borde och ville skrifva en bok, och det så som
en bok bör skrifvas, han vräker således nv
in i en tidskrift sina första omogna tankar, el-
er hvad han misstager för tankar. Och publi-
ken är i samma belägenhet med en trög och
Eknojd menniska, hvilken ej kan förmå sig at
allvarligt tänka på sina egna angelägenheter: ic-
ke den, som talar klokast, utan den, som talar
flitigast, vinner inflytande på honom.
Häraf se vi, att literaturen blifver mer och
mer ephemer; böcker af någon grundlighet haf-
va försvunnit; äfven reviews (månadsskrifter
anses numera icke nog lättsmälta; uppmärksam.
heten kan icke hålla sig vid något allvarsamt
ämne ens till längden af en review-artikel. I
de mera låckande grenar af litteraturen, novel-
Ien och magasinet, ehuru ökad deras afsättning
är, har dock tillverkning så öfverstigit den, att
sällan em novell ens är en vinmstgifvaude speku-
Iation. Det är nu mera endast under ovanligt
lickande förhållanden, som en bokhandlare vill
betala en författare något för förlagsrätten. Då
svårigheterna af framgång sålunda allt jemnt till-
taga, uppoffras alla andra ändamål mer och mer
för dess vinnande; litteraturen blir mer och mer
ett blott återsken af dagens känslor och tankar,
och har nästan fullkomligt öfvergifvit sin kal-
lelse såsom deras upplysare och renare.
Här i London återstå nu mera blott två sätt.
hvarpå en person kan hoppas att utöfva ett kraftigt
direkt inflytande på sina landsmäns tänkesätt och
öden i allmänhet: såsom parlaments-ledamot och
ssom utgifvare af en londonsk tidning. I båda
dessa egenskaper kan mycket ännu göras af en
imrdivid, då den kollektiva korpsens inflytande
är ganska stort, men medlemmarnes antal icke
kam blifva stort större. Ett af dessa monopo-
Her skall öppnas för fri täflan, då tidnings-
stäm plingen upphäfves, hvarigenom tidnings-
pressens vigt i massa, såsom allmänna tänke-
sättets representant, skall mycket ockas och
kvarje enskild författares andel i detta tänkesätts.