eller någon korporation. Vi tala här för när-
varande icke om detta monopolii rättsgrund, vi
tala blott om dess existens och de åligganden,
som äro en naturlig slutföljd deraf. Dessa må-
ste vara: alt förevisa publiken alla de dra-
matiska konstens och litteraturens alster, som
tidens bildning och dess särskilda fraktio-
ner af odlingsgrad, tycken och smak påkal-
la. Dessa olika tycken emfatta allt, ifrån farsen
ända upp till tragedien och stora operan; om
ej mängden förstår och senterer allt, finnas lik-
väl kännare och amatörer för hvarje genre, och
hvarje genre har således anspråk på att bli gif-
ven, den Glickska eperan, så väl som den Ros-
sinska, den franska tragedien som den tyska,
den goda komedien och vauderillen, så väl som
dramen och farsen. Om teatern invänder: ,jag
har ej sujetter till den eller den genren, så
svarar publiken med skäl: det angår oss icke;
du måste skaffa dig, ty derföre har du ditt
monopolium. Om teatern ytterligare återta-
ger: jag har inga penningar till kostnaden ! så
svarar publiken å nyo: så afstå då från ditt
monopolium, och låt andra inrätta teatrar, som
hafva bättre råd eller mera sakförstånd, än du.
Så länge du har qvar ditt menopolium, hafva
vi qvar våra fordringar på dig, ech ensamt på
dig, och kunna ej antaga din ursäkt, hvarken
om brist på materiel eller personal.n
Det är följaktligen obestridligt, att så länge
den Kongl. teatern fortfar att vara den enda
och monopoliserade, måste dess direktion, och
medelbarligen den som utnämnt henne, rege-
ringen, äga förbindelsen, att följa med allt hvad
tiden företer ypperst i dramatiskt och lyriskt
afseende, likasom att icke sätta å sido hvad
som är kärt af våra natiemella minnen; en så-
dan teater, så länge hon innehar sitt monopo-
lium, får icke undskylla sig med hrist på fi-
nanciella eller intellektuella tillgångar att upp-
fylla dessa fordringar, oeh hvad der icke gif-
ves, det måste anses icke gifvas af det skä-
let, att det icke befinnes godt, icke värdigt
I denna teater och tidehvarfrvets bildning.
Endast det sednare kunde således antagas så-
som en giltig orsak, hvarföre man ej mer får
se Gustaf Wasa, i fall sådant icke för den in-
I stundande tiden skulle vara att hoppas. Direk-
ltionen, åt hvilken man bör göra den rättvisan
att den i öfrigt under det sednmaste spelåret gif-
vit allmänheten mera omväxling och flera pjeser
af värde, än jemförelsevis på många år förut ägt
rum, borde, såsom vi tro, också i omförmälda
hänseende ej nog misskänna sin förbindelse, att
Ihon ej skulle gifva publiken ett så allmänt vär-
, deradt och nu så länge saknadt skådespel, eller
underlåta att anskaffa en god personal dertill.
Bristande penningetillgång bör, enligt det res-
sonnement vi här ofvan framställt, ej få genera
henne, emedan hon i sådant fall naturligtvis
anmäler saken hos sin principal, hvilken utan
Itvifvel gevast efhjelper bristen, hksom Kejsarn
af Ryssland, Konungen af Preussen, Konungen
af Danmark m. fl. göra med sina teatrar, och
som hvarje enskild teater-föreståndare gör med
sin. Han ersätter recettens balans med sin e-
gen kassas tillgångar, eller om han det ej kan
eller vill, upplöser han sitt etablissement, och
låter der, som kan eller vill, öfvertaga det, el-
ler uppsätta ett annat.
Äfven vi hafva hört talas om Kongl. te-
jaterns skuldsättning, men förstå ej att den an-
I går det allmänna mer, än hvilken annan per-
I sons affärer som helst. Om skuld existerar, så
blir den naturlig!vis betald af teaterns nu va-
rande ägare, och kan och bör på intet sä:t rub-
ba dess gång eller upphäfva dess förbindelser.
TAtt staten ej kan komma att betala skulden, är
iså gifvet, att något dylikt aldrig kan sättas ifrå-
ga, emedan staten ej har något med teatern
att göra. Annat är att betala det anslag för
I dramatiska spektaklet, som Ständerna beviljat
I detsamma. Det enda tvisteämnet mellan Te-
faterstyrelsen och det allmänna är således om
Ihvad som är godt eller icke, och när Direktio-
nen blifvit öfvertygad, att ett stycke t. ex. Gu-
staf IVasa verkligen är godt, att hon således
ej får skam af dess uppförande, då uppför hon
det också ofelbart, emedan hon visserligen im-
I ser, bättre än vi kunna säga det, att hon har
I förbindelsen dertill.
——K e————KLJnnmnnnn.nn—n— mm nn vnn— —X — — — . —..dr I — —— ee —— mma