ställda önskan går i fullbordar. Ett rum för nedsrnintagne artikel hava vi så mycket heldre lemrat, som wi icke allensst redan med en prelim:näraumärkning bilagt den resolution, hvitken den insända artikslu tföreträdesvis afser, utan äfven äro sinusde så fvt medhinnes, i ett sammasrhavg behandla rege rirgens, i h ndling ådsgalagde system, i alscende på nännrgarne. (Insändt,) För några månader sedsn meddelade Statstidningen allmänheten en underrättelse, som är al högsta vigt för åtskillige inhemske näriogar. Uuder rubiikeo: Enskilda mål, afgjorda uppå Handetsoch Finans expeditionens föredragning, ichemtade men, ait någre enskilde ehallit tvlstånd ett för de fartyg, de äåmna bygga, få tulifritt isöra alla dertuill beböflige skeppsinventarxer. Man förundrade sig öfver, att dylika monopoiier kunde utdelas, och, om åtgärden varit ändamålsenlig och rättvis, hvarföre icke en allman importfrihet blifvit beviljad. Sedan har man erfarit, att flere varsägare anmölt sig att få åtrjuta samma fordelar, hvilket beviljats dem. Man kaa siledes taga för eafgjordt, att alla fartyg, som framgent i Sverige nybyggas. komma att forse sig med skeppsinventarier af utländsk tilverkniag. De bufvudsskhgaste skeppsinventarier, segelduk och tågvirke, tillverkas, som bekant är, :f hampa. Denna vara är i Ryssland belagd med en utgående tull af c:a 2 Rdr 8 sk. Bko och i Sverige med ivukommande afgifier c:a 5 Rdr Bko skeppusdet, således tillsammans en afgilt af c:a 7 Rdr 8 sk. Bko pr skepp., under det att se gelduk är i Rysslard tullfritt vid exporten och tågvirke endast betslar en utgående iul!l af omkring 12 sk. Sv. Bko pr skepp. Då man härtill lägger, stt bampan i det inre af Ryssland, der febrikerne fionas, är ännu billigare än i St. Petersburg och Riga, samt att frakt och omkostningar å segelduk och tågvirke, såsom mindre voluminösa, måste vara lägre än å hampa, så inser man lätt omöjligheten för de Svenska fabrikerne, att täfla med den utländska tillverknmngen, som skyddas af exportoch importfrihet, under det att den Svenska är belastad med en ganska dryg tull å råämnet, hempan. Vi äro ej bland dem, som vilja försvara absoluta importförbud. Vi tro att en måttlig skydds tull, rikigt hauchafd, är det basta medlet att uppdrifva den ivhemska industrien. Men att sträcka liberahteten emot utländningen derhän, att tillåta tulifri ivförsel af deras tillverkningar, under det ait de inhemska fabrikerne äro belastade med en hög tull af råämnet, anse vi för en stor orättvisa, som ej kan hafva annan verkan, än att förstöra den inhemska konstfliten. Visserligen hade Hr Etatssekreteraren för Handeln och Finanserne ådagslagt mera statsmannavisbet, om han, i stället för att genom en plötslig tullfri införsel ruinera de inbemska fabrikerna, hade funnit för godt, att till en början borttaga tullen å råämnet, hampa, samt genom en måttlig skyddstull å segelduk och tågvirke hade satt de innemske fabrikanterne i tillfälle att täfla med de utländska tillverkvingarne. Så hade man troligen gått till väga i hvarje annat land; men hos oss, der man icke handlar efter grundsatser, utan efter konsiderationer,