fven en annan grund torde få antagas hafva Di I dragit till att göra Bulls första arbeten mindr ffullkomliga, än man var berättigad att vänta I Bull har samma fal som mestsdels hvarje sto -Italang, ett alltför öfverdrifvet förtroande tll si förmåga, hvilket stundom går ända derhän, at vilja trotsa det omöjliga. Men att sjelfva Ol Buils förmåga ibland är otillräcklig, visas tyd Jligen af hans sista konsert, ty af fem nya pummer, som enligt offentligt tillkänvagifvande skul. le komponeras för detta tillfalle, voro blott tven. ue färdiga, och af dessa var den eva redan nedskrifven uvder Buils vistelse i Irland. En följe af denna ötverdsifoa sjelffortröstan är vidare at uppskjuia alliing till sista ögonblicket. Sålunds hafva nästan alla Bulls kompositioner fatt sin tillvarelse blott några få timmar innaa de skola exequeras; men Bull borde betänka att icke hvart ögosblick i lifvet är ett inspireradt och gyonsamt ögonblick, och att, om äfven den tördelaktigaste vinsten skulle i detta lotteri utfalla, just den omständigheten, att det är det sista, i al!a fall skulle hindra det att blifva i någon högre grad fruktbärande. Vi hafve antagit att nyfikenhet varit det, som förnämligast dragit publiken till Bull, men ru, då denna nyfikenhet till en stor del blifvit tilltredsställd, skulle det väl fattas honom ärofulla medel att knyta allmänhetens ynnest vid sig för alltid? Här öppna sig vidsträckta och lysande parspektiver. Bull har redan visat, att sådana mejenger icke för honom saknas. I hans Cantabile doloroso och Rondo ridente har han ådsgalagt, att han är föga mindre stor som kompositör, än som exekutör. Här år intet falskt, intet lånadt, irga kalla kraftanstirängningar; här är det Buil, som är sin egan kölla uch som hemtar af sig sjelf. Denna komposition uppfyllde mig med de gladaste känslor; jag igenkömde Bull, sådan sem hans bild stod för mig alltifrån gesseåren; — ty redan tidigt sammentröffade vi på samma punkt och en lång väg hafva vi vandrat vid hvarandras sida; — jag igenkände Bull; det var åter detta öfvermått af känsla, som hos ett Nordens barn marar fram en hel andeveild och skapel-. ser, som fästa sig i ens sinne och vandra oss i Nordens töcken. Då i intreduktionen tonerna framströmmade så långsamt, allvarligt, mystiskt, kände jag en rysning, liksom då man en vinterafion börer förtäljss en spökhistoria; och på dessa toner följde andra, så försmäktande, så längtansfulla, att det var som om en själ klagade öfver förlusten af en syskonsjäl och ville kalla den tillbaka. Jag öfvertygades, att ett konstnärs-hjecta sällan andats ut i skönare z varmare toner. Denna nya kompositien skall snyta publiken till Ole Buil med ett annat vand och omgifva honem med vy glans. Vi vile hoppas att han i Amerika skall skörda : rukter sf detta sista arbete, som han icke kan emta i England, hvilket ban nu står färdig stt ? emna; och att han, när han åter beger sig öf1 er oceanen, för att besöka det g-mla Europs, kall uppgå öfver vår bhemislfer, såssm en ärnu lärare stjerna än förut.