mu —— —Z — ? 2 20 6 8
Det har råkat smaka våra motståndare, god-
tyckets vänner, ganska illa att en utlänning
icke kunde begripa, huruledes det går till att
lagligen beröfva en Svensk man en medborg-
lig rättighet, utan att makten, som fråntager ho-
nom densamma, ens förunnar honom att få lä-
ra känna den handling, hvarigeoom han gjort
sig skyldig. (Läsaren torde erinra sig hvad här-
om förekom i denna tidning för sistl. Mån-
dag.) Svenska Minerva har derföre benäget
upplyst allmänheten, att indragningen är laglig i
så måtto som Indragningsmakten blifvit af Ko-
nung och Ständer gemensamt, !om än med
åsidosättande af några formaliteter, Peslu-
tad. Vi nödgas verkligen erkänna, att det
kloka hufvudet på Minerva denna gång äfven
träffat hufvudet på spiken, i så måtto, som
all makt och allt godtycke af godtyckets vänner
kan kallas legalt, blott et har lagliga former
för sig. Det är endast skada att Minerva belt och
hållet vill förblanda den formella legaliteten af
sjelfva indragningsmaktens tillvaro med denna
makts rättsenlighet inför sunda förnuftet eller
enligt de vanliga begreppen om laglig procedur.
Detta vittnar ganska litet om skarpsinnighet och
urskillning.
Minerva har för öfrigt visat mycken nyfiken-
-het att få veta hvem den omtalte utfänningen
kunde vara, och yttrat den förmodan att det
måste varit en af de här vistande Schweitzarne,
hvarom en fråga förekommit i Aftoabladst.
Anledningen till denna tro bygges på den nega-
tiva argumentationen, att det ej kunde varit en
Tysk, som uttrykt sig så; emedan Tyskland har
censur, ej en Engelsman, emedan England har
parlamentet och sin polisrätt, ej en Fransman, eme-
dan Fransmännen hafva Septemberlagarna o. s.
v. Ehuru vane Minervas läsare äro att plug-
gas, så var dock pluggen denna gång alltför stark.
Minerva har icke ihågkommit, att af alla de of-
vyananförda inrättningarna i andra länder innefatt:r
endast censuren en repressiv makt eller den att
i förväg lägga hinder för utgifvande af skrifter,
och att oaktadt censuren visserligen är det hår-
daste band af alla på yttrande rätten, eme-
dan det qväfver densamma i födselti, så får man
derigenom åtminstone veta hvad som utstrykes.
Lyckligtvis tro vi oss kunna lemna Minerva det
betyget, att hon sjelf icke tror på sina sofismer.
Mem det kan ibland vara roligt att försöka meta
på bara kroken.
Vi beklaga slutligen, att vi för ögoublicket
icke finne oss hugade upplysa Minerva om den
ifrågavarande utlänningens namn. Så långt kun-
ne vi likväl gå, att nämna att det icke var någon al
d : samma blad emtalte resande Schweitzarne,
at hvilka ingen besökt Redaktionens byrå; hu-
ruvida icke händelsevis någon af dem under sit
vistande härstädes någongång kunnat råka at
passera förbi Aftonbladstryckeriet vid Lilla Ny-
gatan, kunna vi ej upplysa; hvilket vi ansett os:
böra tillägga för den händelsen, att vederbörande
deraf kunna draga någon fördel.
Tänk om den besagde utlänningen varit ert
Grek!