ver se en skymt af det förvaltande verkets in-js, ve på samma gång, som den förråder dennala: besynnerhga fruktan för offentligheten, hvilken ! at tyckes höra till vissa vederbörandes trosbekän-( nelse. Redaktienen af detta blad låt nemligen förliH den vår efterhöra förhållandet med en liqvid is! för några slipstenar, hvilken liqvid sades vara fördröjd genom onödiga invändningar vid Flottans KamererareKontor. Sedan Red. fått af-ld skrift af handlingarne, befanns af dem att för-d hållandet ej var sådant, som det blifvit uppgif-! 1 vet, utan att Kamereraren åtskilliga gånger be-! gärt StationsChefens skriftliga befallning om!n medlens utbetalande, emedan han icke, utan enin sådan, vågade af anslagen till kanonslups-skjulens byggnad disponera medel till för densamma () alldeles främmande ändamåäl. Denna begäran v om utbekommande af handlingar, som ju icke behöofde fördöljas, gaf emellertid anledmng till en explikation mellan ofvanomförmälde herrar, och denna explikation har gifvit Hr Kamerera; ren Krutumejer anledning att begära en ny in!1 för Kongl. KrigsHofrätten. För att sluta afjs båda parternas bemödande att se allt från den it goda sidan, lärer några nya upptäckter icke vara att förvänta. Imedlertid sakna de, somt redan i handlingarne förekommit, icke intresse. Hr Kammereraren Krutmejer börjar sitt me4 ( j ( 1 I morial till Krigshofrätten med att beklaga det förhållande, som längre tid ägt rum mellan honom och chefen, dennes sträfhet och öfverlägsenhet i bemötandet, samt vantrefnaden af! att tigande lida dagliga förödmjukelser.? — På denna ingress följer käromålets utveckling ij. följande ordalag: Efter det nyligen en af härvarande tidnings-Redactioner hos ChelsEmbetet begärde få lösa afskvift af handlingarna i ett vid Flottan förelallet economiskt mål, lät Herr Amiralen inkala mig, tillkännagal sitt missnöje öfver att detta mål kommit till Redactionens i. kunskap samt förklarade attjag och ingen annan meddelat henne underrättelse derom; och sade sig derfore hafva velat gilva mig en läxa Jag tog mig härvid tribeten anmärka, det Herr Amiralen ej ägde någon laglig rätt, att gifva mig någon föreställning eller så kallad skrapa, utan att i judiciel väg vara ati behörig myndighet dertill auktoriserad, men långt ifån, att denna erinran skulle hatva väckt Herr Ami;slens eftersinnande, och återfört konom till mera I foglighet, fortfor Herr Amiralen tvärtom icke blott i samma ton, utsn ökade ännu mer det bittra deri, genom den till mig ställda förfrågan, huruvida icke, cå tidningarre nu skulle veta allt, det vore lämpligt, ett äfven införa berättelsen om det faktum, då jag ville åtkemma någon fodervät, men dervid hade den försigtigheten, att skjuta en viss namrnrgifven skräddare framför mig. Denna insinuation, den otvetydiga beskyllningen för oredlighet och försnillning var mer, än jag kunde och borde fördraga. Jag påminde Herr Amiralen om nödvändigheten, att å:minstone så mycket väga sina ord, det man ej sade mer än man kunde försvara, och jag aflägsnade mig, föratt icke glömma hvad jag var skyldig lydnvadspligten. Jag väntade att Herr Amiralen efteråt skulle påminna sig hvad han v:r skyldig befälhafvarens pligt och återkalla, eller förklara sina ord i de personers närvaro, som afhört dm, och hvilka voro Herrar PremierLöjtnanten Castegren, Asessoren Secreteraren Björkegren och Auditeuren Werner. Då jag i flera dagar väntat förgätves, tog jag mig slutligen friheten skrifdigen anhålla om en sådan upprättelse, hvars nödvändighet för mig såsom menniska, Embetsman och sjelf Chef för en icke obetydlig tjenstemannapersonal, jag sökte göra för Herr Amiralen åskådlig Jag föreställde mig, att Herr Amiralen af sig sjelf skulle inse, bättre än jag kunde eller ville ådagalägga det, hmu föga den för men kan räkna på sina underlydandes aktning, som icke blott af sin Chef dageligen behandlas med uppenbar missaktning, utan dertill at honom beskylles för låg egennytta, för en grof förgätenhet af sin pligt, och stillatigande fördrar ett sådant bemötande. Sedan jess mer än åtta dsgar fåfängt väntat ett svar på min begäran, inlemnade jag till Herr StationsChefen ett Memorial, som jag här tar mig friheten bifoga, och hvari jag anhöll, det han måtte behaga förordna en undersökning om förhållandet af den foderväf han omslat, och som jag skulle sökt åtkomma, på det att sålunda måtte upplysas. om någon atsigt till försnill-ing möjeligen kunnat ligga till grund för mitt handinossätt dervid. I stället att göra ens det vanliga tkesändet på ett i officiel väg aflåtet Memorial. behagede Herr Amiralen låta inkalla mig och sade mig, att jag till honom inskickat en handling, som icke var föremål för Cancelliets diarier,, hvartöre Herr Amm valen till mig återlemnade densamma. Jag qvalilicerar icke det förfarande hos en Chef, fy a. sedan han kränkt en underlydandes heder, genom en sårande beskyllning, öka dess tyngd med att förneka honom tillfredsställelsen, att åtminstone tå öfvityga honom, det han ej förtjent en sådan babandins Herr Amiralen ser troligtvis icke saken ur sammi synpunkt, och skulle förmodeligen i sådant fall icke gjort hvad han nu gjort. Men hvad jag vet är, atv om jag nu stannade på hallva vägen, om jag ät n jle mig med de misslyckade försöken, att bevisa ociatisheten i den m t mig framkastade misstankan, skalle jag, om hon än icke qvarblef i deras minne, som ghörde dess yttrande, likväl allt för djupt gvarstanna i mitt eget, och blottställa mig för det värsta a! hvad som kan hända en man af hederskinsla — det a: nödgas tänka förklenligt om sig sjelf. Af denna an!edning måste jag ödmjukast anbålla, I URI AN KaÄanRkl Kl ge HÄR åttan hehavade föran