ma att uppföras vid gamla fader Thames stränder
hunnit blifva fardiga.
Somliga reformyvänner hafva inbillat sig, at
hofvet under förra regeringen var enda hindre
för vissa verksamma och inflytelserika Tories
förafskedande. Gode Herrar! lären, huru myc.
ket J misstagit eder, af honom, som uttala
tänkesätten hos männen i administrationen.
Man bör utomdess noga komma ihåg att, oberäk.
nadt hvad som rörer lagstiftningsåtsärder, har exeku-
tiva makten har ett ganska vidsträckt fält för verk-
samhet, der det är af yttersta vigt för reform
systemet, att den sanna reformandan bibe-
hålles rådande. Biskopar, Pårer, Domare, Lord-
löjtnanter, Magistratspersoner och de som bekläda de
lägre platserna i embetsmanna-hierarkien, äro icke o-
dödliga. Många af dessa sednare äro käns de
för att vara ganska verksamma fiender till
en liberal styrelse. Det skulle blifva kostsamt
att allt för snart sätta dem på pensionsstat — grymt
att taga tjensterna ifrån dem, utan att gifva dem
pensioner. Tiden skall skaffa oss af med
dem En mängd embetsmän i städerna hafva uppen.
barligen eller i hemlighet satt sig emot reformernes
framgång. Att sfsätta dem från sina tjenster, vore at!
hårdt straffa -n betydande klass i samhället, utöfver
hvad nödvåndigheten fordrade. Några tå år skola an-
tingen förändra deras tänkesätt, eller ock aflägsna
dem från den verksamma skådeplatsen för
lifvet. Deras platser kunna intagas af ett mera li-
beralt slägte.
Här se vi en formlig underrättelse gifven åt!
hela skaran af Torypärer, Lordlöjtnanter, ma-
! oryp , J 1
gistratspersoner, ja till och med de lägste tjen-
stemän, att de kunna, så länge Gud foörlänar lif
och helsa, fortfara att ostraffadt sätta sig upp
emot regeringen och förolämpa henne, samt
begagna allt det inflytande, deras embeten gifva
dem, för att motverka de liberale! Detta är
Whigs plan att hålla sina vänner ryggen fri.
Vi gratulera dessa sednare att hafva vänner vid
hofvet. Har någon beräknat, huru länge den
nuvarande generationen af Tories håller ut? —
detta är numera en vigtig fråga.
Ett af de roligaste ställen i detta ministeriel-
la manifest är det, der författaren smeker den
gamle soldaten IVellington, för att få honom
till att understödja Whighs, fastän från oppo-
sitions bänkarne. Hertigen kommer såakerligen
att finna följande ställe oemotståndligt.
Det pås:ås också, att i landets närvarande ställ-
ning blir det omöjligt för Lord Melbourne, att i
längden röra sig med det! nya parlamentet, så vida
han icke är sinnad at inså en coalition med Herti-
gen af Wellington, Lord Stanley och Sir Robert Peel.
Den ryktbare härföraren framkastade o-
tvifvelaktigt, emot slutet af förra sessio-
nen, en och annan vink om sitt begär att se
de frågor afgjorda, som så länge bragt i oreda,
elier snarare helt och håilet afbrutit, de konstitutio-
nella förhållanderne emellan de båda parlamentshusen. ;
Han hados förut ådagalagt ett i sanning ädelt;
förakt för parti-politik, genom den förkla-
ring han atgaf till fördel för den nya fattiglagen, och
sin lyckönskan till ministrarne öfver denna lags lyck-
liga verkningar. Och om Hertigen, följande im-;
pulsen af sitt fosterländska hjerta, gÖr I
propositioner eller lånar ett benäget öra åt dem, som
kunna komma från andra håll, för att på en varaktig
grundval ordna frågorna om Irländska kyrkan och!
municipaliteterna, så är det möjligt att allvarsam-
ma stridigheter emellan de båda grenarne
af lagstiftande makten för framtiden kunna
undvikas.
Men broschyrförfattaren är fullt och fast öf-
vertygad, att det icke finnes någon utsigt för
FVellington, Pec! eller Stanley att komma till j
statsrodret, och att Lord Melbourne kan göra
hvad honom täckes. Märk slutmeningen i föl
jande stycke. —
, Lord Melbournes och hans embhetsbröders väg är
således fullkomligt gifven. Den majoritet, han äger
i Underhuset, är mer än tillräcklig, atti besittning af
makten bibehålla män, som äro reform-systemet fullt i
tiligifna — att från besittning af makten; ja, från all
utsigt dertill, utestänga män, som äro fiendtligt sinna- j
de emot detta system: och, man märke väl, detta;
resultat ensamt är af så stor vigt, att detsammas bi-!
behåilande, i sakernas närvarande ställning, bör an-
ses såsom vigtigare än allt annat.
Alla prrtier — de som äro för hem!ig omröstninzj
— för utsträckning af valrätten — för afskaffande at
kyrkobyggnads-skatten — för en omfattande plan för j:
folkuppfostran — för appropriations-klausu!n i Ir-.
ländska tiondebillen — för municipal-inrättningar i.
Irland — för att bevilja Canada en mera demokratisk -
styrelseform, än dess nuvarande — hvar och en, som i!
är för dessa åtgärder, bör börja sin nya parlamenta-!(
tiska bana med den öfvertygelse, djupt rotfästad i sitt
sinne, att hvarenda af dessa frågor, ja, hvar-),
enda. bör stå efter för det stora föremålet, 4
att hålla Lord Melbournes kabinett fritt
från hvarje slags förlägenhet. q
Hvad tycker läsaren, är icke detta ett litet ,c
tigt stycke af oförskämdhet? När instruerade ir
väl en minister en af sina skrifvare, att förkun-
na Engelska folket att reform af representation, J
ff kyrka, af municipal-inrättningar samt allmän !s
ippfostran (!!!) vore allesammans föremål af!g