gt självy VE MP TOA
hvilkas tillförlitlighet red. ej har skäl att tvifla.
Vi kunna icke låta denna i offentliga bladet in- :
tagna och undervisningen rörande artikel passe-
ra utan anmärkningar, och om dessa äro rikti :
ga, lägga vi statens blad till last forsumligheten -
au icke hafva gjort dem och dess sålunda röjda
liknöjdhet för en af fosterlandets vigtigaste an -
gelägenheter. .
Den insände artikeln förskrifver sig från Hr
prosten Holm i Själevad, som är i beständigt
muvemang isynnerhet för att åstadkomma den
älskliga rörelse, som heter march på stället. Det-:
ta sednare gäller dock icke om rörelse inom
den enskilda hushållningen, för hvilken, som
man sett af tidningarne, Hr prosten Holm visat
sig mycket verksam. Herr prosten antar först,
att opinionen icke är för ökade skolor, och här-
på har Hr prosten funnit ett bevis i den mot-
vilja, hvarmed förslaget om en skolinrättning
mottogs i hans egen församling. Dernäst antar
Hr H., att behof icke göres ai ökade skolor,
emedan antalet af lärjungar vid Hernösands lä-
roverk från 1825 till 1837 betydligen aftagit,
ehuru folkmängden under tiden ökat sig. Detta
aftagande är dock mindre vid gymnasium än vid
skolan. På grund af denna erfarenhet föreslår
Herr prosten, att skolornas antal på landet ej
må förökas, men att klockarne, som nu kun-:
ra föra ett sysslolost Hf hela veckan igenom,
mätte sättas i mödvändighet att uppfylla det å-
gande som kyrkolagerm och flera Kongl. för-.
dnirgar dem föreskrifva, nemligen att under-
visa allmogens eck de fattigas barn i läsa och
skrifva. Sedan detta först skett, kunde, för-
menar År prosten, en mtisk biskop tillhålla pre--
sterskapet, att äfven uppfylla dess akicgande, och
på detta sätt skall ändamålet vinnas tillräckli-
gen, utan att landet betungas med nya skol-
mästare, hvilka dock onödigtvis skulle öka de
lärandes antal i samhället. — Undervisningen
bör för öfrigt endast gifvas i kristendomslara, i:
thy att frukta Gud, ära Konungen och älska
sina bröder anses för hvarje medborgares första
pligt. Slutligen anser Hr prosten verkställigheten
af förslaget icke böra öfverlemnas at församlingarne,
icke heller åt regeringen, utan åt Landshöfdin-.
geembetet och konsistorium. i
Om det vore möjligt att i en tidning fram-
ställa ett helt uppfostringssystem, skulle man ic-
ke behöfva ens namna Hr prosten Holms rä-!
sonnement, för att fälla det inför hvarje aldrig
så litet upplyst person; men här måste vi foöl-!
ja nämnde räsonnement, för att dertill foga de
anmärkningar, förutan hvilka Statstidningen ic-;
ke bordt offentliggöra detsamma. I
Först måste vi erinra, att nödvändigheten af
undervisning alldeles icke beror af opinionen:
derom, aldraminst af opinionen inom en viss
församling, om denna än vore prosten Holms:
egen. :
För det andra bör anmärkas, att opinionen !
inom Själevad icke har mycket att betyda, i
j-mförelse med opinionen inom hela riket, och
hos alla dessa som ansett undervisning så mnö-
dig, att de för densamma uppoffrat stora sum-:
mor, och ej sällan hela sin egendom. Kan
prosten Holm vara okunnig om att en mängd
nya skolor i sednare tider blifvit anlagda, och
kan man ens med säkerhet antaga, att det varit
motvilja för undervisning, som förmått Själe-
vadsboerne att afslå Hr prostens förslag. An-
dra pastorer hafva genomdrifvit sina skolförsla-
ger och man räknar dem detta till heder, må-
hända hafva de dervid användt någon egen-
skap, som Hr prosten saknar. De upplystares
opinion har högt uttalat sig för undervisningen,
och om allmogen på några ställen ej gjort det
lika högt, bör man erinra sig, för det första, att
allmogen fått minst af den underbyggnad, som
låter oss inse kunskapernas nytta, och för det
andra, att allmogens betänklighet med nya skol-
mrättningar mera sällan härrör af vanvördnad
för kunskaper, än af fruktan för något med sko-:
lorne förenadt, och af misstroende för duglig I
heten af de förslag man gjort dem. — Att vid
Hernösands läroverk de studerandes antal afta-!
Ft, bevisar ingenting, om man ej kan visa I
att de studeramdes antal öfver hela riket
ngt. Men det förhåller sig tvertom; fera!
skeler äro inrättade, och Statstidningen
har sjelf offentliggjort alla de uppgifter, som
skulle visa att undervisningen är i tilltagande.
fa Eller har Statstidningen endast velat på re-j
geringens vägnar skryta med uppgifter, som den
ansett osanna, eller önskat vara det? Om lär-
jungarnes antal vid ett gymnasium eller stifts-
Israverk aftasver. kan sådant härröra dels deraf