2 första året behöfva 2 å 3 gånger förklaras, och inom några få år. återtagas eller alldeles omstöpas), att innan förslaget såg dagsljuset, detsamma blifvit fullständigt motiveradt och vederbörligen forberedt, samt syntes utgå från vissa principer, hvadan det äfven utaf den ojemförligt stora mängden näringsidkare redan var godkändt, lemnar icke allenast full frihet i tillverkningen åt härdarne med 450 skeppsmide utom bergslag, utan äfven inom bergslag, och således öfverallt, hvarest antingen detta smi desbelopp redan finnes eler ock 900 lästers koltillgång för härden ådagaläsgess det vare sig genom undersökning, genom smidens sam manflyttning och förvandling, eller genom öfver flödige härdars och andre verkstäders nedläggning. Förslaget gynnade således alla lika. Afundsjukan och advokatyren i förening fastade sig likväl i sin blinda ifver endast vid det i sakens natur liggande förhållandet, att en större utsträckning al smidesfriheten Aunde aga rum utom än inom bergslag, enär på sednare stället skogarne redan förut på de fleste ställen äro af varande blåsning och smide fullt upptagne och disponerades Denna omständighet begagnades flitigt, att i öronen på dem, som ej kände rätta förhållandet, skrika ötver orättvisa, och om de små brukens undertryckande af de stora, om fördelen för skuldsatte bruksägare att genom ökad produktion komma ur sin skuld, — (hvilken förskräcklig olycka!!) — om bellum omnum in omnes, uppjagade kolpriser m. m.. Brefskrifvaren har ock velat inbilla Minerva, att en friare industriel utveckling af Sveriges andra hufvudnäriog skulle endast gagna skuldsatta bruksägare. — Vi deremot äre fullt öfvertygade, att landet i allmänhet, eller just allmogen och de tackjernsblåsande bergsmännen i synnerhet skola derpå vinna ojemförligt mera; ty det är ovedersägligt, att hvad tackjernsbergslagerne aldrig kunna ernå genom utvidgade smiden, detsamma hafva bergsmännen i rikaste målt ersatt förmedelst tackjernsprisernes af smidesfriheten omedelbart följande stegring. Men huru Litet till och med bergslags-allmogen sjelf stundom förstår sin ställning och sina sanna fördelar, sådant bevises bäst deraf, att man till och med hört omtalas en af vissa bruksägare föranstaltad deputation af 3:ne unga bergsmän, hvilka framförde till thronen den anhållan, att smidesfrihet ej måtte beviljas andre bruksägare än de ytterst få, som uteslutande begagna egna skogar I Detta måtte väl kallas att värdivt föra allmogens talan, helst i fall bergsallmogen derjemte måst bidraga med icke obetydliga kontanta peonningetillskott just till förekommande af befaradt högre pris å berss-allmogens förnämsta produkt, tackjernet, hvartill en någorlunda allmän smidesfrihet i sin mån skolat (Slutet följer.) bidraga.