in malibus et — — Opp: Concedo lubentissime et nunc me confero etc. Äfven jag concederar, att detta Specimen var det uslaste jag hört, men ej stort bäitre får man vid många disputationsakter höra. At! ej dessa onyttiga, men tidsödande och ofia tröttsamma lekverk längesedan blifvit afskaffade, kan ej annat än förvåna en hvar. Men man igenkanner äfven häri ett visst partis statonära bemödande, hvars maklighet, fåfänga, fordomsfullhet och egennytta alltid finna sig bäst vid, att allt blifver vid det kära gamla. Och dock beror på detta lekverk mingens framkomst och välfard: ty huru likgiltige vederbörande numera med skäl blifvit för detta katedergyckleri, så händer dock någongång, al en skicklig prestman blir, om ej för alltid, dock för längre tid utestängd från befordran, för del han ej kan på latin reda sig i katedern. Borde någonsin en slik uselhet stå cn skicklig persons befordran i vägen? Man fråge uu atla desse, som användt så mycken tid och möda att lära sig tala och skrifva latin, hvad egentlig vinst för sin bildning och medborgerliga gagnlighet de skördat af all denna uppoffring af tid och krafter, och de fleste skola säkert, om de ej blygas att vara ujprigtige, tillstå, att, utom de fördelar, som genomgångna Examina och Specimina medföra, den varit rakt ingen. Desse månge, som af sina använda år och mödor, icke ens hafva den i sig sjelf obetydliga hugnaden, att hafva hunnit någon färdighet i det döda språkets talande och skrifvande, skulle dock, på dessa år kunnat forvärfva sig till någon högre grad, redbara kunskaper, i stället att de nu i dessa äro lika ytlige som i latinet, för hvilket alla andra studier måst stå tillbaka. Med skäl kan man påstå, att Latinska språkets lärande genom den myckna tid deråt egnas på bekostnad af andra gagneliga studier, är ibland de väsendtligaste hinder för all annan litterär bildning. Säkertskuile vi hafva kunnigare och dugligare embetsmän, om de ej från ungdomen nödgades forspilla sin tid och uttrötta sina krafter på att lära en sak, hvaraf de, så vida de ej såsom lärare skola handleda andre till samma onyttiga kunskap, isin embetsbefattning så högst sällan eller aldrig hafva behof och gagn. 5Säkert skulle ock redbara kunskaper mera sprida sig inom alla stånd, om de ej i skolorna måste stå tillbaka för latinet, hvarigenom nu händer, att otaligt månge, som direkte från skolan ingå i andra än lärda yrken, lemna densamma, okunnige i launet, men för latinets skull nästan ännu okunnigare i andra vetenskaper. Nian betanke, att vid den tid barnen intagas i skolan, ännu ej kan afgöras, till hvilket lefnadsyrke de äga anlag och böjelse. Till och med efter flere års vistande i skolan hafva de fleste ej bestärat sig för något visst. Ganska månge, sedan de genomgått de flesta eller alla klasserna, befinnas pu ej hafva antingen håg och failenhet eller tilifälle att gå den lärda vägen, som det heter. De lemna derföre skolan och ingå i andra medborgerliga yrken, men hafva under sina många läroår knappt ivhemtat det nödvändigaste af de kunskaper, som tyckas böra tillhöra alla bildade samhällsklasser, eller af de speciella, som forArac fär dot cöärckilda tåla de Aha: tv dÅdarac