konservativa, hvem finnes väl, som visar sig!
hafva något sådant mål i sigte? Det uppskof,
som man kan hoppas att vinna genom sitt mot-
stånd mot demokratien, söker man använda det!
på folkets förberedande att klokare handhafva
demokratien, då den kommer? Finnes en enda,
som icke långt heldre sätter sig emot hvarje
dylikt bemödande, på den grund, att kunskap
är makt, och att kunskapens utbredande blott
skall påskynda den befarade olyckan? Och fin-
nes en enda konservativ i någotdera parlaments-
huset, som inser, att de högre klasserna be-
höfva höjas i värde och duglighet, för att be-
reda dem till högre värf och skarpare strid, än j
som hittills fordrats af dem? Finna de sig icke:
alldeles belåtna med en Torylord eller en landt-
egendomsherre, eller en anglikansk prest, såda-
na de äro? Och de två universiteterna — dessa:
korporationer, hvilkas speciella pligt det var att!
motarbeta tidens försvagande verkan på sinnena
och uti samhället utsända män, som ej vore krea-:
tur af sitt tidehvarf, utan mäktige att höja och!
pånyttföda det — uwuniversiteterna, som skamligt
försummat sin egentliga pligt, tilldess, såsom
händelsen alltid är med försummade pligter,
sjelfva medvetandet deraf såsom pligt försvun-
nit ur deras minne — dessa universiteters nu-.
varande konstitution och hela system, ända in-
till de minsta af deras missbruk, dissenternas
utestängande; är icke allt detta sådant, hvarför I
hvarje Tory, om än icke, såsom han sjelf skry-
tär, vill dö i sista löpgrafven, åtminstone äm-
mr rösta i sista voteringen? Kyrkan, hvilken
omtalas såsom det andra stora verktyget för natio-,
nalbildningen, längesedan. det hela förvänd till)
ett stort verktyg för hindrande af all bildning, :
utom inskärpandet af lydnad för antagna satser
och konstituerade myndigheter — hvilken Tory
har någonsin i sigte en plan till några föränd-
ringar i denna institution, om cj på sin höjd.
sådana, som kunna tjena att mildra fienders an-
fall och visa institutionen i en mindre motbju-
dande skepnad? Hvilken politisk Tory skall ic-
ke i sista stund sätta sig emot hvarje ändring i
denna kyrka, så snart därigenom pastoraterne
skulle upphöra att vara brödstycken för en fa-
milj, eller de högre kyrkoembetena belöningen
för politska eller enskilda tjenster? Tories, åt-
minstone de, som äro i parlamentet eller i em-
beten, eftersträfva icke goda institutioner, eller
ens bevarandet afde nu befintlig.; deras syfte
är att förtjena på dem, emedan de finnas.
Vi tveka ej att yttra vår öfvertygelse, det en
sannare konservatif anda, hvad som rörer det go-
da i vår gamla Konstitutions grunder och ända-
mål, lefver hos många, som äro afgjorda fien-
der till dessa institutioner i deras närvarande
skick, än hos de flesta, som kalla sig Konser-
vativa. Men det finnes en hop beskedliga män-
niskor, som alltid förblanda sträfvandet till ett
mål med blind tillgifvenhet för alla de medel,
med hvilka det antingen redan sökes eller före-
gifves sökas. De hafva ännu att lära, att korpo-
rationer af menniskor, som lefva i anseende och
maktutöfning, under sken af att uppfylla ända-
mål, dem de alldrig ärligt söka, äro just det
stora hindret för dessa ändamåls ernående, och
att hvar och en, som hyser ett sannt nit för
deras ernående, måste begynna med att rödja
dem ur sin väg.
Så mycket om civilisationens politiska verk-
ningar. De moraliska, som hittils endast i för-
bigaående blifvit betraktade, fordra närmare skär-
skådande. De kunna betraktas under två syn-
punkter: civilisationens omedelbara inflytande på
den individuella karakteren, samt de morali-
ska verkningarna af den obetydlighet, hvari indi-
viden nedsjunker, i förhållande till massorna.
En af de verkningar, som en hög civilisation
yttrar på karakteren, är en förslappning af per-
sonlig drift oeh kraft, eller rättare dess kon-
centrering innom den trånga kretsen af personens
omtanka att förvärfva penningar. Allt som civi-
lisationen stiger, blifver hvar människa beroen-
de för större eller mindre del af hvad honom
närmast rörer, icke af sina egna ansträngningar
allena, utan af samhällets allmänna ställning och
amstalter. I det råa tillståndet måste hvar mans
personliga trygghet, skyddandet af hans familj,
hans egendom, sjelfva hans frihet till stor dell
bero på hans egen kroppstyrka och hans själs-
kraft eller list; i det civiliserade tillståndet tryg-
gas allt detta åt honom genom medel, som lig-
ga utom honom. Den tilltagande hyfsningen il
sederna skyddar honom emot mycket, hvarför
han förut var utsatt; och i allt öfrigt kan han
med allt jemnt ökad trygghet lita på soldaten,
Alcaaenten damaren samt (då dessa verktvoc
(
h
Ti
f
li