Men om regeringel ICKE AU 006 Sebtt
verka på dessa inkorrigibla ständer, om hon ej
förmår hvarken med råd och föreställningar el-
ler andra medel afvända dem från deras ohej-
dade ifver, att oupphörligen anslå medel för
militär-behof, för allahanda öfverflödiga utgifter,
och att förgäta de högre, immateriella behofven,
hvarföre söker hon icke förskaffa sig och landet
bättre ständer? Hvem är det väl som erkänt, att
de nu varande ständerna icke representera det
nuvarande svenska folket, dess intressen och
bildningsgrad, och att, i fall de än gjorde det,
deras sammansättning likväl hindrar den bättre
andan från att fritt uttala sig och verka? Stän-
derna sjelfva och den liberala pressen. Hvem
är det som föreslagit reformer i denna olämp-
liga representation? tänderna sjelfva och den
liberala pressen. Hvem är det deremot, som
hindrat dessa reformer, än direkt genom sine
anhängare, än indirekt genom underlåtenheten
att framställa förslag till en enda tidsenlig för-
ändring? Regeringen, som tvertom lämnat utan
afseende direkta petitioner i detta fall, under afvak-
tan på svenska folkets långsamt mognande öfver-
tygelse, ehuru dennna opinion grott och växt
och blomstrat i sekler och särskildt räknar åtmin-
stone de sista 25 åren som sin mognads-tid.
Af allt detta måste sålunda följa, antingen att
ständerna, i stt nuvarande skick och sitt hittills
vanliga bandlingssätt, äro efter regeringens sin-
ne, när hon ej wil ha dem annorlunda, och
att följaktligen de, som klaga öfver något stän-
dernas förfarande, icke uttrycka regeringens tan-
ka, eller och att hon är nöjd med dem i all-
mänhet, och, blott för tillfället litet mislynt när
de halsstarrige någon gång råka gå en egen väg.
Det är eljest omöjligt, att förklara den a omah,
att man äflas med att bibehålla en inrättoving,
öfver hvilken man för ouphörliga klagomål.
Den historik talaren framlagt öfver akade-
miens ekonomiska ställning under olika. perio-
der, saknar visserhgen icke värde. ÖOnskligt
hade dock varit, att författaren ej velat stadna.
vid denna detalj utan egna en lika nitisk skick--
lighet åt akademiens verksamhet under olika
perioder, åt jemförelsen mellan hvad den varit
och hvad den enligt sin inräftning bordt vara hvad:
den är, och hvad den enligt namnet och nuti-
dens fordruigar bordt vara, Vi skulle önska en
sådan undersökning af Hr Järtas arbetsförmåga
och nit, ej i den tanka, att något ofördelaktigt för
akademien skulle komma i dagen utan för att
med erfarenhetens och räsonementets förenade
tillbjelp få utredt hurudan en offentlig veten-
skaplig institution bör vara, för att i vår tid.
svara mot sin bestämmelse. Vi vete vål, att:
denna undersökning skulle visa, att åtskilligt
fordom hört till akademiens bestämmelse, som
icke mer äger någon tunga inom dess murar,!
samt att i närvarande tid ännu mer, som förut !
saknats, borde i akademiens bestämmelse inta-
gas; men sanningen förnärmar ingen, och det
är för ett helt annat ändamål än tadlets, vi ön-
ska, att den kunde komma i dagen. — Saken är :
den, att när man för något ändamål begär folkets
pengar, så måste man framför allt tydligt och ;
och klart framlägga nödvändigheten och nyttan
af folkets bidrag, och visa ej allenast att ända-
målet är godt, utan ock att medlen till dess upp-
nående äro fullkomligt säkra, och underkastade
en naturlig kontroll. Nu förhåller det sig i våra,
dagar tillika så, att folket mindre tror på rege-;
ringens ord, än på hvad folket med egna ögon )
ser: en plan, en klar och tydlig plan för veten-
skapernas befrämjande är derföre en såkrare fö-
respråkare hos folket, än alla ministeriella fra-
ser, all högvederbörlig klagolåt. Att utarbeta en!
sådan plan öfver vetenskapernas understöd af
folkets medel, skulle väl anstå en vetenskaps-
akademi, och ett sådant arbete skulle leda ge-
nare till målet, än alla de slängar, för hvilka
regeringen kommit i misshugg, under Hr Järtas
skenbara bemödande att basa upp Ständerna.
—— AA co
Ifrån Berlin skrifves, att i kongl. jerngjuteriet
darctädecs nu hifvit färdiot det monument. som