träga genom sin korst. Forut kunde tonkons
näserna hänföras till tveons klasser, komponis!
och exekutörer, men denna tid är förbi. Ieg
tenkorstuär, undastagande sångare af en hög
rang, ken lingre framtrsda sårom blott exeki
tör ; låter ban höra sig, så är det tiltika siso
organ för sina egna toner och käaslor. Mit
en följd af denna exekutörernas förändrade stäl
ming ör ait man vid bedömandet af desamn
nu också utgår från en annan ståndpuakt. U
förandet har bhfvit kompositiouen underordnad
det är förnämligsst på dennas sedvare som p
blkens slutliga och afgöravde dem grundar si
Jeg her sett denza sanning på det fullkomlig
ste bezräfted under mitt vistande i Londo
Här befivna sig för närvarande tvepne pianofo
tespeleres båda två konsinärer af den högs
rang, newmligep Hertz och Thaiberg. Det eri:
gen iviivel stt ju den förre af dessa står i mi
kanisk färdichet högre, men man föredrar de
sedrare och allmånna tänkesättet är honom mt
Ja gunsvgi. Det är i hans kompositioner, så
dsna de utgå under havs hand, en känsla, so:
löper så varmt igenom dem, det är en sjal i har
touer, som klagar så rorande, som utalar sj
så full af kädek och älskbghet, att åkörarn
sinnen försjuuka 1 vällust, vaggade af sköna bi
der; i hans spel är miet u.omordentligt, sol
uppvöcker förvåning, men det är någonting, sor
varaktigt fövgslar och intsger. Då Ole Bull for
sta gångsa kom tll England, ådreg han sig ge
nast alimär uppmärksanmsbet. Man börde tal:
om att en ny Pagsnivi, ävrvu större än dev gam
la, hade stigit opp, och wvyhfkerheten stegrade
på det högsta. Det fanns många, som hör
den usdertuile Italienaren och hvilka pu brun
no af begär att sjelfva öfvertyga sig, om det verk
ligen ver möjligt, act Paganinis spel, som d
hitills anxseit eupphinnehgt, icke sllenast blifvi
uvpprådt utan till ochsmed öfverträffadt; en följc
bäraf blef att tilloppet för stt höra Bal! i bör-
jan var alideles utomordertligt.: Allmänna
meviogen om Bulls spel utbildsde sig snar
och stadnade dervid, ett, om ben icke of-
verträffade Pagazcini, han likväl i alla afseen-
den iutog närmaste platsen efier hovom; jag
får tillörg2, innan jag går vidare, att detta än-
nu är allmänna owmdörset om honom i England.
Hvarföre bar då tilleppet, som i begynnelsen
var så stort, seden atisgit? Emedan nyfiken-
beten,, som också 1 början var! så stor, efter-
havd blivit tillfredsställd och sålunda altagit.
Hvarföre har Bull icke varit i ståvd att ivgifva
en varaktigare beundran, som för allid skulle
fastet mängdens ynnest vid hozom? Orraken
härtil ligger i Burls tidigare kompositioner. Det
är en gammal och ssnn anmärkning, att det
gemenligen finnes ett bufvudfel med xlla kom-
positioner, skrifna af viriveser att utföras af
dem sjelfva, nemligen ena ofverlastning af såda-
na manerer, partier och kenstgrapp, i hvilka
konsnären har sin största! och mest lysande
styrks, men hvsrigenvom sompositionen ovill-
korligen törlorar i harmoui, jemohet ech skön-
het. Detta fel visar sig näppelgen någenstädes
mera tydhgt ön i Bulis första arbeten, i hans
Polacca Guerriesa och i hans såkallade stora
konsert. Då Bull som exekutör har uppsvängt
sig till den största höjd osh förstått alt besegra
en mängd före honom oöfvervunna svårigheter,
då hen tilika synes i sina första arbeten hafva
hafi för efsigt att göra sina triumfer öfver in-
strumentet obestridda och i ögonen fallande, så
hafva dessa kompositioner blifvit en nästan oaf-
bruten kedja af kraftansirängningar och strider
mellan konstnären och hans violin, och det in-
re i dem, det som skulle uppvärma hjertan och
fängsla åböraren, försvinner nästan helt och
hållet; deras skönhet står som ett skälfvande
harn bland kämpande atihleier eller lik en späd
blomma, som qväfves och förlorar sig i skug-
oan af jättevåixter. Ett annat fel med Bulls
första kompositioner är ett alltför synligt sträf-
vande efter originalitet, en originshtet, som ytt-
ar sig i kapriciösa afbrott, omotiverade öfver-
ångar osh bisarra imitationer. Det var lätt
utt finna, det Paganinis originalitet varit den,
som svafvat Bull för ögonen, som ryckt honom
med sig och afhål!lit honom från att följa sina
egna ivgilvelser. Men origineliteten hos Paga-
nini var naturlig och sann; just derigerom och
blott derigenom var han viriuos. När man
satt midt emot honom och betrakisde honom,
var det omöjligt alt draga i tvifvelsmål, det hf-
vet var gänget ur hans inversta själ in i dessa ovan-
iga och uacerbga skapelser, och dei var icke det
mins: intressanta att iaktiaga huruledes ens egen
vr krets iforåändrades och hurnledes hvarje före-