Konel. Maj:t i Nåder behagade, för en tidrym af 5 år, bes ämma en oforaudrad och stadig va rande inrtörselull, så beräknad, att den å en sidan utgjorde ullräckligt skydd emot utländs conzurrence och stt den å dea andra, unde möjgea intrafltande roissvåxtår eiler mindr gynsamma skördar, ej så fördyrade spannemå len, att bast och mod derig:uom uppsomme Genom ew Nådigt bifall tll ett sådant försla skul e Kong!. Maj:t under tiden låta sin genon 60 f. Regeriogs ormen försäkrade rättighet at sänsa cler hoja tullen å spanoemål törblifv hvilande. I uibyte härewot erbjod Sändern Konungen ea avnan deras egen rättigh:t eile den, att disponera allt hvad iullen å inkemman de spennemål kuude inbringa, att endast och framför allt audra medel avvändas till under: stöd i ds orter af landet, som, hårdast tryckt af missväxt, i öfrigt befianas vara i högsta behe af undsattuing. Jemnaföres detta beslut med der varsamhet, ait ej säsa det misstroende, hvarnec Ständerna 1 allsä het uoder detta Riksmöte öfverlät till regeringen dispos-ion af statens medel finner mar latt hvilken vigt Ständerne fastade vic sitt bemodsnde, att äfven med uppoff ing af er annars ståvgt iakttagen princip, erhilia Kong. Mösj:ts Nådiga samtycke till en fix spannemil: tull. Vid utfärdandet af den nya Tultaxan uteblet den dock. Stets Tidningen, som redogjorde för de törämdrade bisiämmelser dena nya Taxana innveattade, kungjorde med detsamma at saknaden deri af Regerngens beslut om en fix tull å spennemål icke borde tsgasi den mening, att Sävdernes önskan derom vore sfslegen, utan blott såsom et bevis om den varsarahet, hvarmed Regerivgen snsåg sig böra bärutinnan tillvägagå. Emealertid har ej sedermeca någon åtgärd bl frit vidtegem till legning för omdömet, huruvida Regeringea äcnu hyllar samma gruadsats. som den sjelf utryckte uti motiverne till 1830 års penuemåls!sg, och på unära balfva vägen till en vy Riksdag famlar man ännn i mörkret, om Stånderves vid den förra framställda önskan går i fullbordar.