Sh 3 vande är oundgängligen nödvändigt. Jag är själ och hjerta en anhängare af unionens upp häfvande; ty hade vi vårt eget parlament . College-Green, hvilket godt sällskap skulle ick då ledsaga mig upp i huset! (Bifall och skratt. . Men miva vänner! så mycket jag än är för uni onens upplösning, så gär jag dock till Englanc med det beslut, att först försöka, om vi ick: thy förutan kunna erhålla rättvisa för Irland Lyckas det, så låtom oss afstå från vår fordran hvarom icke — så hurra för unionens upphäfvande! (Stormande bifall.) Min vän Hutton är all hvad vi kunna önska; han älskar Irland och det äi rekommendation nog för honom. Han hata: Oraniefaktionen lika så mycket som jag hatar inqvisitionen (Bifall). — Jag önskar eder lycka, och tackar eder för det i J följt mitt råd, och afhållit eder från njutningen af spirituösa drycker, ty om J icke gjort det, så hade jag icke blifvit vald. Följen således alltid eder Talemans råd. Gån nu alla hem, och glädjen eder inom eder husliga krets öfver denna segerdag. Ännu en gång ber jag eder, att icke förnärma någon. Upptänden ingen fröjdeeld, gören ingen illumination, ty edra fiender önska ingen ting annat, än anledning till buller och oväsen. För sådane karlar, som utgifvarne af Evening-Packet — o! hvilka skojare! (Skratt) för dem skulle det blifva en stor glädje om J illumineraden litet. Låtom oss åtnöjas med det hugg vi gifvit municipalitetet. Jag försäkrar eder, att en Oranieman skulle vara hvar och en af eder mycket förbunden för en örfil, så att han kunde fi en anledning att bringa eder inför polisen, och sedermera få eder på en sex veckor inlogerade i det der huset (Newgate) tversöfver. (Vi skola följa ert råd). J hafven icke minsta orsak att förarga er. . Englands valmän segra genom korruption: är det icke en herrlig uppmuntran för mig att veta det all verldens skat-. ter ej förmå besticka det Irländska folket. Jag: såg sjelf i Tralee en man, som bortkastade de 73 pund man lemnat honom för hans röst; han bar dem upp på rådstugan och kastade dem i pannan på agenten — och likväl ägde: den arme mannen icke 23 pund. I Youghall, der min son John förut var kandidat, tillböd man en valman 35 pund, och frestelsen hade så när besegrat honom, derest hans hustru ej tillkommit. -Darby sade hon, jag vill säga dig något: om du mottar pengarne, så svär jag dig vid min qvinliga ära att jag ej längre will dela säng med dig; jag vill taga våra två små på armen, och de två äldre vid sidan, och tig ga mig fram genom verlden ; jag villieke längre bo i hus med dig: — Talaren slutade på följaade sätt: Jag kämpar för Irland; jag har med Guds hjelp upplyft mitt fosterlands meraliska värde, ehuru jag funnit det trampadt under fötterna, knappt kändt på Europas karta, och föraktadt af det brittiska parlamentet... Och hvad är det icke nu? Ager det icke hela Europas deltagande? Ja dess gröna ängar och herrliga dalar skola uppblomstra, så att det åter ma blifva befriadt och stort, en hafvets perla, en evigt grön jord. . Efter OConnell talade herr Hutton, och den oerhörda folkmassan återvände i största lugn ock ordning. Sålunda slutades ett af de vigrigasu 2 och mest hårdnackade parlamentsval i riket, valet i Dublin, den på armod rikaste stad, utan en enda af de oordningar, som utmärkt valen r Englands rikaste handelsstäder.