id nästlidne Riksdag ansett vara af behofvet påkallad. (2!) Under det att sedermsara Statstidningen ganska nöjtigt utfort sin åtagna rol att agera döfstum, här casom uti alla de fall, der en ministvriell tidning behöflig och kan gagna, om ej just det al: mänaa, minstone regeringens interesse, har den snustförnufga Minerva, som ömsom risar och ömsom lisar sina inner, uti sitt N:r 101 tör den 26 Aug. företagit g att skola upp föregående dageus Ailehanda, för et sistnämnde blad ej kunnat begripa, hvad alla ederborands i och utom Stockholm nästan enhälgt sägas förkunna, att nemligen regeringens beslut fråga om smidesstadgan (ehuru det egentligen ej syes innefatta annat, än några vackra ordvändningar ch i ett ovisst halfdunkel insvepta raisounementer) r och törblitver ett dvkument, hvilket tililskyndat Minerva och förmodligen alla med henne lika sakunniga så mycken belåtenhet, att knappast någon egerings-åtgärd i sednare tider varit så populär som lenna. (121) För sår del instämma vi fullkomligt uti Minerves anke om populariteten, ty utan tvilvel har Kgl Sammar-Expeditionens föredragande genom detta rekript blifvit lika populär, som en viss Stats-5Sektreterare von H. blifvit, just genom den lyckade upptällningen at åtskillisa andra Kongl. bref, dem Svenska Minerva till närmare belysning, i dagen framhållit, fastän hon nu, för ändamålets vinnande, icke ärer ens hafva ansett sådant behöfligt för det nu i tråga varande. Då vi, som redan sagdt är, högeligen måste beundra det Kongl. brefvet, hvarigenom aan har anledning tro, att åtskilligt blifvit af regeringen, om icke undangjordt, åtminstone tillämnadt för vinnandet af de vackra ändamålen rättvis:,, billighetv och fäderneslandets vål; äfvensom till betordrande af skogens årliga återväxande i samma förhållande, som en onskad smidesfrihet kräfver; tillinforande af förbättrade smidesmetoder vid jerntillverkningen, och framför allt en Lbfligare afsättnings beredande å Svenska jernet, hvarpå Kor gl. Maj.t i nåder velat vara botänkt; så måste vi likväl erkänna, att den, som det he:er, ganska ansedde och sakkunnige brefskrifvare, som skritvit artikeln i Minerva, i anseende till det föregifna brefvets enfaldiga innehåll åtminstone af uss icke skulle hafva ansetts för en man och alldraminst för någon klok man, derest icke Minerva sjelf sagt oss det förra. Genom Minervas mun har imedlertid den ansedde mannen yttrat sig; och vi anse för en pligt att äfven här införa honom talande, för att sedermera få det nöje att besvara hans epistel, hvilken Minerva, i anseende till sitt kända pruderie, torde hafva lemnat alldeles obesvarad. Brefvet lyder sålunda: BergsKollegii projekt, som gick ut på att lemna obegränsad trihet åt de utom bergslag varande härdar, som hade maximum af smidesrätt (450 Skepp.), stt smida allt, hvad de kunde hvilket med förökad persunal lätt kan uppdrifvas til 750 skeppund, medtorde för skuldsatte bruksegere den fördelen, att de genom Ökad produktion kunde snart komma utur sin skuld, men deremot för det allmänna två skadliga foljder. Den ena af dem är, att skogsrne, som på de flesta ställen knappt äro tillväcklige för 450 skeppund, utudas, om de skola begagnas till 750 skeppunds smide, och hvarvid, å de ställen der kolen ej tagas ifrån Bruksegarnes egna, utan irån allmogens skogar, ett bellum omnium in omnes uppstår och jagar upp kolpriserna, hvilket slutligen gor all jerntillverknivg omöjlig, enär det redan är högst svårt att, hvad vanliga sorter angår, deruti concuriera med England, som har ett ganska jäst tillverkningspris. Detta gör också, att skogsplantering ioch dylika anstalter hos oss aldiig, om än vid Ros lagsverken, bära sig Den andra skadliga följden for det allmänna hade blitvit, att då tilverkningens qvantitet updrifves, den, enligt en z:lla dagar bekräfvad ertarenhet, kommer att sjunka i qvalitet Till en början hade detta å den utländska markzuaden varit utan följd, och under ett par eller tre år h-de det utskeppade jernet tått hugnas med högra pris än det Engelska (14 L. pr Tou, då det Engelska kostat 11 L,); men lange hade det ej kunnat räcka, innan det blifvit bekant, att Svenskt jern ej vore, hvad det at ålder vait. Had dess kredit en gång blilvit srörd, så skulle den ej så latt varit återvunnen. — Att: Konungen ej bi:öll ett sådant förslag, ehuru brukspatronerne, hvilka gecom sina privatbanker, hypotheksföreningar och dylikt, börjat att vänjas på Engelska sättet vid äfventyrligheter, omfattade detsamma, var mer än lyckligt — Vore här stället dertill, så läte det sig val göra att visa, på hvad sätt ej blott jag, utan många sansade ech ordentliga bruksegare, anse att en hogst behoflig trihet i handteringen, nemligen en lagbunden, eller andras rätt ej kränkande, på endast 6en omtanka och ditt hvilande frihet, kan tillvigabringas. Den, som vakar, skulle då komma irsmåts -j men att sofva sig till fortune blefve då svårt, om ej omöjligt —— Förtattaren at Allehandas artikel har, i frågan om beredande af större utrikes atsättniug å Svenskt jern, yttrat den :vening, att kraftigaste medlet dertill, hvilket Regeringen förmäles ega i sin hand, vore att, genom nedsattving i tullen å vissa utlänska varor, t ex. vin, bereda motsvarande nedsättuing utrikes I tullen å Svenskt jern. — Vi tro, att det väl kunde f-rtjena att undersökas, huruvida ej i denna det det mesta är så till vida redan undangjordt, som de Svenska tullafgifterne redan blilvit nedsatta, utan förbehåll af någon motsvarande lindring i importen annorstädes på vårt jern, ) Härd tillåter man sig nu svara följande: I Att Kongl. Bergkollegii såkallade projekt, som imedlertid ceri skiljde sig ifrån många af de här Ji Sverige utkommande författningsförsök (hvilka