id nästlidne Riksdag ansett vara af behofvet
påkallad. (2!)
Under det att sedermsara Statstidningen ganska nöj-
tigt utfort sin åtagna rol att agera döfstum, här
casom uti alla de fall, der en ministvriell tidning
behöflig och kan gagna, om ej just det al: mänaa,
minstone regeringens interesse, har den snustförnuf-
ga Minerva, som ömsom risar och ömsom lisar sina
inner, uti sitt N:r 101 tör den 26 Aug. företagit
g att skola upp föregående dageus Ailehanda, för
et sistnämnde blad ej kunnat begripa, hvad alla
ederborands i och utom Stockholm nästan enhäl-
gt sägas förkunna, att nemligen regeringens beslut
fråga om smidesstadgan (ehuru det egentligen ej sy-
es innefatta annat, än några vackra ordvändningar
ch i ett ovisst halfdunkel insvepta raisounementer)
r och törblitver ett dvkument, hvilket tililskyndat
Minerva och förmodligen alla med henne lika sak-
unniga så mycken belåtenhet, att knappast någon
egerings-åtgärd i sednare tider varit så populär som
lenna. (121)
För sår del instämma vi fullkomligt uti Minerves
anke om populariteten, ty utan tvilvel har Kgl
Sammar-Expeditionens föredragande genom detta re-
kript blifvit lika populär, som en viss Stats-5Sektre-
terare von H. blifvit, just genom den lyckade upp-
tällningen at åtskillisa andra Kongl. bref, dem Sven-
ska Minerva till närmare belysning, i dagen fram-
hållit, fastän hon nu, för ändamålets vinnande, icke
ärer ens hafva ansett sådant behöfligt för det nu i
tråga varande.
Då vi, som redan sagdt är, högeligen måste beun-
dra det Kongl. brefvet, hvarigenom aan har anled-
ning tro, att åtskilligt blifvit af regeringen, om icke
undangjordt, åtminstone tillämnadt för vinnandet af
de vackra ändamålen rättvis:,, billighetv och fä-
derneslandets vål; äfvensom till betordrande af sko-
gens årliga återväxande i samma förhållande, som en
onskad smidesfrihet kräfver; tillinforande af förbättra-
de smidesmetoder vid jerntillverkningen, och framför
allt en Lbfligare afsättnings beredande å Svenska jer-
net, hvarpå Kor gl. Maj.t i nåder velat vara botänkt;
så måste vi likväl erkänna, att den, som det he:er, gan-
ska ansedde och sakkunnige brefskrifvare, som
skritvit artikeln i Minerva, i anseende till det före-
gifna brefvets enfaldiga innehåll åtminstone af uss
icke skulle hafva ansetts för en man och alldra-
minst för någon klok man, derest icke Minerva sjelf
sagt oss det förra.
Genom Minervas mun har imedlertid den ansedde
mannen yttrat sig; och vi anse för en pligt att äfven
här införa honom talande, för att sedermera få det
nöje att besvara hans epistel, hvilken Minerva, i
anseende till sitt kända pruderie, torde hafva lemnat
alldeles obesvarad. Brefvet lyder sålunda:
BergsKollegii projekt, som gick ut på att lemna
obegränsad trihet åt de utom bergslag varande här-
dar, som hade maximum af smidesrätt (450 Skepp.),
stt smida allt, hvad de kunde hvilket med förökad
persunal lätt kan uppdrifvas til 750 skeppund, med-
torde för skuldsatte bruksegere den fördelen, att de
genom Ökad produktion kunde snart komma utur
sin skuld, men deremot för det allmänna två skad-
liga foljder. Den ena af dem är, att skogsrne, som
på de flesta ställen knappt äro tillväcklige för 450
skeppund, utudas, om de skola begagnas till 750
skeppunds smide, och hvarvid, å de ställen der ko-
len ej tagas ifrån Bruksegarnes egna, utan irån all-
mogens skogar, ett bellum omnium in omnes
uppstår och jagar upp kolpriserna, hvilket slutligen
gor all jerntillverknivg omöjlig, enär det redan är
högst svårt att, hvad vanliga sorter angår, deruti
concuriera med England, som har ett ganska jäst
tillverkningspris. Detta gör också, att skogsplantering
ioch dylika anstalter hos oss aldiig, om än vid Ros
lagsverken, bära sig Den andra skadliga följden
for det allmänna hade blitvit, att då tilverkningens
qvantitet updrifves, den, enligt en z:lla dagar bekräf-
vad ertarenhet, kommer att sjunka i qvalitet Till
en början hade detta å den utländska markzuaden va-
rit utan följd, och under ett par eller tre år h-de
det utskeppade jernet tått hugnas med högra pris än
det Engelska (14 L. pr Tou, då det Engelska kostat
11 L,); men lange hade det ej kunnat räcka, innan
det blifvit bekant, att Svenskt jern ej vore, hvad det
at ålder vait. Had dess kredit en gång blilvit srörd,
så skulle den ej så latt varit återvunnen. — Att: Konun-
gen ej bi:öll ett sådant förslag, ehuru brukspatroner-
ne, hvilka gecom sina privatbanker, hypotheksföre-
ningar och dylikt, börjat att vänjas på Engelska sät-
tet vid äfventyrligheter, omfattade detsamma, var mer
än lyckligt — Vore här stället dertill, så läte det sig
val göra att visa, på hvad sätt ej blott jag, utan
många sansade ech ordentliga bruksegare, anse att en
hogst behoflig trihet i handteringen, nemligen en lag-
bunden, eller andras rätt ej kränkande, på endast 6-
en omtanka och ditt hvilande frihet, kan tillviga-
bringas. Den, som vakar, skulle då komma irsmåts
-j men att sofva sig till fortune blefve då svårt, om ej
omöjligt ——
Förtattaren at Allehandas artikel har, i frågan om
beredande af större utrikes atsättniug å Svenskt jern,
yttrat den :vening, att kraftigaste medlet dertill, hvil-
ket Regeringen förmäles ega i sin hand, vore att,
genom nedsattving i tullen å vissa utlänska varor,
t ex. vin, bereda motsvarande nedsättuing utrikes I
tullen å Svenskt jern. — Vi tro, att det väl kunde
f-rtjena att undersökas, huruvida ej i denna det det
mesta är så till vida redan undangjordt, som de Sven-
ska tullafgifterne redan blilvit nedsatta, utan förbe-
håll af någon motsvarande lindring i importen annor-
städes på vårt jern,
) Härd tillåter man sig nu svara följande:
I Att Kongl. Bergkollegii såkallade projekt, som
imedlertid ceri skiljde sig ifrån många af de här
Ji Sverige utkommande författningsförsök (hvilka