gande på norra stranden af floden Thames, Det
skulle vara mera noggrant att säga, att från ö-
ster till vester, utefter floden, finnes en oafbru-
ten rad af hus, gator, byggnader af alla slag,
här och der afbrutna af trädgårdar och små öpp-
na platser, på en sträcka af åtminstone tjuge
engelska mul. Vi tycka, att staden begynner
vid Greenwich och slutar vid Richmond. Sträck-
ningen från dess norra till dess södra kant är än-
nu svårare att bestämma. Vid inträdet och
flera mil från medelpunkten visa sig först små
skilda stenhus i villa stil. Dessa efterträdas a!
grupper och dylika hus, som utgöra Terrasser
d. 3. s. byggnader belägna ett stycke ifrån vä-
gen, med träd och rabatter på gården, som ut-
gör mellanrummet, samt torg (places). Der-
på följa rader af boningshus på båda sidor om
vägen, så att de utgöra gator. Derefter ser man
en väl bygd samling af fattighus, troligen till-
hörande någon korporation; och så kommer en
tätt befolkad klase af gator, med bakgränder
och ett lysande värdshus, samlingsställe för ett
halft dussin postvagnar och omnibussar. Andt
ligen få vi gator oafbrutet. Fotgängarne på si-
dorne äro nu talrikare och blifva det allt mera,
ju längre man kommer. Stenläggning efterträ-.
der grusvägen; öfverallt råder vederbörligt bul
ler och trängsel, och man vet, att man är i
London. Så är det på alla sidor af denna huf-
vudstad: hvilket som var första huset, då man
kom in, hvilket är det sista då man beger sig
bort, kan man icke blifva ense med sig sjelf
om; de, som bo i husen, veta det ej sjelfva.
Det är genom sin ofantliga storlek, som Lon-
don beröfvas de vanliga karakteristiska dragen
af en stad. På ett sådant ställe kan omöjligen
finnas någon allmän sympati eller enhet i känsla
och stråfvande. Menmskorna kunna icke känna
hvarandra, och naturligtvis kunna de ej heller
bekymra sig om hvarandra. Hvad veta menni-.
skorna 1 den norra delen af staden om de sö-.
dra, eller de östra om de vestra? Intet. De
äro alla främhogar för hvarandra; de äro alla.
såsom olika stammar och folk. Visserligen är
hvar och en bekant med någon. Hvarje sär-
skild invånare är bekant med tie, tjuge eller
femtie familjer. Men dessa bekantskaper bo
icke nära hvarandra. Två af dem bo inom ett
afstånd af en mil, eller i samma gränd, eller il
nästa gränd; en bebor ett hus i Clapham, en
i Brixton, en tredje i Stoke Newmgton; och
de öfriga äro spridda rundt omkring staden,
men på miltals afstånd från hvarandra. Följ-
den af dessa afstånd är, som vi sagt, brist på
enhet i känsla och sträfvande; och deraf kom-;
mer, alt intet gemensamt tänkesätt finnes i Lon-;
don. Allmänt tänkesåatt är en rationell samman-
jemnkning af tänkesätt öfver ett ämne, som for-
drar allmänt skärskådande. Det kan således.
icke finnas, der alla medlemmarne af ett sam-
hälle eller en stor del deraf icke kunna med
lätthet öfverlägga med hvarandra, för att ut-
byta sina tankar och jemnka dem till enhet.
För at! afhjelpa denna brist, finnes tid-
ningspressen. Till tidningar griper man af ren
nödvändighet; utan tidningar skulle menniskor-
na stadna i fullkomlig okunnighet om hvad som !
händer och sker, och foljaktligen måste hvar!
och en, på ett eller annat sätt, skaffa sig vill-
gång tll någon tidning. Men tidningarne re-
presentera icke allmänna tänkesättet; de kunna:
ej representera, hvad som ej finnes. De be-
rätta nyheter, som blifvit med all flit hopsökte
af personer, hvilkas yrke är att samla allmänna!
underrättelser, och de meddela en eller flera
redaktörers tankar, som fått dem från andra re-
daktörer, eller från ett halft dussin bekanta el-
ler klubb- och kaffehus-kunder.
Det ligger någonting ofantligen imponerande
hos en sammankomst af invånarne i en stad el-
ler ett distrikt i landsorten, tillställdt för att
yttra sin opinion öfver någon fråga; då det är
det högsta, som kan göras i fredlig anda och
med konstitutionell frihet, har det eftertryck
med sig; det uttalar allas mening. Men alla
kunna icke sammanträda i London; det är en
fysisk omöjhghet. Såsom en sorts ofullkomlig
ersättning derför, sammanträda invånarne i nå-
got visst distrikt eller församling; men sådana
kraftyttringar göra blott ett partielt intryck. All
ting i staden fortgår så, som om intet samman-
träde hållits eller någonsin varit i fråga. Då
jag en dag gick framåt Strandgatan och såg en
hop menniskor komma ut ur porten på ett stort
hus, frågade jag en vän, som i grannskapet
hade nåson befattning, hvad som var å färde.