Article Image
eller någon korporation. Vi tala här för närvarande icke om detta monopolii rättsgrund, vi tala blott om dess existens och de åligganden, som äro en naturlig slutföljd deraf. Dessa måste vara: alt förevisa publiken alla de dramatiska konstens och litteraturens alster, som tidens bildning och dess särskilda fraktioner af odlingsgrad, tycken och smak påkalla. Dessa olika tycken emfatta allt, ifrån farsen ända upp till tragedien och stora operan; om ej mängden förstår och senterer allt, finnas likväl kännare och amatörer för hvarje genre, och hvarje genre har således anspråk på att bli gifven, den Glickska eperan, så väl som den Rossinska, den franska tragedien som den tyska, den goda komedien och vauderillen, så väl som dramen och farsen. Om teatern invänder: ,jag har ej sujetter till den eller den genren, så svarar publiken med skäl: det angår oss icke; du måste skaffa dig, ty derföre har du ditt monopolium. Om teatern ytterligare återtager: jag har inga penningar till kostnaden ! så svarar publiken å nyo: så afstå då från ditt monopolium, och låt andra inrätta teatrar, som hafva bättre råd eller mera sakförstånd, än du. Så länge du har qvar ditt menopolium, hafva vi qvar våra fordringar på dig, ech ensamt på dig, och kunna ej antaga din ursäkt, hvarken om brist på materiel eller personal.n Det är följaktligen obestridligt, att så länge den Kongl. teatern fortfar att vara den enda och monopoliserade, måste dess direktion, och medelbarligen den som utnämnt henne, regeringen, äga förbindelsen, att följa med allt hvad tiden företer ypperst i dramatiskt och lyriskt afseende, likasom att icke sätta å sido hvad som är kärt af våra natiemella minnen; en sådan teater, så länge hon innehar sitt monopolium, får icke undskylla sig med hrist på financiella eller intellektuella tillgångar att uppfylla dessa fordringar, oeh hvad der icke gifves, det måste anses icke gifvas af det skälet, att det icke befinnes godt, icke värdigt I denna teater och tidehvarfrvets bildning. Endast det sednare kunde således antagas såsom en giltig orsak, hvarföre man ej mer får se Gustaf Wasa, i fall sådant icke för den inI stundande tiden skulle vara att hoppas. Direkltionen, åt hvilken man bör göra den rättvisan att den i öfrigt under det sednmaste spelåret gifvit allmänheten mera omväxling och flera pjeser af värde, än jemförelsevis på många år förut ägt rum, borde, såsom vi tro, också i omförmälda hänseende ej nog misskänna sin förbindelse, att Ihon ej skulle gifva publiken ett så allmänt vär, deradt och nu så länge saknadt skådespel, eller underlåta att anskaffa en god personal dertill. Bristande penningetillgång bör, enligt det ressonnement vi här ofvan framställt, ej få genera henne, emedan hon i sådant fall naturligtvis anmäler saken hos sin principal, hvilken utan Itvifvel gevast efhjelper bristen, hksom Kejsarn af Ryssland, Konungen af Preussen, Konungen af Danmark m. fl. göra med sina teatrar, och som hvarje enskild teater-föreståndare gör med sin. Han ersätter recettens balans med sin egen kassas tillgångar, eller om han det ej kan eller vill, upplöser han sitt etablissement, och låter der, som kan eller vill, öfvertaga det, eller uppsätta ett annat. Äfven vi hafva hört talas om Kongl. tejaterns skuldsättning, men förstå ej att den anI går det allmänna mer, än hvilken annan perI sons affärer som helst. Om skuld existerar, så blir den naturlig!vis betald af teaterns nu varande ägare, och kan och bör på intet sä:t rubba dess gång eller upphäfva dess förbindelser. TAtt staten ej kan komma att betala skulden, är iså gifvet, att något dylikt aldrig kan sättas ifråga, emedan staten ej har något med teatern att göra. Annat är att betala det anslag för I dramatiska spektaklet, som Ständerna beviljat I detsamma. Det enda tvisteämnet mellan Tefaterstyrelsen och det allmänna är således om Ihvad som är godt eller icke, och när Direktionen blifvit öfvertygad, att ett stycke t. ex. Gustaf IVasa verkligen är godt, att hon således ej får skam af dess uppförande, då uppför hon det också ofelbart, emedan hon visserligen imI ser, bättre än vi kunna säga det, att hon har I förbindelsen dertill. ——K e————KLJnnmnnnn.nn—n— mm nn vnn— —X — — — . —..dr I — —— ee —— mma

6 september 1837, sida 2

Thumbnail