gande på norra stranden af floden Thames, Det skulle vara mera noggrant att säga, att från öster till vester, utefter floden, finnes en oafbruten rad af hus, gator, byggnader af alla slag, här och der afbrutna af trädgårdar och små öppna platser, på en sträcka af åtminstone tjuge engelska mul. Vi tycka, att staden begynner vid Greenwich och slutar vid Richmond. Sträckningen från dess norra till dess södra kant är ännu svårare att bestämma. Vid inträdet och flera mil från medelpunkten visa sig först små skilda stenhus i villa stil. Dessa efterträdas a! grupper och dylika hus, som utgöra Terrasser d. 3. s. byggnader belägna ett stycke ifrån vägen, med träd och rabatter på gården, som utgör mellanrummet, samt torg (places). Derpå följa rader af boningshus på båda sidor om vägen, så att de utgöra gator. Derefter ser man en väl bygd samling af fattighus, troligen tillhörande någon korporation; och så kommer en tätt befolkad klase af gator, med bakgränder och ett lysande värdshus, samlingsställe för ett halft dussin postvagnar och omnibussar. Andt ligen få vi gator oafbrutet. Fotgängarne på sidorne äro nu talrikare och blifva det allt mera, ju längre man kommer. Stenläggning efterträ-. der grusvägen; öfverallt råder vederbörligt bul ler och trängsel, och man vet, att man är i London. Så är det på alla sidor af denna hufvudstad: hvilket som var första huset, då man kom in, hvilket är det sista då man beger sig bort, kan man icke blifva ense med sig sjelf om; de, som bo i husen, veta det ej sjelfva. Det är genom sin ofantliga storlek, som London beröfvas de vanliga karakteristiska dragen af en stad. På ett sådant ställe kan omöjligen finnas någon allmän sympati eller enhet i känsla och stråfvande. Menmskorna kunna icke känna hvarandra, och naturligtvis kunna de ej heller bekymra sig om hvarandra. Hvad veta menni-. skorna 1 den norra delen af staden om de sö-. dra, eller de östra om de vestra? Intet. De äro alla främhogar för hvarandra; de äro alla. såsom olika stammar och folk. Visserligen är hvar och en bekant med någon. Hvarje särskild invånare är bekant med tie, tjuge eller femtie familjer. Men dessa bekantskaper bo icke nära hvarandra. Två af dem bo inom ett afstånd af en mil, eller i samma gränd, eller il nästa gränd; en bebor ett hus i Clapham, en i Brixton, en tredje i Stoke Newmgton; och de öfriga äro spridda rundt omkring staden, men på miltals afstånd från hvarandra. Följden af dessa afstånd är, som vi sagt, brist på enhet i känsla och sträfvande; och deraf kom-; mer, alt intet gemensamt tänkesätt finnes i Lon-; don. Allmänt tänkesåatt är en rationell sammanjemnkning af tänkesätt öfver ett ämne, som fordrar allmänt skärskådande. Det kan således. icke finnas, der alla medlemmarne af ett samhälle eller en stor del deraf icke kunna med lätthet öfverlägga med hvarandra, för att utbyta sina tankar och jemnka dem till enhet. För at! afhjelpa denna brist, finnes tidningspressen. Till tidningar griper man af ren nödvändighet; utan tidningar skulle menniskorna stadna i fullkomlig okunnighet om hvad som ! händer och sker, och foljaktligen måste hvar! och en, på ett eller annat sätt, skaffa sig villgång tll någon tidning. Men tidningarne representera icke allmänna tänkesättet; de kunna: ej representera, hvad som ej finnes. De berätta nyheter, som blifvit med all flit hopsökte af personer, hvilkas yrke är att samla allmänna! underrättelser, och de meddela en eller flera redaktörers tankar, som fått dem från andra redaktörer, eller från ett halft dussin bekanta eller klubboch kaffehus-kunder. Det ligger någonting ofantligen imponerande hos en sammankomst af invånarne i en stad eller ett distrikt i landsorten, tillställdt för att yttra sin opinion öfver någon fråga; då det är det högsta, som kan göras i fredlig anda och med konstitutionell frihet, har det eftertryck med sig; det uttalar allas mening. Men alla kunna icke sammanträda i London; det är en fysisk omöjhghet. Såsom en sorts ofullkomlig ersättning derför, sammanträda invånarne i något visst distrikt eller församling; men sådana kraftyttringar göra blott ett partielt intryck. All ting i staden fortgår så, som om intet sammanträde hållits eller någonsin varit i fråga. Då jag en dag gick framåt Strandgatan och såg en hop menniskor komma ut ur porten på ett stort hus, frågade jag en vän, som i grannskapet hade nåson befattning, hvad som var å färde.