y EUR St EA ne Fn Rh nn rt tr nr
iloch sker, utom tidningsskrifvare och sådane,
Isom göra det till sin sysselsättuing att utspana
sammankomster, öfverensstämmande med sim
a
- smak.
s Londons gränslösa storlek, som är så miss-
r gynnande för yttringen af ett allmänt tänkesätt,
-lär deremot i hög grad gynnande for uppkom-
sten och yttringen af en oberoende enskild o
- I pinion. I hela den civiliserade verlden finnes
t icke ett ställe, som lemnar så fullkomligt skydd
- åt enuskild öfvertygelse och sjelfständighetsprin
-Iciper. I en småstad kunna finnas blott två o-
, pmmioner: pluralitetens och minoritetens Man
- måste sluta sig till ett parti; man kan icke äga
; sin egen enskilda opinion, eller åtminstone icke
r låta den påskina. Ju större staden är, desto
-Ifullständigare är det skydd, som den enskilda
opinionen kan påräkna; och ingenstädes ar det
1 tryggare än i London Der kan en man hysa
i hvad öfvertygelse han behagar och behöfver
fjicke göra sig ringaste möda att dölja den. In-
I gen bryr sig om honom eller skänker honom
-Iringaste uppmärksamhet, så vida han icke gör
Isig alltför utmärkt. I en sådan stad som E-
idinburgh t. ex. är det ganska latt att för-
följa och krossa, eller, hvad som kommer på
lett ut, äta ut hvarje individ, som hyser tänke-
Isätt stridande mot de två eller tre partiers, hvari
samhället är deladt. I London är det så godt
som omöjligt att göra detta, emedan staden är
så stor, att individen undflyr uppmärksamheten,
eller, om han blir bemärkt, uppstiga hundrade
af samma tänkesätt och hålla honom ryggen fri.
Genom frånvaron af detta slags ryggstöd finnes
en hel hop skrymteri i hvarje mindre stad, d.
Vv. s. en opinion finnes, som hyllas i öppen
dag för verlden, och en opinion, som i tysthet
hyses och endast varsamt uttalas till vänner i
sällskapslifvet. Då man således talar om yttrin-
gen af ett allmänt tänkesätt öfver vissa ämnen
i små samhällen, måste man alltid medgifva af-
drag till ett visst belopp för skrymtan, från hvad
som visar sig såsom samhällets allmänna tanka;
och proportionen ökas, allt som samhället är
mindre.
I Den allt slukande begifvenheten på affå:er
och det ifriga jagandet efter pengar, hvilka man
ser i London, utgöra ett nytt skäl, att så föga
allmän opinion ar utbredd. Affärer drifvas i
I de flesta landsortsstäder på ett liknojdt, medgoör-
ligt vis; känsla får blanda sig deri. I London
är det icke så, affärer äro der elt allvarsamt
(ämne för omtanka och drift. Ingen, som icke
linträngt uti den Londonska rörelsens helgedo-
mar, kan göra sig ett riktigt begrepp om men-
niskornas hängifvenhet för affärer. Boden eller
kontoret äro affärsmannens hela verld. Icke en
atom tanke kan afses till begrundande af nå
gan bland de vigtiga planer för menskiighetens
bästa, hvilka diskuteras. Det är till och med
sällsynt att finna en person, som har Just att
uppoffra så mycket som en timma på de all-
männa angelägenheterna i den plats, der han
.dväljes och rorer sig. Derföre blifva också näs-
tan alla vigtiga lokala ärenden vanskötta. Men-:
,niskorna vilja i allmänhet icke bevaksa sina mu-.
nicipala affårer. Det är högst svårt att få dem.
ut och förmå dem att bivista offe.tliga samman-.
komster; och derföre bedrifves all ting på skoj.
och kostsamt. Knot och anklagelser fö ja; men
dessa hörer man blott en aftonstund och, sedan
affärs-dagsverket är slutadt, icke på dagen.
Det skall icke vara någon småsak, som rycker
John Bull från hans förmiddagsggöromål; han
måste skakas häftigt, för att dragas fram från
sin pulpet eller disk och böcker. Hela menni-
Iskan är försjunken, begrafven, skrinlagd i affärer.
Att göra pengar, är det högsta goda, det ända-
I mål, hvarföre slägtet föddes och lefver. Detta
(är ett sträfvande, som ej inskränkes till riktiga
affärsmän endast: det genomgår hela befolkningen.
Pengar! hur många tusemde, ja millioner, bafva icke.
I dödat kropp och själ, för att få pengar! Bland de
I högre klasserna äro de lika mycket ett föremål
för oaflåtlig dyrkan, som bland de lägre; och
om vi gå ned till den lagsta, finne vi samma,
oro!iga omättliga hunger. Den tärande åtrån
efter pengar, hvilken sålunda framträder, är på
en gång löjlig och motbjudande. Bland den
tjenande klassen är handen alltid beredd att
emottaga den väntade skillingen; och alla, af
hvilka artighet fordras under uppassningen,
måste ordentligen åtnjuta sin drickspenning En
afton, då vi gingo på spektaklet, kunde vi icke
få någon logeplats, utan på sista bänken, der
föga kunde ses eller höras. Hå, sade en be-
Lant PN: förstår icke knenet: of vaktmästaren