ma att uppföras vid gamla fader Thames stränder hunnit blifva fardiga. Somliga reformyvänner hafva inbillat sig, at hofvet under förra regeringen var enda hindre för vissa verksamma och inflytelserika Tories förafskedande. Gode Herrar! lären, huru myc. ket J misstagit eder, af honom, som uttala tänkesätten hos männen i administrationen. Man bör utomdess noga komma ihåg att, oberäk. nadt hvad som rörer lagstiftningsåtsärder, har exekutiva makten har ett ganska vidsträckt fält för verksamhet, der det är af yttersta vigt för reform systemet, att den sanna reformandan bibehålles rådande. Biskopar, Pårer, Domare, Lordlöjtnanter, Magistratspersoner och de som bekläda de lägre platserna i embetsmanna-hierarkien, äro icke odödliga. Många af dessa sednare äro käns de för att vara ganska verksamma fiender till en liberal styrelse. Det skulle blifva kostsamt att allt för snart sätta dem på pensionsstat — grymt att taga tjensterna ifrån dem, utan att gifva dem pensioner. Tiden skall skaffa oss af med dem En mängd embetsmän i städerna hafva uppen. barligen eller i hemlighet satt sig emot reformernes framgång. Att sfsätta dem från sina tjenster, vore at! hårdt straffa -n betydande klass i samhället, utöfver hvad nödvåndigheten fordrade. Några tå år skola antingen förändra deras tänkesätt, eller ock aflägsna dem från den verksamma skådeplatsen för lifvet. Deras platser kunna intagas af ett mera liberalt slägte. Här se vi en formlig underrättelse gifven åt! hela skaran af Torypärer, Lordlöjtnanter, ma! oryp , J 1 gistratspersoner, ja till och med de lägste tjenstemän, att de kunna, så länge Gud foörlänar lif och helsa, fortfara att ostraffadt sätta sig upp emot regeringen och förolämpa henne, samt begagna allt det inflytande, deras embeten gifva dem, för att motverka de liberale! Detta är Whigs plan att hålla sina vänner ryggen fri. Vi gratulera dessa sednare att hafva vänner vid hofvet. Har någon beräknat, huru länge den nuvarande generationen af Tories håller ut? — detta är numera en vigtig fråga. Ett af de roligaste ställen i detta ministeriella manifest är det, der författaren smeker den gamle soldaten IVellington, för att få honom till att understödja Whighs, fastän från oppositions bänkarne. Hertigen kommer såakerligen att finna följande ställe oemotståndligt. Det pås:ås också, att i landets närvarande ställning blir det omöjligt för Lord Melbourne, att i längden röra sig med det! nya parlamentet, så vida han icke är sinnad at inså en coalition med Hertigen af Wellington, Lord Stanley och Sir Robert Peel. Den ryktbare härföraren framkastade otvifvelaktigt, emot slutet af förra sessionen, en och annan vink om sitt begär att se de frågor afgjorda, som så länge bragt i oreda, elier snarare helt och håilet afbrutit, de konstitutionella förhållanderne emellan de båda parlamentshusen. ; Han hados förut ådagalagt ett i sanning ädelt; förakt för parti-politik, genom den förklaring han atgaf till fördel för den nya fattiglagen, och sin lyckönskan till ministrarne öfver denna lags lyckliga verkningar. Och om Hertigen, följande im-; pulsen af sitt fosterländska hjerta, gÖr I propositioner eller lånar ett benäget öra åt dem, som kunna komma från andra håll, för att på en varaktig grundval ordna frågorna om Irländska kyrkan och! municipaliteterna, så är det möjligt att allvarsamma stridigheter emellan de båda grenarne af lagstiftande makten för framtiden kunna undvikas. Men broschyrförfattaren är fullt och fast öfvertygad, att det icke finnes någon utsigt för FVellington, Pec! eller Stanley att komma till j statsrodret, och att Lord Melbourne kan göra hvad honom täckes. Märk slutmeningen i föl jande stycke. — , Lord Melbournes och hans embhetsbröders väg är således fullkomligt gifven. Den majoritet, han äger i Underhuset, är mer än tillräcklig, atti besittning af makten bibehålla män, som äro reform-systemet fullt i tiligifna — att från besittning af makten; ja, från all utsigt dertill, utestänga män, som äro fiendtligt sinnaj de emot detta system: och, man märke väl, detta; resultat ensamt är af så stor vigt, att detsammas bi-! behåilande, i sakernas närvarande ställning, bör anses såsom vigtigare än allt annat. Alla prrtier — de som äro för hem!ig omröstninzj — för utsträckning af valrätten — för afskaffande at kyrkobyggnads-skatten — för en omfattande plan för j: folkuppfostran — för appropriations-klausu!n i Ir-. ländska tiondebillen — för municipal-inrättningar i. Irland — för att bevilja Canada en mera demokratisk styrelseform, än dess nuvarande — hvar och en, som i! är för dessa åtgärder, bör börja sin nya parlamenta-!( tiska bana med den öfvertygelse, djupt rotfästad i sitt sinne, att hvarenda af dessa frågor, ja, hvar-), enda. bör stå efter för det stora föremålet, 4 att hålla Lord Melbournes kabinett fritt från hvarje slags förlägenhet. q Hvad tycker läsaren, är icke detta ett litet ,c tigt stycke af oförskämdhet? När instruerade ir väl en minister en af sina skrifvare, att förkunna Engelska folket att reform af representation, J ff kyrka, af municipal-inrättningar samt allmän !s ippfostran (!!!) vore allesammans föremål af!g