ver se en skymt af det förvaltande verkets in-js,
ve på samma gång, som den förråder dennala:
besynnerhga fruktan för offentligheten, hvilken ! at
tyckes höra till vissa vederbörandes trosbekän-(
nelse. -
Redaktienen af detta blad låt nemligen förli- H
den vår efterhöra förhållandet med en liqvid is!
för några slipstenar, hvilken liqvid sades vara
fördröjd genom onödiga invändningar vid Flot-
tans KamererareKontor. Sedan Red. fått af-ld
skrift af handlingarne, befanns af dem att för-d
hållandet ej var sådant, som det blifvit uppgif-! 1
vet, utan att Kamereraren åtskilliga gånger be-!
gärt StationsChefens skriftliga befallning om!n
medlens utbetalande, emedan han icke, utan enin
sådan, vågade af anslagen till kanonslups-skju-
lens byggnad disponera medel till för densamma ()
alldeles främmande ändamåäl. Denna begäran v
om utbekommande af handlingar, som ju icke
behöofde fördöljas, gaf emellertid anledmng till
en explikation mellan ofvanomförmälde herrar,
och denna explikation har gifvit Hr Kamerera- ;
ren Krutumejer anledning att begära en ny in- !1
för Kongl. KrigsHofrätten. För att sluta afjs
båda parternas bemödande att se allt från den it
goda sidan, lärer några nya upptäckter icke
vara att förvänta. Imedlertid sakna de, somt
redan i handlingarne förekommit, icke intresse.
Hr Kammereraren Krutmejer börjar sitt me- 4
(
j
(
1
I
morial till Krigshofrätten med att beklaga det
förhållande, som längre tid ägt rum mellan ho-
nom och chefen, dennes sträfhet och öfver-
lägsenhet i bemötandet, samt vantrefnaden af!
att tigande lida dagliga förödmjukelser.? — På
denna ingress följer käromålets utveckling ij.
följande ordalag:
Efter det nyligen en af härvarande tidnings-Redac-
tioner hos ChelsEmbetet begärde få lösa afskvift af
handlingarna i ett vid Flottan förelallet economiskt
mål, lät Herr Amiralen inkala mig, tillkännagal sitt
missnöje öfver att detta mål kommit till Redactionens i.
kunskap samt förklarade attjag och ingen annan med-
delat henne underrättelse derom; och sade sig der-
fore hafva velat gilva mig en läxa Jag tog mig
härvid tribeten anmärka, det Herr Amiralen ej ägde
någon laglig rätt, att gifva mig någon föreställning
eller så kallad skrapa, utan att i judiciel väg vara ati
behörig myndighet dertill auktoriserad, men långt i-
fån, att denna erinran skulle hatva väckt Herr Ami-
;slens eftersinnande, och återfört konom till mera I
foglighet, fortfor Herr Amiralen tvärtom icke blott
i samma ton, utsn ökade ännu mer det bittra deri,
genom den till mig ställda förfrågan, huruvida icke,
cå tidningarre nu skulle veta allt, det vore lämpligt,
ett äfven införa berättelsen om det faktum, då jag
ville åtkemma någon fodervät, men dervid hade den
försigtigheten, att skjuta en viss namrnrgifven skräddare
framför mig. Denna insinuation, den otvetydiga be-
skyllningen för oredlighet och försnillning var mer,
än jag kunde och borde fördraga. Jag påminde Herr
Amiralen om nödvändigheten, att å:minstone så myc-
ket väga sina ord, det man ej sade mer än man kun-
de försvara, och jag aflägsnade mig, föratt icke glöm-
ma hvad jag var skyldig lydnvadspligten. Jag väntade
att Herr Amiralen efteråt skulle påminna sig hvad han
v:r skyldig befälhafvarens pligt och återkalla, eller
förklara sina ord i de personers närvaro, som afhört
dm, och hvilka voro Herrar PremierLöjtnanten Ca-
stegren, Asessoren Secreteraren Björkegren och Au-
diteuren Werner. Då jag i flera dagar väntat förgät-
ves, tog jag mig slutligen friheten skrifdigen anhålla
om en sådan upprättelse, hvars nödvändighet för mig
såsom menniska, Embetsman och sjelf Chef för en
icke obetydlig tjenstemannapersonal, jag sökte göra
för Herr Amiralen åskådlig Jag föreställde mig, att
Herr Amiralen af sig sjelf skulle inse, bättre än jag
kunde eller ville ådagalägga det, hmu föga den för
men kan räkna på sina underlydandes aktning, som
icke blott af sin Chef dageligen behandlas med up-
penbar missaktning, utan dertill at honom beskylles
för låg egennytta, för en grof förgätenhet af sin pligt,
och stillatigande fördrar ett sådant bemötande. Sedan
jess mer än åtta dsgar fåfängt väntat ett svar på min
begäran, inlemnade jag till Herr StationsChefen ett
Memorial, som jag här tar mig friheten bifoga, och
hvari jag anhöll, det han måtte behaga förordna en
undersökning om förhållandet af den foderväf han om-
slat, och som jag skulle sökt åtkomma, på det att
sålunda måtte upplysas. om någon atsigt till försnill--
ing möjeligen kunnat ligga till grund för mitt hand-
inossätt dervid. I stället att göra ens det vanliga
tkesändet på ett i officiel väg aflåtet Memorial. beha-
gede Herr Amiralen låta inkalla mig och sade mig,
att jag till honom inskickat en handling, som icke
var föremål för Cancelliets diarier,, hvartöre Herr A-
mm valen till mig återlemnade densamma.
Jag qvalilicerar icke det förfarande hos en Chef,
fy
a. sedan han kränkt en underlydandes heder, genom
en sårande beskyllning, öka dess tyngd med att för-
neka honom tillfredsställelsen, att åtminstone tå öf-
vityga honom, det han ej förtjent en sådan baband-
ins Herr Amiralen ser troligtvis icke saken ur sam-
mi synpunkt, och skulle förmodeligen i sådant fall
icke gjort hvad han nu gjort. Men hvad jag vet är,
atv om jag nu stannade på hallva vägen, om jag ät
n jle mig med de misslyckade försöken, att bevisa
ociatisheten i den m t mig framkastade misstankan,
skalle jag, om hon än icke qvarblef i deras minne,
som ghörde dess yttrande, likväl allt för djupt gvar-
stanna i mitt eget, och blottställa mig för det värsta
a! hvad som kan hända en man af hederskinsla — det
a: nödgas tänka förklenligt om sig sjelf.
Af denna an!edning måste jag ödmjukast anbålla,
I URI AN KaÄanRkl Kl ge HÄR åttan hehavade föran-