i; stället att blott begagna honom såsom ett me-
del att sjelfve slippa förstå och handlägga sa-
ken, så skulle det stå bättre till med våra schä-
ferier; sådane omdömen och förslager, som in-
sändarens artikel till en del innehåller, skulle
då aldrig se ljuset, och Direktörens verksamhet,
som insändaren vill se utvidgad, skulle till sven-
ska schäferi-ägarnes heder blifvit inskränkt,
derigenom att dessa lärde sig sjelfva dirigera
förädlingen af sina hjordar. Åntagom ett ögon-
blick att Direktören hade origtiga eller ensidiga
åsigter i ullförädlingen, eller att han leddes af
egna interessen — och hvem kan garantera att
man alltid skall erhålla en så kunnig och sam-
vetsgrann man som Hr Hofman Bang? — så
skulle följden blifva att hela landets ullkultur
tog en falsk rigtning, att endast de schäferier,
som ägde Hr Direktörens ynnest, finge sälja
afvelsdjur, och att herrar schäferiägare ändtligen
genom skadan lärde sig inse, hvad de borde
vetat förut, att det icke är nyttigt att stå under
någons förmynderskap.
Valet af en afvelsbagge kan aldrig, såsom in-
sändaren tror, blifva slumpens, ty i de schä-
ferier, som kunna göra anspråk på att produ-
cera sådana, böra alla bagglammen lemnas o-
förvandlade till 1 å 2 års ålder, då valet icke
är svårare än att hvar och en landtman, som vill
använda något litet studium af en sak som hö-
rer till hans yrke, lätt kan inhemta den känne-
dom, som dertill är nödvändig. Det medgifves
dock, att det är beqvämare atf hafva en af sta-
ten lönad Direktör, för att spara sig mödan att
sjelf förvärfva kunskap.
Författaren säger, att alla tidningar vid 1833
års fallande ullpris, fylldes med ullproduseenters
klagolåt öfver fabrikanternes obillighet och hård-
het. Man förbisåg merendels den numera all-;
mänt insedda satsen, att allt gäller hvad det kan.
gälla ce. På ett annat ställe heter det, att
man klagade öfver fabrikanternes gnideri. i
0. S. V.
Liksom allt hvad, som rörer ullkulturen, ber
jag äfven följt dessa skriftvexlingar med mycken
uppmärksamhet, och jag har i detta ögomblick
flera af de nämnde tidningsartiklarne liggande
framför mig. Uti ingen af dem är jag i stånd
att upptäcka d löjliga klagomål, som insända-
ren säger sig hafva läst (eller kanske blott hört
talas om?) Deremot finner jag i de nummer af
Aftonbladet, som innehålla några af de nämnde
artiklarne, den tydligt uttryckta klagan, att en
sammansättning ägde rum till ullprisernas ned-
tryckande under den verkliga konjunkturen, att
man icke ens fick anbud på den fina ullen,
och man yttrade sig deri se ett nytt bidrag
till historien om nyttan af handelstvång och
importförbud. Vidare hette det, (i Afton-
hladet för den 14 Aug. 1885:) Vi hoppas
att hädanefter lika rättvisa skall ske alla Sve-
riges näringsidkare, och att, ifall kladet ännu
skall blifva till införsel förbudet, detsamma äfven
måtte blifva händelsen med ullen. Vi hoppas
att den dag skall gry, då en hel nation icke
mera behöfver öfverdrifvet dyrt betala en af si-
na nödvändighetsvaror, blott för att skaffa be-
qväm utkomst åt ett litet antal individer, som
icke behaga följa med sin tid. Slutligen hop-
s vi, att äfven ullproducenterna skola förena
sig till skydd för deras gemensamma interesse.
En annan artikel (Aftonbl. den 23 Sept. samma
år) slutar just med de orden, att man visserligen ej
klandrar Fabrikanterna för det de söka att erhålla
ullen för bästa möjliga pris, emedan det är naturligt;
men man klandrar, att sådane mesurer tagas, hvari-
genom ullprodukterna helt och hållet måste bero på
eras godtycke, och priset på ull ej får bero af
naturliga omständigheter Af sådan beskaf-
fenhet var ullproducenternas klagolåt; den upprepades
i samma anda i flera numror, och liknade så på ett
hår insändarens egen klagolåt, att man lätt kunde fal-
la på den ideen, att han blott omarbetat de tankar som
då yttras. Insändaren anmodas derföre vänligen att
uppzgitva, i hvilka tidningar den af honom citerade
löjliga klagolåten af ullproducneterna stått att läsa.
Forts. följer,