I särskilta samlingarna och af boningsrum för in
tendenterne deröfver. Till löner åt dem oc
betjeningen vid detta Riks-museum och ti
I samlingarnas förökande, hafva Rikets Ständer an
slagit en årlig summa af 2,500 Rdr b:ko (8)
men derutöfver måste akademien, för att i än
I damålsenlig verksamhet underhålla och utvidg
I denna offentliga anstalt, af sma enskilda mede
I göra betydligen högre tillskott, hvilka under åre
periga skicklighet att afrita naturalster.
18335 uppgingo till 4,345 Rdr 44 sk. 3 rst
och under 1836 tll 3,762 Rdr 5 sk. 4 rst
I banko. Uti dessa tillskott äro inbegripna fö
I hvardera året, de 300 Rdr b:ko, hvarmed nå
gre ibland akademiens Hrr ledamöter förbundi
sig att årligea under en tid af 5 år, bered
, Riks-museum biträdet af Hr von Wrights yp
2
I Herr J. medgifver vidare, att akademien ä
i uteslutsnde besittning af almanachornas tryck.
ning, hvilket privilegium uu mera blifvit henne
betydligaste inkomst. (9) Det bör likväl anmär
jkas att det astronomiska observatorium uppbygt
1 ej med statens medel utan med akademien
, enskilta, samt att, emedan intet anslag finne
1 Riksstaten for dess underhåll, har Kongl. Maj.
I på den för helt andra (10) behof i Riksstater
I
sparsamt beräknade och alltsedan 1809 ej för.
höjda extra utgiftstiteln, i nåder anordnat de
tillfälliga årliga arfvede af 500 Rdr b:ko, hvar-
med en jemväl utomlands berömd, yngre
astronom, Magister H. Selander kunnat till be-
höfligt biträde åt den med svag syn be-
svärade observatorn, anställas vid denna inrätt-
ning, samt hittils bibehållas åt densamma och
ät fåderneslandet. Utöfver de 5,000 R:dr, som
än hälften af husets inköpssumma? eller ai
sjelfva natur-alsterna, hennes egendom?
6) Mot en iträdesafgift af 12 sk. banco. De
är en god inrättning, att man får se statens
samlingar mot kontant betalning och slipper
att blifva afvisad af godtycket, och man står
i förbindelse hos dem som infört detta bruk.
Men äfven akademien bör ej beklaga sig der-
öfver. Många som kringresa, för alt visa de
märkvärdigheter, dem de sjelfva bekostat, nöja
sig dock med en ringa inträdesafgift, ehuru
de icke, såsom akademien, af allmänna medel
erhålla bidrag till köpesumman och årligt un-
derstöd, utan tvertom måste betala till Kongl.
theatern och Kongl. kapellets pensionskassor,
någon gång så mycket eller mer, än hela de-
ras dagsinkomst, ehuru de och deras enkor
aldrig få en skilhng af dessa kassor, som de
bidraga att samla, och ehuru de artister, för
hvilkas nytta de ackumuleras, aldrig för dem
sjungit en enda ton eller spelat en enda takt,
utan kontant betalning.
7) Samlingarne upptaga den mindre hälften af
huset; staten gaf den större hälften till hu-
sets inköp; af hvem fordrar man då hyran?
8) Ständerna löna således detta Riks-musei em-
betsmän, sedan de inköpt huset, hvari det
förvaras, och ändå klagar man öfver deras
njugghet !
9) Denna almanackornas tryckning inbringar
akademien, om vi icke bedraga oss, en årlig
inkomst af omkring 11,000 B:dr. Af hvem
uppbär hon denna inkomst? af sitt privile-
gium exclusivum. Af hvem har hon erhållit
detta? Af Ständerna, som, just för dess skuld,
vid tryckfrihetslagens stiftande läto deri in-
flyta klausalen om privilegier, som kunna
meddelas på skrifters utgifvande. Då arbe-
ten, af hvilka blott ett par tusen exemplar kun-
na föryttras, säljas för mindre än 2 sk. b:co
arket, undfår akademien, som föryttrar ett
par hundra tusen almanackor, 4 sk.:r:gds
för arket, en beskattning, som träffar alla
rikets innevånare, äfven den fattigaste. Tag
bort detta privilegium, och almanackan skall
hållas allmänheten till handa för hälften, kan-
ske fjerdedelen af dess nuvarande pris. Vi
missuona visserligen icke akademien denna
inkomst, och vilja ej öfverdrifva tyngden af
den ifrågavarande beskattningen, men vi vilja,
att rätt skall ske hvar och en, och att den,
som åtnjuter ett så betydligt monopolium, ej
bör framställas som af statsmakterna helt och
hållet vanlottad.
10) För hvilka andra? är ej meningen dermed,
att ersatta bristen i något anslag, att fylla nå-
got angeläget behof? Och om vetenskaperna
äro mest af alla vanlottade i anslagsväg, om
regeringen tydligt känner och ömmar för de-
ras behof, hvarföre använder hon icke de me-
del, hon uteslutande disponersr, och ofta dis-
ponerar utan redovisning, till det aldranöd-