sennad Or Jangars Skjuts OCh underha!l, sam
en femtedel af den, hvilken nationen ärhge!
skattar till Veneriska kurinrättningar. (3) On
ifrågavarande summa lades på brännvinspannor
na, skulle hon blott med 5 rst. belasta hvar)
kannerymd af dessa ymnigt flödande källor til
laster och brott; eller, om den utginge af tul
len på vin, skulle den ej belöpa sig till fullt
skillingar på hvarje kanna af denna främmand
dryck, i bruket hvaraf alltför många bland d
förmögnare klasserna ådagalägga sin smak fö
ädlare, (4) men materiella, njutningsmedel.
De anslag, Akademien åtnjutit, hafva lemnat
oförändrade, oaktadt myntets försämring, hvil.
ket äfven förorsakat minskning i värdet af des
egna kapitaler hvartill ännu kommer nedsätt
ningen i; räntorna, vällad genom de i sednar
tider allt mer utsträckta k:edit-anstalterna, hvil-
ken minskning snart torde uppgå till 700 RBdi
banko. Statens bidrag härtill hafva, enligt Hi
Järtas omdöme, varit mer än skaligen ringa
Väl har Akademien, genom ett Rikets Ständer:
beslut, som icke må otacksamt förtigas, erhålli
en summa af 25,000 Rdr såsom hjelp till in-
redningen af dess nuvarande hus. Men härvic
torde ock böra bemärkas, att akademien, inom
samma, till ett värde af 80,000 Rdr beräknad
hus, upplåtit, utan fordrad eller beviljad hyra (5
w
allmänhetens så omisskänneligt yttrade ön-
skan, att tillåta enski:dta teatrar, hvarigenon
både staten och Kongl. fomiljen kunde be-
spara sina anslag till en inrättning, om hvil-
ken en utmärkt litteratör, som visst icke hö:
hvarken till oppositionen eller till dessa tid-
ningsskrifvare, offentligt yttrat, att den ha
ingenting nationellt, mer än de uppträdande
personernes egenskap af infödingar och de
språk de tala? Redan här kunde en betyd-
lig förökning vinnas i tillgångarne för veten-
skapernas behof.
3) Hvarföre har icke Förf. fortsatt denna sam-
manställning? hvarföre har han ej tillagt, at
den icke utgör en trettiondedel af första huf-
vudtitelns anslag, som, nir man diträknar de
äldre hofembetsmännens pensionsstater, gå till
nära 800,000 Rdr; att den icke utgör en
10:de del af den så föga gagnande lyxarti-
keln: ministerstaten; att den icke är en 160:e
del af försvarsverkets till lands, som under
fredens mellantider kostar nära lika mycket
som statistikernas penningevärde å hela det
rike, hvilket vi i krig skulle försvara o. s. v.
För författarens skarpsinnighet hade här va-
rit ett vidsträckt fält till intressanta samman-
ställningar, t. ex. huru många lifgardister till
häst kunna underhållas med tela femte huf-
vudtitelns eller vetenskapernas och de stora
konsternas anslag , huru mycket — denna
titel skulle vinna i tillökning, om man
lät några höga embeten stå vakanta och
använde deras löner för vetenskaperna.
— När vi kasta ögat på Första Hufvudtiteln
och se Kongl Hof- och Slottsstaterne upp-
taga öfver sjuhundrade trettiosex tusen R:dr,
och när vi dertill lägga allt hvad landet må-
ste dessutom bekosta fsr att gifva näring och
glans åt hoflefnaden, såsom granna gardens
underhåll, anslag till de embetsmän, som be-
höfva mycket, emedan de måste vara med vid
hofvet, de penningar, verkliga eller titulära
embetsmän taga ur egna fickor, för att vara
med vid hofvet, de kostnader, som atgå till
hofvets resor, såsom underhåll och utredning
af ångfartyg och örlogsfartyg, skjutsbådning,
vakthållning, fester, uppvaktningar, redogörelser
och efterräkningar, och Gud hvad allt —
när vi se allt detta meå den lyx och fåfänga
det alstrar, och vi då fråga: hvarföre uppbå-
dar man så ofantliga krafter för att gifva glans
åt den enda lilla cirkel, kring hvilken alla ti-
der inskrifvit. folkets kärlek vår beltning,
hvad svarar man då? Ått vår förundran beror
blott på en synvilla; att dessa. ofatta anslag,
detta ofantliga hopande af pengar och arbete
på en enda. punkt, blott är ett förändradt sätt
att hopsamla statens krafter, för att underhål-
la vetenskaper och konster. — Fråga alla ro-
yautens kämpar, fråga alla finansministrar, som
med svetten på pannan strida för konungens
etvillista för nålpengar, handpengar, etc. etc.
hvarföre ide begära så mycket pengar, och de
svara utan betänkande: för att upp muntra slöj-
der, konster och vetenskaper. Öm nu sven-
ska vetenskapsmän sakna bröd, böcker, in-
strumenter och medel att underhålla veten-
skapliga ferbindelser, hvarföre skall man läg-
ga skulden på ständerna? Hafva de icke vo-
terat fersta hufvudtiteln?