än ?4 al hela husets innehåll (7), upptages af de
I särskilta samlingarna och af boningsrum för in-
tendenterne deröfver. Till löner åt dem och
betjeningen vid detta Riks-museum och ull
samlingarnas förökande, hafva Bikets Ständer an-
slagit en årlig summa af 2,500 Rdr b:ko (8),
men derutöfver måste akademien, för att i än-
damålsenlig verksamhet underhålla och utvidga
denna offentliga anstalt, af sma enskilda medel
göra betydligen högre tillskott, hvilka under året
1833 uppgingo till 4,34 Rdr 44 sk. 3 rst.
och under 1836 till 3,762 Rdr 5 sk. 4 rst.
I banko. Uti dessa tillskott äro inbegripna för
hvardera året, de 300 Rdr b:ko, hvarmed nå-
igre ibland akademiens Hrr ledamöter förbundit
sig att årligen under en tid af 5 år, bereda
Riks-museum biträdet af Hr von Wrights yp-
per iga skicklighet att afrita naturalster.
Herr J. medgifver vidare, att akademien är
i uteslutande besittning af almanachornas tryck-
ning, hvilket privilegium uu mera blifvit hennes
bety dligaste inkomst. (9) Det bör likval anmär-
jkas att det astronomiska observatorium uppbygts
j ej med statens medel utan med akademiens
; enskilta, samt att, emedan imtet anslag finnes
i Riksstaten for dess underhåll, har Kongl. Maj.t
Ipå den för helt andra (10) behof i Paksstaten
sparsamt beräknade och alltsedan 1809 ej för-
höjda extra utgiftstiteln, i nåder anordnat det
tillfälliga årliga arfvede af 300 Rdr b:ko, hvar-
med en jemväl utomlands berömd, yngre
astronom, Magister H. Selander kunnat till be-
höfligt biträde åt den med svag syn be-
svärade observatorn, anställas vid denna inrätt-
ning, samt hitills bibehållas åt densamma och
åt fåderneslandet. Utöfver de 53,000 R:dr, som
än hälften af husets inköpssumma? eller af
i sjelfva natur-alsterna, hennes egendom?
6) Mot en inträdesafgift af 12 sk. banco. Det
är en god inrättning, att man får sc statens
samlingar mot kontant betalning och slipper
att blifva afvisad af godtycket, och man står
i förbindelse hos dem som infört detta bruk.
Men äfven akademien bör ej beklaga sig der-
I öfver. Många som kringresa, för att visa de
I märkvärdigheter, dem de sjelfva bekostat, nöja
sig dock med en ringa inträdesafgift, churu
. de icke, såsom akademien, af allmänna medel
I
I
I
j
j
I
erhålla bidrag till köpesumman och årligt un-
derstöd, utan tvertom måste betala till Kongl.
theatern och Kongl. kapellets pensionskassor,
någon gång så mycket eller mer, än hela de-
ras dagsinkomst, ehuru de och deras enkor.
aldrig få en skilhng af dessa kassor, som de.
bidraga att samla, och ehuru de artister, för
hvilkas nytta de ackumuleras, aldrig för dem
sjungit en enda ton eller spelat en enda takt,
utan kontant betalning.
7) Samlingarne upptaga den mindre hälften af
huset; staten gaf den större hälften till hu-)
sets inköp; af hvem fordrar man då hyran?
8) Ständerna löna således detta Riks-musei em-
. betsmän, sedan de inköpt huset, hvari :
förvaras, och ändå klagar man öfver deras
njugghet !
9 Denna almanackornas tryckning inbringar
akademien, om vi icke bedraga oss, en årlig
inkomst af omkring 11,000 L: dr. Af hvem
uppbär hon denna inkomst? af sitt privile-
gum exclusivum. Af hvem har hon erhållit
detta? Af Ständerna, som, just för dess skuld,
vid tryckfrihetslagens stiftande läto deri in-
flyta klausualen om privilegier, som kunna
meddelas på skrifters utgifvande. Då arbe-
ten, af hvilka blott ett par tusen exemplar kun-
na föryttras, säljas för mindre an 2 sk. b:co
arket, undfår akademien, som föryttrar ett
par hundra tusen almanackor, 4 sk.r:gds
för arket, en beskattning, som träffar alla
rikets innevånare, äfven den fattigaste. Tag
bort detta privilegium, och almanackan skall
hållas allmänheten tll handa för hälften, kan-
ske fjerdedelen af dess nuvarande pris. Vi
missunna visserligen icke akademien denna
inkomst, och vilja ej öfverdrifva tyngden af
oden ifrågavarande beskattningen, men vi vilja,
att rätt skall ske hvar och en, och alt den,
som åtnjuter ett så betydligt monopolium, ej
bör framställas som af statsmakterna helt och
hållet vanlottad.
10) För hvilka andra? är ej meningen dermed,
att ersätta bristen i något anslag, att fylla nå-
got angeläget behof? Och om vetenskaperna
äro mest af alla vanlottade i anslagsväg, om
regeringen tydligt känner och ömmar för de-
ST LfPR PT oo fe 2 4 . å