Sh 3
vande är oundgängligen nödvändigt. Jag är
själ och hjerta en anhängare af unionens upp
häfvande; ty hade vi vårt eget parlament
. College-Green, hvilket godt sällskap skulle ick
då ledsaga mig upp i huset! (Bifall och skratt.
. Men miva vänner! så mycket jag än är för uni
onens upplösning, så gär jag dock till Englanc
med det beslut, att först försöka, om vi ick:
thy förutan kunna erhålla rättvisa för Irland
Lyckas det, så låtom oss afstå från vår fordran
hvarom icke — så hurra för unionens upphäfvan-
de! (Stormande bifall.) Min vän Hutton är all
hvad vi kunna önska; han älskar Irland och det äi
rekommendation nog för honom. Han hata:
Oraniefaktionen lika så mycket som jag hatar
inqvisitionen (Bifall). — Jag önskar eder lycka,
och tackar eder för det i J följt mitt råd, och
afhållit eder från njutningen af spirituösa dryc-
ker, ty om J icke gjort det, så hade jag icke
blifvit vald. Följen således alltid eder Talemans
råd. Gån nu alla hem, och glädjen eder inom
eder husliga krets öfver denna segerdag. Ännu
en gång ber jag eder, att icke förnärma någon.
Upptänden ingen fröjdeeld, gören ingen illumi-
nation, ty edra fiender önska ingen ting annat,
än anledning till buller och oväsen. För så-
dane karlar, som utgifvarne af Evening-Pac-
ket — o! hvilka skojare! (Skratt) för dem skul-
le det blifva en stor glädje om J illumineraden
litet. Låtom oss åtnöjas med det hugg vi
gifvit municipalitetet. Jag försäkrar eder, att en
Oranieman skulle vara hvar och en af eder myc-
ket förbunden för en örfil, så att han kunde
fi en anledning att bringa eder inför polisen,
och sedermera få eder på en sex veckor inlo-
gerade i det der huset (Newgate) tversöfver.
(Vi skola följa ert råd). J hafven icke minsta
orsak att förarga er. . Englands valmän segra
genom korruption: är det icke en herrlig upp-
muntran för mig att veta det all verldens skat-.
ter ej förmå besticka det Irländska folket. Jag:
såg sjelf i Tralee en man, som bortkastade de
73 pund man lemnat honom för hans röst;
han bar dem upp på rådstugan och kastade
dem i pannan på agenten — och likväl ägde:
den arme mannen icke 23 pund. I Youghall,
der min son John förut var kandidat, tillböd
man en valman 35 pund, och frestelsen hade
så när besegrat honom, derest hans hustru ej
tillkommit. -Darby sade hon, jag vill säga
dig något: om du mottar pengarne, så svär jag
dig vid min qvinliga ära att jag ej längre will
dela säng med dig; jag vill taga våra två små
på armen, och de två äldre vid sidan, och tig
ga mig fram genom verlden ; jag villieke längre
bo i hus med dig: — Talaren slutade på föl-
jaade sätt: Jag kämpar för Irland; jag har
med Guds hjelp upplyft mitt fosterlands mera-
liska värde, ehuru jag funnit det trampadt un-
der fötterna, knappt kändt på Europas karta,
och föraktadt af det brittiska parlamentet... Och
hvad är det icke nu? Ager det icke hela Europas
deltagande? Ja dess gröna ängar och herrliga
dalar skola uppblomstra, så att det åter ma blif-
va befriadt och stort, en hafvets perla, en evigt
grön jord. .
Efter OConnell talade herr Hutton, och den
oerhörda folkmassan återvände i största lugn ock
ordning. Sålunda slutades ett af de vigrigasu 2
och mest hårdnackade parlamentsval i riket,
valet i Dublin, den på armod rikaste stad, utan
en enda af de oordningar, som utmärkt valen r
Englands rikaste handelsstäder.